Solljuset strilar genom trädtopparna och himlen är blå då vi vaknar tidigt på morgonen i vårt tält vid Stenkusten. Marken är vit av frost och det måste ha varit minusgrader inatt.
Det blir frukost inne i tältet idag. Fördelen med detta lilla tält är att det går att sitta i innertältet, fortfarande väl nedkrupen i sovsäcken, och ändå nå gasköket i absiden för att koka vatten till gröt och kaffe. Med en absid-dörr öppen, såklart, för ventilation.
Trots frosten är det inte särskilt mycket kondens på tältet och det går snabbt att packa ihop. Redan vid halv nio är vi redo för dagens etapp och vi ger oss ut på den steniga stranden vid Ajnesriv för 20-25 km vandring längs kusten till Fårösund.
Efter ett par kilometer når vi Grostäde fiskeläge med sina väderbitna fiskebodar, tätt hopkurade på den grå stenstranden, och vandrar vidare in bland de vintergröna skogsdungarna. Vädret är milt och behagligt, solsken värmer ansiktet och det är läge att lätta på kläderna så skaljackan åker av.
Strax före Hälludden lämnar vi kusten och tar in på en mjuk, gräsbevuxen skogsväg mot Blå Lagunen. Vi behöver fylla på vatten och då vi inte känner till om det finns några rickepumpar eller kranar längs vägen tar vi det säkra före det osäkra och hämtar en spann klart vatten från kalkbrottet. Vattnet testas ju varje år för badkvalitet, så vi tänker att det kan inte vara alltför mycket skräp i det, och vi använder givetvis våra vattenfilter som filtrerar bort eventuella bakterier, protozoer och mikroplaster. (Och som kommer att få en genomspolning med ättika då vi kommer hem för att avkalka dem.)
Nu är det dessutom dags för dagens första kaffepaus, och vi tar fram campstolar och gaskök för en skön fikapaus i solen. Men plötsligt går solen i moln, och sen börjar det hagla!
Vi flyttar in stolarna under en vindpinad tall för att åtminstone få en illusion av väderskydd, och av ren tjurskallighet sitter vi kvar och dricker vårt nybryggda kaffe. Men sen är det dags att packa ihop och fortsätta vår tur.
Vi går ut till kusten igen, förbi Ar forskningsstation, Falholmen och Ar fiskeläge. Det är tyst och öde, och lite svårt att föreställa sig hur livligt och folkfullt det kan vara sommartid, med bilköer in till brottet och husbilar uppradade längs kajer och vägkanter.
Det har slutat regna, och det ser ut som att molnen kanske kommer att lätta lite när vi vandrar in på för oss okända marker efter fiskeläget. Lite spännande att se om vi kommer att få en hyfsat ok tur till vägs ände i Fårösund. Vi har en deadline – att hinna med sista bussen till Visby – men det är ganska många timmar kvar och vi har gott hopp om att hinna dit i god tid.
Det börjar bra då vi finner en fin, farbar stig som tar oss över kullen, förbi väderstationen och ner till en lättvandrad grusväg som löper längs kusten. En av fördelarna med att det är mycket folk sommartid är ju att det skapas stigar och genvägar som man kan ha nytta av året runt.
I en skogsdunge möts vi av massor av skyltar. Något militäriskt, gissar vi. Och det stämmer, vi har kommit in på Trelge skjutfält. För några år sedan skulle det säljas, men Försvarsmakten valde att behålla marken, och nu verkar det rustas upp igen. Vägbommen är öppen och det finns inget som indikerar att det är förbjudet att gå in, så vi fortsätter vår tur.
Någon kilometer senare stöter vi på turens första något besvärliga del då vi går längs kusten vid Trälgvikens östra del. Det finns ingen egentlig stig, det är tuvigt och sankt på sina ställen, och vi behöver hoppa över en bäck. Det finns en grusväg ett par hundra meter in från kusten man kan ta de tider på året då det är mycket vatten i bäckar och marker. Men vi tar oss förbi, och rundar sen Vialmsudd utan större problem.
Molnen har dock inte skingrats om vi hoppades utan det börjar regna igen, så det blir regnjacka på. Och det regnar rejält! Detta fanns definitivt inte med i väderprognosen då vi gav oss iväg! Men det är bara att gilla läget, och man håller sig ju varm då man går.
Tjurskalligheten kickar in igen och vi går ut till kumlet på Hau Rävlar vid Norra gattet. Härifrån är det knappt 400 meter över till Fårö. Klockan är strax efter ett och det borde vara läge för ett lunch-stopp, men regnet öser ner och vi nöjer oss med lite snabbätna snacks för att hålla energin uppe.
Vi följer kusten vidare söderut, förbi fiskebodar och en fin svart-vit ledfyr med orange topp, nyligen försedd med en ny fyrkur, dvs ”huset” som inrymmer det som ger ”blinket” för en fyr (beskrivning från Fyrwikin.)
Till att börja med finns det en stig, men den upphör efter ett tag och vi får traska en bit i hyfsat framkomlig terräng. När vi når den breda, nyligen röjda gränsgatan till Trelge skjutfält väljer vi att följa den inåt land till en fin grusväg söderut genom skogen. Vi ser till att inte av misstag gå ner på den tunna, spetsiga Grönudden som löper parallellt med kusten, då hade vi nog fått simma en bit för att ta oss vidare 🙂
Istället vandrar vi vidare förbi Strå grustäkt. Regnet fortsätter regna, vi fortsätter bli blötare och blötare och det finns inget vettigt ställe att skula under. Vi funderar på om man kanske skulle försöka slå upp tältet, krångla sig ur blöta kläder och linda in sig i sovsäcken för att koka vatten och fixa vår frystorkade lunch. Men vi fortsätter gå. Bara ett litet tag till. Och ett till. Det blir nog snart uppehåll….
Trots regnet kan jag ju inte låta bli att dokumentera vår tur, och jag kämpar med att få av och på blöta handskar på blöta kalla händer varje gång ett fototillfälle uppenbarar sig.
Strandängarna norr om Fårösund är riktigt sanka så här års och den sista biten ner mot fiskeläget Hägurstadar tar vi istället grusvägen genom skogen. En ranglig stätta tar oss över det rejäla stängslet mellan fiskeläget och villorna i Kustparken.
Klockan är ungefär 15.30, det slutar äntligen att regna och till vår lycka ser vi att Öjns stenugnsbageri har öppet. Det är inte världens roligaste lokal, men personalen är mycket trevlig, det finns filtar att linda in sig i och pizzorna är riktigt goda! Nu är vi ganska nöjda med att vi traskade vidare i regnet 🙂 Varmt kaffe med kaka på det och livet känns genast mycket behagligare.
Sen är det dags för den sista kilometern till Fårösunds färjeläge och 17.50-bussen som ska ta oss till Visby. Det är varmt och gott i bussen och det kan vara så att man nickar till lite på den 1 timme och 20 min långa färden då bussen sicksackar sig fram över norra Gotland.
Minnet av det kalla regnet, de blöta, leriga strandängarna, eftermiddagens matilska och hunger och frustration falnar sakta och ersätts av den härliga varma känslan av att ha haft ännu en fin tur, glädjen över att ha hittat stigar, druckit kaffe i solen, tältat i den stjärnklara natten, och att ha varit ute och vandrat en hel helg. I regn och solsken. <3
/Anna, 24 mars 2024
Läs om första dagen på vår tur: Stenkusten, dag 1: Vikänden – Ajnesriv
Om vår tur
Dag 2 av vår vandring längs Stenkusten: 22 km längs kusten från Ajnesriv till Fårösund. Mestadels fina stigar eller grus-/skogsvägar, några sträckor genom terräng.