Till skillnad från lördagens roadtrip med en massa mindre turer blir söndagens vardagstur en lång, härlig vandring i solskenet på Hejnum hällar. Vi parkerar vid Kallgatburg och följer en liten skogsstig norrut till en av de grusvägar som sneddar över Hejnum hällar. Delar av vägarna har grusats upp och bär spår av mer aktivitet än vanligt – en följd av det oroliga världsläget och den ökande militära närvaron på ön, tror vi. Men idag kan vi nästan glömma det då vi inte ser en enda människa under hela vår tur. Vi kan bara njuta av lyxen att få vandra fram i solskenet och dricka kaffe på en sten i skogen <3
Den gotländska pilgrimsleden/S:t Olavsleden går längs denna väg, och det är betydligt mer behagligt att vandra fram här idag än då vi gick leden i 30-gradig dammig, vindstilla värme. Vi gör samma avstickare som då – en liten extra tur till hängbron över vägen som går från Cementas kalkbrott i File Hajdar till fabriken i Slite.
Avgrunden under bron är lika hisnande djup som jag minns den, och bron svajar med varje steg jag tar. Är man dessutom två på bron så svajar den tio gånger så mycket! … Tycker jag i alla fall …
Vi hade hoppats att golfklubbens restaurang skulle vara öppen så vi kunde ta en fikapaus där, men golfare är tydligen inte ute i ur och skur som vi trott, för denna soliga söndag är det stängt. Men det är ok, för vi vandrar vidare till Storhagens naturreservat söder om golfbanan och hittar en fin plats där vi plockar fram vårt medhavda kaffe för ännu en härligt lugn, rofylld fika.
Vi följer sen stigen vidare västerut, men då den gör en 180-graders sväng tillbaka avviker vi och banar oss en egen väg norrut genom snårskogen ett par hundra meter tills vi kommer ut i golfbanans sydvästra hörn, och efter ytterligare några hundra meter på de gulbruna gräset når vi en skogsväg som tar oss västerut, ut från golfbanan och in i skogen igen.
Vi har koll på ungefär vilken riktning vi ska gå i för att komma tillbaka mot Kallgatburg, och vi hittar faktiskt en stig som avviker från skogsvägen på just rätt håll. Vi vandrar fram genom vacker, luftig barrskog, men då vår nyfunna stig svänger av på fel håll gör vi ännu en utbrytning och går ungefär hundra meter över hällar, mossa och eneskog tills vi kommer fram till pilgrimsleden och följer den söderut.
Vi avviker från leden då vi når ”Karls gata”, den gamla allmänna landsvägen som numera är ett vägminne. Det finns lite motstridiga uppgifter om varför vägen heter just Karls gata – en skylt längs vägen berättar att ”namnet Karls gata har den fått efter Karl X, som sägs ha färdats denna väg till Slite”, medan informationsbroschyren om Kallgatburgs naturreservat säger att Karls gata/väg är en fornsvensk benämning på allmän landsväg då Karl betydde just fri, enskild man eller bonde. Vem har rätt? Kanske båda?
Sista sträckan går genom Kallgatburgs naturreservat, och vi häpnar lite över hur torrt det är – när vi var här sist för ett par månader sen var väten helt vattenfyllda och alla sänkor översvämmade.
Vi avslutar med att laga kvällsmat på Trangiaköket. En helt fantastiskt dag, alla batterier påfyllda, och ett lugn i själen har infunnit sig.
/Anna, 3 april 2022
Om vår tur
Turens längd 16 km. Mestadels genom karg skog eller alvarmark på skogsvägar & -stigar samt grusvägar. En kortare sträcka på asfalt. Picknickbord vid start och i Storhagen. Slite Golfklubbs restaurang öppet under säsong.
Obs! Några sträckor genom stiglös, obanad skog. Var försiktig om du går på golfbanan då den är öppen, även om du håller dig i kanten som vi gjorde.