Vi städar ur vår hyrda stuga, packar bilen och sätter kurs mot Ronehamn, där vi planerar gå veckans längsta tur. Jag har rekat lite på kartan, och dessutom hittat en fin liten broschyr ”Rundor i Rone” som visar flera olika vandringsturer i just Rone. Broschyren kan köpas i Rone eller laddas ner för det facila priset av 40 kr.
Vi parkerar i hamnen och börjar gå norrut längs kusten. Tunna moln täcker solen så här på förmiddagen men det är varmt och det kommer att bli en fin, härlig dag.
Vi går över de kustnära strandängarna, vägen är plan och lättvandrar till en början.
Det är dock ganska vått i markerna på sina ställen, vi får ibland kryssa mellan pölarna. Sen kommer vi in bland betande lamm och kor. Lammen bryr sig inte så mycket men kossorna med sina kalvar är riktigt nyfikna och närmar sig. Vi gör en kringgående manöver för att hålla oss på säkert avstånd – det är stora djur och vi ser inte riktigt om de har en tjur i flocken.
Efter ett par kilometers vandring på strandängarna svänger vi inåt land, in på ängar med stora, lummiga ekar och andra lövträd.
På några enstaka ställen ser vi en stigmarkör, men de är få och långt emellan dem. Vi går förvisso rundan åt ”fel” håll så det kan ju hända att det finns några markörer som bara syns från ena hållet, men det är ganska uppenbart att broschyren med kartan behövs för att man ska ha lite koll på var man ska gå. Särskilt här i denna hage, där det finns många stigar kors och tvärs.
Men vi är ju vana att leta oss fram med hjälp av Lantmäteriets karta, Google maps och hur det ser ut i verkligheten, så det är inget större problem – vi går nog ungefär där vi tänkt oss.
Vi fortsätter på en stig som leder ungefär åt det håll vi tänkt gå, in i lite tätare skog där stigen blir en bred, upptrampad fägata.
Någon kilometer senare kommer vi ut på ett öppet fält, och vi ser två stora stenhögar en bit in längs skogsbrynet – måste undersökas!
Rojren finns med i Fornsök men det står inget om vem som är begravd här, eller i rojren bredvid. Vi fortsätter sen vidare längs vägen över betesmarkerna.
Det är en hel flock kossor, kalvar och kanske tjurar precis i hörnet av betesmarken där vi ska passera för att kunna ta oss ut genom grinden, så vi går stilla och försiktigt och pratar med de små bokstäverna. Djuren tittar lojt på oss när vi går förbi men ingen gör något utfall mot oss, och vi tar oss oskadda ut genom grinden.
Klockan är nu strax efter tolv och vi stannar till för lunch på Änggårde saloon.
Vi sitter ute på gårdsplanen då det är varmt och solen skiner, maten är god och det finns massor av den, och vi avslutar med pannkakor med grädde och sylt. Och kaffe.
Så småningom går vi vidare på vår tur, en bit tillbaka på vägen och sen en sväng västerut in i en annan hage. Här finns också några blå pilar som visar vägen.
Men vi ser inte så många fler blå pilar, så vi följer istället en vitsnitslad stig genom hagen, som verkar leda ungefär dit vi tänkt oss.
Och vad finns det i hagen förutom stora lövträd och vita stigmarkörer? Gravfält och gravstenar och rojr, så klart!
Skylten berättar bland annat om det stora röset Lejsturojr, som är från äldre bronsålder och därmed uppemot 3 500 år gammalt. När det byggdes var kustlinjen högre upp än idag och rösena var väl synliga från havet.
Vi fortsätter vidare på den spikraka grusvägen drygt en halv kilometer, sen korsar vi Ronehamnsvägen.
Vi lämnar nu den blå stigen och slår in på den gula, men vi ser inga stigmarkeringar. Vi hade ju tänkt gå den här vägen ändå, så vi fortsätter glatt på den så gott som spikraka grusvägen i 2,5 kilometer.
Först då vi kommer fram till Uggårde finns det en gul pil, och en fornminnesskylt till Uggarde rojr. Finns också en informationstavla som bland annat talar om att det är Gotlands största rojr, sju meter högt och femtio meter i diameter.
Vi ser Uggarde rojr på långt avstånd, det är ingen tvekan om att det är enormt!
På nära håll är det ännu större!
Vi strövar omkring och imponeras ett tag, innan vi går vidare. Nu börjar det också bli dags för en paus, så vi letar en bra plats att sitta på.
Vi fortsätter vidare söderut, och när vi närmar oss kusten dyker det upp några stigmarkeringar igen.
Vi är ute på strandängarna igen, kort gräs, betade buskar och enar, massor av sten och långa stenvastar. Efter stättan ser vi inte särskilt många fler stigmarkeringar men vi konsulterar kartan och broschyren och ser att stigen ska följa kusten, så då gör vi också det.
Det är också ganska lerigt och blött här och där, så vi är ännu en gång nöjda med att vi har bra skor.
Vi kommer in i ännu en kohage, med en flock nötkreatur som betar vid vägen vi ska passera på, men medan vi fortfarande är rätt långt från dem travar de iväg till ett annat ställe ännu längre bort från oss. Tack för det tänker vi, och passerar dem snabbt.
Då lyfter en kungsörn från ett träd alldeles nära oss och flaxar iväg, så vi håller på att få skrämselhicka ändå! Örnen cirklar lojt över oss, vingarna utsträcka och vingpennorna fladdrande, sen sätter den sig i en grantopp lite längre bort.
Vi går vidare längs kusten. Även en solig dag som denna är det en dämpad färgskala i naturen, men det finns en del färgklickar.
Så småningom passerar vi in i Ålarve naturreservat.
Även här är det enorma gräsbevuxna strandängar med massor av sten. Vi följer en liten stig som går genom skogen för att gena ut till den ”riktiga” stigen men efter att ha gått rakt in i två-tre rejäla spindelnät som hänger tvärs över stigen, förankrade i intilliggande träd och grenar med meterlånga silkestrådar tar vi det riktigt försiktigt den sista biten ut på öppen mark. Blä! Känns som man är Bilbo i Mörkmården…
Väl ute i det fria igen borstar vi av oss resterande spindelvävstrådar och sätter oss för att fika i solskenet på en fin upphöjd plattform med fikabord.
Sista biten in till Ronehamn går på en bred, fint grusad stig längs havet.
Vi tar oss till bilen, stretchar lite, och sen kör vi till Strandakar Hotell för att checka in och avnjuta varsin välförtjänt gin & tonic!
/Anna, 23 september 2020
Läs mer om hela veckans vandringar på Sudret.
Om vår tur
17,5 km vandring på markerade stigar (Rundor i Rone) längs strandängar, skogsvägar, hagar, grusvägar. Obs! Det kan vara mycket blött på strandängarna. Sparsamt med stigmarkörer så köp gärna kartan för orienteringshjälp och stöd samtidigt skötseln av stigen.