När vi har fikat/lunchat färdigt vid Trafikverkets fina rastplats vid kyrkan är det dags att vandra tillbaka till Ryssnäs naturreservat. Jag har rekat på kartor och flygfoton och det verkar gå att få ihop en tur inåt land så vi inte går tillbaka samma väg längs kusten. Inte för att det är så illa – man ser ju allt från ett annat håll då så det blir en annan tur även om det är samma vägar och stigar man går på.
Läs om vår tur Ryssnäs – Kyrkviken
Men innan vi beger oss iväg gör vi det som alla besökare på Fårö gör – vi går in på kyrkogården för att se Ingmar Bergmans grav. Måste erkänna att vi har inte riktig koll på Fårös filmmogul och Ingrid Bergman för oss är en framgångsrik skådespelare från filmer som Gaslight och Casablanca och och inte alls förknippad med Ingmar, men vi får lära oss att det är en helt annan Ingrid Bergman som ligger begraven här.
Vi lämnar kyrkogården, korsar den stora vägen och fortsätter tillbaka en liten bit på den asfaltsväg vi gick hit på, men istället för att svänga ner mot stigen längs kusten fortsätter vi på den smala asfaltsvägen en knapp kilometer tills vi kommer till en grusväg mot väster.
Det är en hel del hus här, och även liv och rörelse. Vi blir omkörda av ett par bilar, en cyklist, och vi hör folk som arbetar i trädgården eller garaget (okänt antal), och träffar några lammbönder som sköter om sin flock, men det är nog långt ifrån den folkmängd som finns här sommartid och större delen av tiden har vi bara sällskap av varandra.
En halv kilometer in på grusvägen tar vi av på en grusväg till vänster för att gena genom skogen. Vi passerar några hus, och sen blir vägen något mer igenväxt men ändå lätt framkomlig, och efter ytterligare en halv kilometers vandring genom vacker barrskog återansluter vi till den tidigare grusvägen i en 4-vägskorsning. Nu skulle vi egentligen svängt till vänster, men vi blir lite förvirrade och följer istället vägen rakt fram, men då den börjar svänga höger upp till en gård inser vi vårt misstag. Som tur är finns det en åkerväg som går sydväst – rätt riktning! – i en ledninsgata så vi svänger in på den istället.
Det har börjat mulna på igen, men det är inte särskilt blåsigt och det är riktigt behagligt att vandra. Liksom på andra ställen är det ganska översvämmat här och där, men inte värre än att vi enkelt tar oss fram torrskodda genom lite listiga vägval (och att vi har bra, välvaxade kängor).
Sedan ansluter vi till ”rätt” grusväg (den som vi skulle svängt vänster in på tidigare), och följer den vidare söderut. Vägen går genom en gård, och det känns alltid lite som man inkräktar då man går så nära huset och ladorna. Men jag tänker att det är ju inte ovanligt att gamla vägar passerar genom gårdar, och så länge vägen finns på kartan och det inte är avspärrat eller skyltat att man inte får gå där så är det ok.
Vi vandrar vidare över fälten en dryg kilometer, sedan kommer vi ut till asfaltsvägen från Fårö kyrka igen. Hade vi gått på den hade vi vandrat lite drygt 3 km för att komma hit där vi är nu – vi har ju valt lite andra vägar och vandrat nästan 5 km. Men som sagt, det är skönt vandringsväder, vackra omgivningar, lugnt och rofyllt så den extra dryga kilometern gör oss bara gott.
Vi vandrar vidare längs vägen i knappt en kilometer, sen svänger vi in på en åkerväg sydväst. Inte för att det är särskilt mycket trafik eller obekvämt att gå på asfaltsvägen för det är det inte, utan för att jag vill se de två naturminnen strax norr om Dämba som finns utmärkta på kartan .
Vi hittar inga naturminnen där kartan anger, så vi vandrar vidare genom Dämba och vidare söderut. Sen, när vi kommit hem kollar jag på Naturvårdsverkets Skyddad natur och finner att naturminnet beslutades 1943 och att det är en ”Rönnoxel växande intill en stenmur vid Dämba på Fårö. Rönnoxeln har dött och endast en högstubbe finns kvar, med en naturminnesskylt framför sig.”
Vi vandrar genom Dämba, förbi Kinematografen (som vi har koll på att det var Ingmar Bergmans egen biograf) och vidare ner längs Dämbaträsk.
Vi har nästan passerat hela träsket då vi ser en öppning ner mot vattnet och går dit. Här finns också lämpligt placerade stenar för en liten snacks- & vilopaus, och möjlighet att beundra en flerfärgad, vattenfylld eka i den nedåtgående solens ljus.
När vi sitter här upptäcker vi att det ser ut som att det går en skogsväg/stig söderut, och vi väljer att gå vidare på den i stället för att ta oss tillbaka till asfaltsvägen.
Och det är en bra stig, den leder oss söderut en kilometer genom skog och över fält tills vi kommer ut till vägen vid Hyluvik, strax före Ryssnäs naturreservat. Vi går en liten extra kringgående manöver så vi får ihop 20 km totalt på denna vår vardagtur Ryssnäs t/r Kyrkviken, och kommer tillbaka till vår bil strax före klockan 14, efter lite drygt fem timmars härlig vandring på Fårö.
Och idag är det vintertid, så snart är det mörkt… Det har varit en härlig dag på Fårö, lugnt och stillsamt och nästan folktomt (vilket vi jag i alla fall tycker är väldigt skönt 🙂 )
/Anna, 31 oktober 2021
Om vår tur
Turens längd 10 km (hela rundslingan 20 km). Ej markerad led men tydliga, lättgångna stigar och vägar inåt land. Fikabord & grillplats vid Ryssnäs. Fikabord & toaletter vid kyrkan.