En riktigt varm lördag i september lastar vi cyklarna på bilen och kör ner till Kvarnåkershamn. Vi har sent omsider insett att det kan vara ganska skönt att inte vandra Gotland runt fram och tillbaka, utan istället inleda etapperna med att cykla en bit på småvägar inåt land och sen vandra tillbaka längs kusten.
Vi ställer bilen i skuggan på en liten parkering vid stranden i Kvarnåkershamns, rättar till styre och cykelkorg och ger vi oss iväg längs småvägarna. De första fyra kilometrarna går på en asfaltsväg som känns helt plan men det är faktiskt aningens uppförsbacke och då vi svänger av på grusvägen vid Snoders gård har vi tagit oss upp tio höjdmeter!
Vi håller oss på ungefär på den här nivån under de kommande kilometrarna på mestadels spikraka grus- och asfaltsvägar. Någon enstaka bil och en traktor möter oss, men de håller bra (=låg) fart och så bra avstånd det går, och vi vinkar glatt som tack för detta.
Det är mysigt att cykla här, genom skogar och guldgula fält och förbi fina gotländska gårdar med gotländska namn som Snoder, Hägsarve och Mattsarve. Vildaplarna som växer i dikeskanterna bär mängder av röda eller gulgröna äpplen, och salmbärsbuskarna kryllar av blåhallon, täckta av vägdamm. Men det är otroligt torrt – det har ju inte regnat ordentligt på flera veckor – och löven torkar och skrumpnar.
De vägar som inte tillåter obehörig trafik är stenigare och skumpigare att cykla på då gruset inte plattats till av motortrafik. Men å andra sidan är vissa av de trafikerade grusvägarna ganska ”räfflade” av den tillåtna motortrafiken, så det skumpar en del där med. Bra att vi har rejäla däck på cyklarna i alla fall.
Vi avslutar vår inåtland-cykling med en nerförsbacke ut till Kronvalds fiskeläge och Ekstakustens naturreservat. Utsikten mot Karlsöarna är bedårande vacker – höga Lillön närmast och sluttande Storön längre ut.
Sista biten ner till reservatets sydspets vid Hammarudd går längs den smala, kustnära asfaltsvägen där man får man samsas med bilar och husbilar och annan trafik. Strax innan vi når udden kör vi över en färist, och framöver kommer man att få samsas även med kor och lamm.
Vi har cyklat 16 km under drygt en timme – en behaglig cykling i lugnt tempo så benen är fortfarande pigga för den kommande vandringen – och vi parkerar cyklarna vid ett träd.
Men innan vi vandrar iväg är det dags för paus vid ett rangligt picknickbord i skuggan. Dagens lunch är medhavda wraps, inköpta på Ica på vägen hit och förvarade i en liten kylväska under den varma cykelturen.
Strax efter klockan två ger vi oss iväg. Koflocken har intagit den yttersta delen av Hammarudd, så vi låter dem vara där ifred och vandrar istället en bit längs spåren av en körväg och vidare på strandängarna längs kusten. Större delen av kusten mellan Eksta och Kvarnåkershamn är fågelskyddsområde med tillträdesförbud mellan 15 mars till 30 juni. Idag – 7 september – är det fritt fram att vandra här.
Längst inne i Langstiteviken finns ett brett, gyttjigt dike – avrinningen från våtmarken innanför – och efter ett försök att ta sig förbi detta ute på den lågvatten-torrlagda-men-också-gyttjiga havsbottnen gör vi en kringgående manöver inåt land och ut till kusten igen.
Gräsbevuxna traktorvägar leder ut till de ensamma skjul som finns på nästan varje udde, och där dessa korsar avrinningsdiken finns det ofta ett täckt rör förlagt så man kan passera över. Sen finns det så klart inga garantier att själva vägen är torr och gångbar under årets blötare perioder – det finns flera sanka områden markerade på kartan. Men idag är det snustorrt och inga problem att ta sig fram.
Efter en fikapaus på en bänk vid skjulet på Hägurskär väljer vi att inte också gå ända ut på sandreveln vid Busan utan fortsätter in i kohagen. Koflocken betar ute vid kusten, det är stora vassbevuxna sankmarker i hagen och vi väljer att följa boskapsstigarna längs stängslet och skogsbrynet.
Det går bra, tills vi kommer till ett brett dike. Boskapen har trampat upp en rejäl passage över det, och där det inte är upptrampat är det hög växtlighet att ta sig igenom. Vi funderar ett tag på vad som blir smidigast, men sen vågar vi oss på ko-passagen.
Det är torrt och bär bra, och eftersom ingen av oss väger lika mycket som en ko sjunker vi inte ner i leran. Strax bredvid passagen finns ett par fallna trädstammar man kanske kan nyttja om det är blötare och fyllt av vatten eller gyttja, eller om man tittar på flygfotona ser det ut som att det finns en spång knappt hundra meter längre inåt land, utanför hagen.
Trots torkan finns det fortfarande en del blommor som bryter av den gulbrungröna färgskalan, till exempel blommar det fortfarande många ljuslila strandaster i det nedbetade gräset.
Vi skulle nog kunna gå nästan raka vägen till fiskeläget Klase nu när det är torrt och lågvatten, men eftersom det finns en fin bro över havsviken med det lustiga namnet Allmällingshul vill vi ju gå på den! Bron kan nyttjas året runt för att ta sig ut till stranden vid Rullen då just det här området är undantaget från fågelskyddet.
Efter bron svänger vi höger och följer ännu en av det där knappt skönjbara traktorvägarna till fiskeläget Klase. Här finns många fikabord att pausa vid och längst ut i hamnen finns en låg bro över till en pytteliten namnlös (?) ö.
Även Klase är undantaget från fågelskyddet, men då vi vandrar vidare längs kusten stöter vi på det igen. Här finns det dessutom både ett fågeltorn och ett antal mindre plattformar av trä där man kan ställa sin kikar- eller kameratripod stadigt för att skåda fåglarna. Tror vi.
Strax därefter möter vi en lammflock som kommer gående på led i hagen bredvid och stannar upp och tittar på oss då vi går förbi. Det intressantaste de såg idag, kanske? Nu har vi bara en dryg kilometer kvar, förbi Borums fina stugområde via broarna över Storån (torrlagd) och Lillån (en sandrevel vid stranden förhindrar utlopp av det vatten som finns kvar i den) till Kvarnåkershamn.
Här kan man ta ett dopp vid stranden, men till vår förvåning är den ena bryggan helt nedmonterad, bara fundamenten finns kvar, och den andra har förvisso bryggan kvar men det finns ingen gångbro som ansluter den till stranden.
Vandringen tillbaka hit blev knappt tio kilometer och tog ungefär tre timmar inklusive pauser. Det blev en fin tur, det kan nog vara besvärligt att ta sig fram på enstaka delar under blötare perioder på året men generellt upplevdes det som bra framkomligt. Det var en del folk både vid Ekstakusten och i Kvarnåkershamn, i övrigt var vi helt ensamma på vandringen.
Cyklarna hämtar vi i morgon för vi tänker övernatta i Kvarnåkershamn.
/Anna, 7 september 2024
Om vår tur
Vi cyklar 16 km från Kvarnåkershamn till Ekstakusten på småvägar och vandrar tillbaka 10 km längs kusten. Bra framkomlighet denna torra sensommardag, kan nog vara besvärliga partier en blöt dag då det finns flera diken och sank-/våtmark att passera. Observera att en stor del av kusten är fågelskyddsområde med tillträdesförbud 15/3 – 30/6.