För två och ett halvt år sen hivade vi upp ryggsäckarna på ryggen och vandrade iväg norrut från Stavsjö längs Sörmlandsledens etapp 31. Nu har vi vandrat alla ledens etapper från nr 1 till just nr 31 och det är dags att fortsätta vidare på etapp 32 och 32:2 som kommer att ta oss från Stavsjö till Kolmårdens djurpark.
En riktigt gråmulen snöslaskdag parkerar vi bilen vid Stavsjö busshållplats och ger oss iväg söderut. En halv km senare lämnar vi hus och asfaltsväg bakom oss och vandrar in på stigen som tar oss runt den vackra sjön Skiren.
Stigen slingrar sig fram över klipphällar och mellan ljung och blåbärsris. Det finns bänkar på flera ställen och en grillplats vid den södra stranden. Vi har gått i 45 minuter och knappt tre km, så här stannar vi till för en paus. Men då det blåser kallt från sjön så vi sitter inte så länge.
Strax efter grillplatsen lämnar vi sjön och fortsätter söderut genom skogarna.
Leden slingrar sig genom produktionsskog i olika stadier. Det är ganska lättvandrat, även om sly och ljung börjat breda ut sig på några ställen. En km senare når vi ännu ett ledskäl där etapp 31:1 ansluter. Det är tydligt skyltat vilken etapp som går vart och vi fortsätter på 32:an.
Nästa km tar oss till en gammal banvall. Det är den sk Nunnebanan, mer formellt Stavsjö Järnväg. Vid förra sekelskiftet härjade barrskogsnunnan i området och orsakade stora skador på skogen som snabbt måste avverkas. För att transportera bort timret valde man att anlägga en järnväg. Redan 1901 satte transporterna igång, trots att banan inte var besiktigad och godkänd förrän 1902, och dom i den expropriation som krävdes inte kom förrän 1904. Andra tider…
Verksamheten fortsatte i några decennier, men lågkonjunktur efter första världskriget och den ökande konkurrensen från lastbilstransporter gjorde att banan lades ner och rälsen revs upp 1939. Banan är numera en 18km lång cykelled från Virå bruk via Stavsjö till Sandviken.
Det är riktigt riktigt grått idag. Fuktig råkyla biter i kinderna. De tunna snösjok som driver in töar snabbt bort längs leden och blir mest sörja. Det är aningens svårt att hålla humöret uppe men jag försöker peppa mig med att fota fina motiv längs vägen.
Banvalls-cykelleden övergår i bil-grusväg, som faktiskt går under en annan banvall med en annan järnvägslinje, den mellan Norrköping och Nyköping som invigdes 1915 och är idag en del av Södra stambanan. Nunnebanans tågsätt måste ha varit både smala och låga om det kunde passera under bron. De var ju faktiskt i bruk samtidigt under en period.
Efter 1,5 km längs Nunnebanan svänger leden av. En spång – slirig av snöslasket – leder oss ut på tallbevuxen myrmark.
Och sen – som på beställning så här efter drygt 6 km vandring! – dyker ett par bänkar upp på ömse sidor om spången. En ny och stabil på ena sidan och en gammal murknande trotjänare på den andra. Trotjänaren får ta hand om våra ryggsäckar medan vi slår oss ned på nykomlingen och riggar upp vattenkokaren.
Bänkfyndet och kaffet höjer humöret och det är ganska mysigt att sitta här bland ljung och tallar och ta en fika. Men allt gott har ett slut, och då kaffet ur urdrucket packar vi ihop och traskar vidare. Vi tar oss över tallmyren och efter en kort sejour i ”vanlig” skog kommer vi till en grusväg. Här passerar vi ut ur Nyköpings kommun och in i Norrköping, och därmed har vi också lämnat Sörmland och är nu i Östergötland.
Vi går längs grusvägen, passerar en stig och skylt om Kokärrets naturreservat, och efter tre kvarts km tar vi nästa stig ut i skogen.
Efter ytterligare en knapp km siktar vi ett torrdass och sen vindskyddet, vackert beläget med utsikt över Lövsjön.
Vi har vandrat i nio km totalt, klockan är kvart i ett och det är dags för lunchpaus. Vi sitter skyddat under tak och äter upp det mesta vi har kvar av matsäcken.
Det är ganska stenigt, marken lutar och finns inga optimala tältplatser precis här bredvid. Men det finns flera stycken fina, plana platser med sjöutsikt och i något fall en eldstad bara några hundra meter söderut längs leden.
Efter knappt 11 km vandring når vi anslutningsleden mot Kolmården. Vi har en knapp km kvar på etapp 32, men den biten sparar vi till nästa tillfälle.
1,5 km senare, längs en enkel vandring på grusväg, når vi Kolmårdens djurpark. Parken är stängd och den enorma parkeringen ligger öde.
Vi fick ihop ungefär 12,5 km vandring idag. Vädret var ju inte det roligaste, vilket ju smittade av sig lite på upplevelsen av etappen som helhet. I gengäld drar utplaceringen av flera rastplatser med bra mellanrum upp betyget, så jag tror det oftast är en riktigt härlig vandring här!
Ni tar vi bussen härifrån till Kolmårdens station, där vi kan byta till en liten buss som tar oss till Stavsjö och vår parkerade bil. Bussarna körs av Östgötatrafiken respektive Sörmlandstrafiken, så man måste köpa två separata biljetter, och glöm inte kolla vilka tider bussarna går innan du ger dig ut!
/Anna, 12 mars 2025
Om vår tur
Vi vandrar 12,5 km längs Sörmlandsledens etapp 32 och 32:2. Fikabord, bänkar & vindskydd längs turen. Varierande vandring längs sjöar, produktionsskog, på stig och grusväg. Vi tar buss tillbaka från Kolmården till Stavsjö (obs, går endast vissa dagar & tider).