Vi börjar vid Nisseviken. Lastar av cyklarna, hälsar på hund-vandrarna som passerar medan vi preppar för första delen av vår tur – cyklingen ner på Näsudden – och ger oss iväg. Raksträcka efter raksträcka över fält och genom hagar mellan vindkraftverken.
Asfalt till en början, sen är det grus. Mestadels rullgrus, knaggligt att cykla på och den rejäla motvinden gör det inte lättare. Än en gång funderar jag på att det kanske är dags att byta ut min gamla damcykel med sina slitna tre växlar till något mer anpassat för terräng och gotländska grusvägar.
Men sen kommer vi ut på en asfaltsväg, och det går lättare att cykla. Efter drygt 1 timme och 11 km är vi framme vid starten för vår vandring – Austerudd, där vi ska ta oss an ännu en etapp av vår ”Gotland runt”.
Vi vandrar västerut längs ännu en spikrak väg, fram till djurskyddsområdet vid Näsrevet. Det är oktober nu och inte något tillträdesförbud, så vi tar oss igenom grinden och ut mot grunden. Det ska finnas en gråsälskoloni här, och vi är nyfikna på om vi kommer att se några.
Nej, det gör vi inte. Alla sälar verkar tillbringa sin lördag någon annanstans, och vi får nöja oss med att vi faktiskt kan vandra runt både Lillgrunn och Storgrunn, tack vare grusrevlar som bildats sedan området skyddades 1966.
Även här finns det en fin fika- & eldplats, men det blåser alldeles för mycket för att göra annat än provsitta.
Istället vandrar vi norrut längs Näsuddens västkust. Det är riktigt bra vandring. Stränder av grus eller klappersten. Den lågvatten-blottade havsbottnen består av kalksten, plan men aningens hal att gå på. Gräsbevuxna vallar längs stranden. Kreatursstigar att följa.
Vi får ta oss runt något buskage och ducka för något halvt omkullfallet träd, men i stort vandrar vi obehindrat fram. Där det är stängsel finns det stättor att klättra över på.
De är dock inte lika välförsett med fikabord här, och vi plockar fram våra egna camp-stolar då det är dags för lunch vid 13-tiden, då vi har gått ungefär 6 km. Vi hittar en hyfsat vindskyddad plats bakom några enbusk-buskage och börjar koka vatten till maten.
Det är en kohage vi sitter i, det finns omisskännliga ko-spår på marken, men det är inga i närheten och inga dyker upp medan vi lunchar. Tack för det!
Vindkraftverken står stilla idag – låga elpriser antar vi – och det känns lite post-apokalyptiskt att vandra här bland dem. Som om civilisationen kollapsat och kraftverken inte längre fyller någon funktion.
En av möllorna har en pir av stenar och en skyddsmur av betong som skydd mot vattnet, och det finns en trappa upp på muren. Givetvis måste vi spana in utsikten därifrån, men den är såklart ungefär som från marknivån.
Nu lämnar vi de fina strandvallarna och kommer in på något besvärligare vandringsland – strandängar som är upptrampade av kor med tuvor och gropar som följd. Lerigt och pölar med stående vatten här och där. Små vattendrag.
Men vi klagar inte, det är fortfarande ganska torrt och har man bara ögonen med sig går det bra att balansera på tuvorna och skutta över vattendragen. Och då vi inte väger lika mycket som kor går det oftast bra att bara gå rakt över på leran.
Vi passerar Klasården. Ård betyder ”grund nära land, landtunga, undervattensudde, liten holme eller rev” enligt Gutamålsgillet. Och det stämmer – det är en liten utstickande landtunga eller udde här. Vid Klasården ligger Klasbod. Bod är just vad det låter som, en strandbod, fiskebod, förvaringsskjul. Många gotländska fiskelägen har namn som slutar på -bod, men här är det ett ensamt litet hus med en brygga av cement mellan två pirar av sten.
Sedan passerar vi bodarna vid Vakten vid Vaktården. Kartan visar att det finns en skjutbana här, men verkligheten visar endast rester av den. Och lite längre bort finns rester av något annat.
Sen lämnar vi möllornas rike och tar oss an korsningen av Västerhagen. De hjälpsamma stättor eller grindar som fanns på södra Näs lyser med sin frånvaro. Nu är det klättring över eller krypning under stängsel som gäller. Västerhagen är blåstreckat på kartan – dvs sankmark – men idag är det torrt och vandringarna mellan stängselpasseringarna går utan problem.
Vi tar oss ut mot Grundården, men först ska vi bara runda ännu en ensam liten strandbod av sten. Det visar sig vara en riktigt lyckträff – det är en bod som är öppen för alla, kärleksfullt skött av Havdhems hembygdsförening, och denna blåsiga 14 m/s i byarna-dag är det precis vad två kaffesugna vandrare behöver!
Efter att ha kokat och avnjutit vårt kaffe i solen, i lä för vinden, och vilat våra trötta ben ger vi oss iväg för sista biten till Nisseviken. Först tar vi oss ut till Grundården, det största fiskeläget vi sett idag med fem hus i grupp och två bredvid. Det finns en riktigt rejäl båtbrygga här också.
Efter fiskeläget vandrar vi längs en stensträng parallellt med kusten. Undrar om strängen lagts här i ett försök att skydda landet innanför mot höststormarnas eroderande raseri. Funkar bra, i så fall. Innanför är det frodigt och grönt, utanför är det stenigt och sjögräsigt.
Vi behöver korsa ett område som nog kan vara ganska sankt andra tider på året, men nu går det bra att ta sig fram och vi får inte ens leriga skog. Tips är att följa stensträngen och balansera på stenarna om det skulle vara alldeles för blött i marken.
Efter en sejour över en högt gräsbevuxen strandäng och en stig längs kusten är vi framme i Nisseviken.
Det är tomt på folk, badbryggan är demonterad, och det enda som återstår för oss är att sätta oss i bilen för att köra ner till Austerudd och hämta våra cyklar.
Och känna oss riktigt nöjda med dagens härliga tur! 🙂
/Anna, 10 mars 2024
Om vår tur
Vi cyklar 11 km och vandrar 15 km längs Näsuddens kust mellan Austerudd och Nisseviken.