Vi är i Katrineholm och vill vandra lite, så vi kollar vad som finns i trakterna och hittar rundslingan Forssjö natur- och kulturmuseum, eller Sörmlandsleden 28:1 som den också kallas då den går på delar av etapp 28.
Tyvärr anger ”Hitta dit”-funktionen på Naturkartans app fel plats för ledstarten och skickar oss till en plats som förvisso ligger vid slingan men det finns ingenstans att parkera i närheten. När vi kollar kommentarerna i appen ser vi att en vänlig själ angett rätt koordinater, så efter ytterligare 15 minuters bilfärd kan vi äntligen parkera och ge oss ut i solskenet.
Natur- och kulturmuséet är själva rundslingan som man kan gå i två varianter – en kortare på 5 km och en längre på 11,5 km – och längs vägen finns flera stopp vid natur- och kulturhistoriskt intressanta platser.
Efter några hundra meter fortsätter vägen genom ett ganska nyligen avverkat område. Hela slingan kommer att gå omväxlande i skog och avverkningsmarker, med en viss övervikt av det senare. Efter lite drygt en kilometer lämnar vi skogsvägen och svänger söderut in på en stig och Sörmlandsledens etapp 28.
Ett par hundra meter senare kommer vi fram till skärmskyddet vid Storsjöns strand. Skärmskyddet är i fint skick, välutrustat med yxa, huggkubbe, fikabord och ett par grillplatser.
Och det finns en fin badplats bara hundra meter bort. Inget bad idag dock.
Vi tycker det är lite tidigt att fika så vi går vidare. Området direkt söder om skärmskyddet är avverkat men vi kommer snart in i skogen igen.
Det blir bara en kort bit skogsvandring, sen är det avverkat igen och vi går över ett stort fält med massor av hallonsnår, men vi hittar bara några enstaka hallon – finns inte ens förtorkade blommor eller bär. Kanske hallon blommar på fjolårsskotten precis som björnbär? Eller det kanske är hösthallon som inte börjat blomma än?
En knapp kilometer efter skärmskyddet kommer vi fram till en grusväg och några hus. Leden korsar grusvägen och går vidare sydost in i skogen. Nu är det skogsvandring i nästan ett par kilometer. Stigen är ganska teknisk, med många rötter och mycket sten så det gäller att hålla koll på fötterna.
Solen skiner gott idag och trots att det regnat ganska mycket till och från de senaste dagarna (veckorna…) är det fortfarande ganska torrt att gå på stigen, lite fuktigt men inte lerigt.
Vädret har varit perfekt för svamp, och vi ser massor av olika sorter längs vår tur. Tyvärr har jag ingen koll på svamp och kan inte identifiera något annat än kantarell (ser inga, tyvärr) eller röd flugsvamp och Google Lens får hjälpa mig i de flesta fall.
Fyra kilometer efter ledstart kommer vi till Glindranåsen, ett markområde avsatt av Svenska kyrkan som naturreservat. Även här är det mycket avverkad skog, men det gör också att man upplever åsens höjd över omgivningen på ett bra sätt, och jag tror inte man fått samma känsla av höjd om det varit tätt med höga träd på hela åsen.
Vi korsar en bred kraftledningsgata med två rejäla fackverks-stolpade ledningar. Jag tycker det är ganska coolt att se dessa långa, höga ledningar marschera fram över landskapet. Vilket enormt arbete det krävts för att skapa denna infrastruktur och elektrifiera Sverige.
På andra sidan ledningsgatan fortsätter leden rakt fram på åsen, men vi beslutar att göra en avstickare till kallkällan hundra meter nordost. Stigen slingrar sig fram genom högt gräs och här är det faktiskt ganska blött och lerigt.
Tillbaka på leden igen fortsätter vi en halv kilometer på Glindranåsen, sedan skiljs våra vägar från den och Sörmlandsledens etapp 28 då vi avviker norrut för att följa musei-slingan runt. Hittills har leden har varit lättvandrad och lättframkomlig, men nu börjar den bli lite eftersatt och igenvuxen med högt gräs.
Mitt ute i skogen finns det några rejäla stenblock – Lisstorpsblocken, stora vittrade block av de vulkaniska bergarter som finns i berggrunden i området och som bröts loss under den senaste istiden.
Idag är blocken överväxta med mossa och sly, men de är ändå fina och annorlunda mot många andra jätteblock i området, med mattsvarta, skrovliga ytor som ser ut att ha smält och runnit och stelnat igen.
Efter Lisstorpsblocken är det vandring över avverkningsområde igen, och sen in i ett skogsparti vid sjön Viggarens västra spets.
Vi kommer sen fram till Gustaf Höglund-stugan vid Viggaren. En skylt vid stugans gavel berättar att stugan gavs som en gåva 1990 och att det samtidigt planterades ett träd här som minne av gåvan. Tyvärr fotade jag skylten så dåligt att jag inte ser vad det står, och jag minns inte riktigt vem som gav och vem som fick. Det finns i alla fall ett fikabord här, och vi sätter oss ner för en välförtjänt halvvägsfika med kaffe och Hobnobs.
Också tyvärr verkar stugan mest stå och förfalla, det planterade trädet i sin skydd-mot-rådjur-cylinder av hönsnät är en stendöd pinne, torrdasset på baksidan har ett halvtrasigt getingbo med massor av surrande getingar på insidan, och den fina fikaplatsen på stugans framsida är helt övervuxen – till vänster i bilden ovan skymtar t ex en grillplats någonstans under alla grästorvor.
Stugan är inte låst, så vi öppnar dörren och kikar in. Det är lite unket, men stuga är i övrigt riktigt fin och lite vädring och värme skulle gjort susen så den kunnat användas som en övernattningsstuga på riktigt.
Tyvärr (igen!) så har dörren slagit sig lite och när vi trycker till den för att stänga den surrar det ilsket och ur ett öppet kvisthål i en panelbräda bredvid dörren kommer det massor av getingar! Det blir till att springa snabbt därifrån! Jag klarar mig från bett men maken får tre stycken – usch och aj!
Jag har ett svagt minne av att jag såg en skylt på info-tavlan vid musei-slingans start med namn och telefonnummer till någon man kunde ringa för bokning av övernattningsstugan, och gör en mental notering att kolla detta när vi är tillbaka och ringa och meddela att det är massor av getingar i stugan. Men det glömmer jag ju tyvärr bort…
Vi fortsätter raskt norrut genom skog och avverkningsområde, och genom avverkningsområden som växt upp ganska rejält – det är tur att leden är väl markerad för stigen i sig själv syns inte till… 🙂
Nu har vi ungefär en och en halv kilometers vandring på grusväg framför oss. Vi passerar ett hus och kommer sen till den trevägskorsning dit Naturkartans app skickat oss
Lite konstigt att det inte finns ens en liten parkeringsyta för strax efter korsningen finns det en fin slåtteräng som sköts av Naturskyddsföreningen, och vars infoskylt uppmanar till att besöka ängen. Nu måste man ju inte åka bil överallt, men det verkar inte krylla av bussförbindelser och det är en bit att cykla om man inte bor i omgivningarna. Vi går vidare längs grusvägen norrut, och passerar ännu en kulturhistorisk plats på musei-slingan; en gammal smedja längs vägen.
Vägarna är kantade av flisad skog i stora högar, och det luktar riktigt gott och skogigt – inte så där dammigt mögligt som gammal flis kan göra utan riktigt fräscht och friskt.
Sen är det dags att svänga västerut in på ett avverkningsområde igen, med en liten sväng inom en skogsdunge med en gammal kalkugn.
På avverkningsområdet här tappar vi faktiskt bort ledmarkeringarna för första gången – oavsett skick på stigen tidigare har den hela tiden varit väl markerad och enkel att följa. Men här finns det varken stig eller markering ett tag, och vi får leta ett tag och konsultera kartan för en ungefärlig indikation på vart vi ska innan vi hittar ledmarkörer och stigen igen.
Nu tar vi oss ut på den ledningsgata vi tidigare passerade på Glindranåsen och stigen går spikrakt fram en kilometer under de knäppande, surrande högspänningsledningarna. Det är högt gräs och en del områden som troligen kan vara lite blöta höst och vår men än är de torra och vi passerar utan större problem.
Efter ledningsgatan är det en knapp kilometers vandring i skog och avverkade områden igen, innan vi kommer fram till den grusväg som ska ta oss de sista 1500 metrarna tillbaka till starten. Vi passerar också genom ”Urskogen vid Askersund” som faktiskt är ett privat naturreservat, där det lär finnas en 300-årig tall. Vi stannar inte så länge och läser utan går ganska snabbt vidare.
När vi närmar oss ledstarten ser vi att solen nu hunnit flytta sig såpass på himlen att ett av fikaborden vid kolmilan badar i sol – en perfekt plats att ta en avslutande fika på, varva ner och bara njuta av känslan man får efter en härlig dagsvandring 🙂
För det är ju inte bara en fin led och fantastiska vyer som ger den där härliga tillfredsställelsen efter en tur – allra viktigast är ju att man varit utomhus och rört på sig!
Den här leden gick genom många avverkade områden men var ändå ganska kul att gå – ett avverkningsområde är ju inte bara kalt utan det ger ju också möjlighet att se vyer som annars göms i skogen, och man får lite värmande sol i fejan. Plus också för att bra ledmarkering och det fanns flera fikabord och pausmöjligheter längs vägen, och de olika info-skyltarna om natur- och kulturhistorian. Lite tråkigt att delar av leden och natur-/kulturminnena var eftersatta, och ett stort minus för alla getingar i och vid Höglund-stugan!
Jag förstår att det krävs tid och pengar och personligt engagemang för att underhålla en led, och allt måste inte vara tip-top såklart – lite mossa och lavar är ju en del av charmen 🙂 – och jag är oerhört tacksam att det finns stigar och slingor och leder runt om i landet att utforska. Har sett att en del föreningar sätter upp ett Swish-konto så även tillfälliga besökare kan bidra till underhåll av leder, badplatser och annat – det tycker jag är jättebra!
Vi sitter i solen vid kolmilan ganska länge och smuttar på vårt kaffe, innan vi hoppar in i bilen igen på väg mot nya äventyr!
/Anna, 24 augusti 2021
Om vår tur
11,5 km vandring längs Sörmlandsledens rundslinga Forssjö natur- & kulturmuseum.
Ledkarta och information finns på Sörmlandsledens hemsida, det kostar 200 kr att bli medlem och få tillgång till all information och stödja ledens arbete.