Inspirerade av vår tur vid stenkusten i Fleringe för ett par veckor sedan har jag planerat en längre tur denna helg – en vandring längs kusten från Kappelshamn till Fårösund med en övernattning i tält.
När jag kollar busstidtabeller inser jag att vissa bussar från Visby till Kappelshamn faktiskt går vidare mot Lärbro, och att vi kan bespara oss tre kilometers vandring på asfalterad bilväg bara genom att åka med några hållplatser till. Sagt och gjort. Vi tar bussen från stan 12.35 på lördagen och tre kvart senare stiger vi av vid Vikänden, strax efter avtagsvägen mot Bläse.
Vi slipper inte ifrån bilar helt – vass och sankmark gör att det inte är vandringsvänligt att gå ute vid havet och de tre första kilometerna går vi på asfaltvägen. Det är inte särskilt mycket trafik, vi möter väl fem bilar, ett par traktorer och en lastbil under denna tid. Alla kör långt över på andra sidan vid möte och ger oss gott om plats. Kan tänka mig det är lite otäckare att gå här sommartid då det är mer trafik och mindre utrymme, men idag flyter det på bra – redan efter drygt 35 minuter har vi passerat Storugns industriområde och tar oss ut på stenstranden.
Det är lätt att vandra här, på små stigar, knöliga körvägar eller bara direkt på strandvallen av grus. Bäcken från Vitärtskällan har skurit en djup fåra i svallgruset och vattnet flödar på bra, men det finns en fin spång och det är inga problem att ta sig över. Det finns många ställen att pausa på, små fiskebodar med en bänk, hopsnickrade arrangemang att sitta på, ett par trädgårdsstolar vid en buske, ett och annat rejält fikabord.
När vi når Kyrkudden i norra änden av Grodde naturreservat – 8 km in på vår tur – är det dags för en kaffepaus. Fikabordet här står utsatt för de lätta sydvästvindarna från havet, så vi plockar fram våra campstolar och slår oss ner i lä av en träddunge.
Efter pausen passerar vi fiskeläget Djupvik, och därefter är det dags för ytterligare en bit på bilvägen. Man kan förledas att tro att det går enkelt att ta sig fram längs kusten efter Djupvik, men efter bara några hundra meter är det sly, vass, sankmark, vattendrag som ska passeras och annat elände. Vi har provat att följa en lovande stig en liten bit inåt land här tidigare, men hamnade nästinpå en trädgård då, så idag går vi direkt ut till vägen. Det är bara 1,5 km, ingen trafik, och snart är vi ute på stenstranden igen. Efter ytterligare 1,5 km når vi Bläse kalkbruksmuseum, där vi tar ännu en paus i solskenet.
Muséet med bistro mm öppnar till sommaren – ett trevligt ställe att stanna till på för mat, fika, och en promenad i omgivningarna. Idag får vi bära med oss vårt kaffe och vår mat, men i gengäld är vi så gott som ensamma här och slipper trängas med husbilar och turister.
Vi vandrar vidare på stenstranden norr om Bläse, in på det som tydligen är den ”riktiga” stenkusten. Stenkusten med stort S som sträcker sig 10 km mellan Bläse och Ar. Jag är lite civilt olydig och kallar hela vår 40-ish km långa tur för Stenkusten, det är ganska mycket stenstrand både före och efter.
När vi rundat och tagit oss över Svarven börjar skuggorna bli långa och det är dags att hitta en lägerplats för natten. På vår förra tur här spanade vi in en del tänkbara platser, bland annat en glänta vid Ajnesriv där det fanns en eldplats, plan mark att slå upp tältet på, och vindskyddande tallar och buskar. Vi inser dock att den platsen hamnat i skugga nu och vi kommer inte att kunna njuta av solnedgången och de sista värmande strålarna därifrån.
Men medan vi är upptagna med att fota fullmånen i öst har en molnbank smugit sig upp i väst och solen försvinner betydligt tidigare än vi tänkt oss!
Nu blev det enkelt att välja lägerplats – mot dungen! Det finns gott om nedfallna grenar av olika storlek, och snart har vi en rejäl myseld för ljus och värme. Tältet går snabbt att sätta upp, och givetvis har jag partylamporna med. De räknas till nödvändig utrustning numera 🙂 Det är nästan helt vindstilla, bara en lätt sydvästan fläktar röken bort från tältet.
Kvällens meny är frystorkad chili con carne, så vi värmer på vatten och äter i tystnad. Det är inte mycket som slår att sitta ute i natten vid en sprakande lägereld och se stjärnorna titta fram en efter en. Förutom elden och ljusslingan har vi en tredje ljuskälla – fullmånen som lyser upp natten så starkt att till och med jag som är halvt blind i mörker kan använda månskenet för ledljus då jag behöver besöka en buske.
Det blir generellt läggdags ganska tidigt då man är på tur – särskilt på vintern då det faktiskt blir mörkt i vettig tid så man kan sova! – och redan vid halv nio kryper vi in i tältet. De varma sovsäckarna är med, och jag har även min sovsäcksliner av merinoull. Tur det, för det blir frostgrader under natten. Det är tyst och stilla hela natten, men jag sover lite oroligt och vaknar ofta. Men plötsligt är det ljust och morgon, med nya äventyr som väntar!
/Anna, 23 mars 2024
Läs om sista dagen på vår tur: Stenkusten, dag 2: Ajnesriv – Fårösund
Om vår tur
Dag 1 av vår vandring längs Stenkusten, 15 km. Övernattar i tält vid Ajnesriv.