Det är fortfarande så otroligt varmt men vi (= jag) börjar bli lite rödbrända av solen så det blir ingen mer strand idag. Istället gör vi en avstickare till naturreservatet Hambrar med sin barr-blandskog och fjärilar med lustiga namn som dårgräsfjäril. Hihi.
Gårdagens tur i skuggig skogsmiljö var så lugn och skön så vi tänker att det blir nog samma sak här.
Spoiler alert: Det blir det inte.
Det är vackert och fridfullt i skogen, solen strilar ner genom tall- och grantopparna och man hör fågelsång men inte mycket mer. Jo, man hör ljudet då jag svär och slår bort myror som krupit upp på mina sandaler och biter mig i fötterna. Något tillfälligt, tänker jag, och vi fortsätter vidare.
Strax därefter lämnar vi skogsvägen och slår in på en annan, halvt övervuxen skogsväg som enligt Länsstyrelsens karta ska leda oss fram till ett vindskydd.
Aj! En myra till som bet mig! Och en till!
Strax därefter ser vi en öppen del av myren, som är översållad med bomullstussar! Jag glömmer alla aggressiva myror och skuttar ut på tuvorna för att fota en tuss på nära håll.
Och alldeles strax därefter ser vi vindskyddet vid sidan av stigen, med utsikt mot bomullstussarna och myren.
Vi blir inte riktigt kloka på vem som vindskyddet är till för. Det finns ingen eldstad och utsikten mot kärret blockeras av en hel del träd.Det är inget golv i det så eventuell övernattning måste ske direkt på marken, bänken längst in är för smal att sova på. Och att lägga sig på marken är inget alternativ med dessa aggressiva bitarmyror som finns överallt här.
Vi stannar inte länge utan fortsätter vidare längs stigen. Det är torrt i markerna nu, men man ser att det kan vara rejält sankt och blött här så vid andra årstider behöver man nog stövlar eller rejäla kängor för att ta sig fram torrskodd.
Men sen upphör stigen. I vanliga fall hade vi glatt traskat vidare genom bushen och hittat någon annan gammal skogsväg eller stig så småningom, men nu är jag så less på att bli myrbiten på fötter och ben att vi tvärvänder och går tillbaka samma väg vi kom. Snabbt, utan att stanna för att fota någonting.
Väl framme vid bilen igen får jag borsta bort fyra-fem fästingar också. Sånt får man i och för sig räkna med, det var ju mycket gräs och ormbunkar vi tog oss fram genom och idag hade jag ju shorts på grund av värmen.
Jag vet inte riktigt vad det var för sorts myror som bet men de fanns verkligen överallt i hela reservatet. Vi såg flera stackar och överallt där man tittade på marken kilade det omkring myror. Så trots lugnet och stillheten i övrigt kommer jag inte att besöka Hambrars under myrsäsong igen.
/Anna, 20 juni 2021
Om vår tur
Längd 2 km. Vindskydd utan golv en bit från stigen. Stigar och skogsvägar i vacker, rofylld natur. Obs! Mkt aggressiva myror.