Vardagstur

Vandring på Gotland & i Sverige

Lergrav – Valleviken

Igår gick vi mellan Lergrav och Sildnäs i härligt soligt aprilväder. Idag ska vi vandra åt andra hållet och se om vi kan hitta en bra tur mellan Lergrav och Valleviken. (Spoiler alert: det kan vi.)

Vi börjar såklart vid Lergravs raukfält som spiller ut över klinten mot viken, med den karakteristiska och mångfalt fotograferade rauken Lergravsporten.

Porten till Lergrav.

Det finns många stigar genom reservatet och vi följer en av dem söderut, ut ur reservatet och vidare på en gammal körväg över gräs- och hällmarkerna ut till en grusväg. På flygfotokartan ser det ut som att det finns en antydan till väg vidare söderut, och faktiskt är det så i verkligheten också!

Skogsmaskin-körväg längs avverkningsområdets kant.

Det är lite ojämnt då skogsmaskiner kört här, men efter knappt tvåhundra meter korsar vi en annan skogsväg i betydligt bättre skick, och strax därefter hittar vi en riktigt fin stig!

Fin skogsstig, väl nyttjad och lättgången.

Det är alltid så kul att hitta nya stigar, särskilt när de leder ungefär dit man tänkt sig. De här finns inte med på kartan, och då de går genom skogen är de svåra att se på flygfotona. Lite senare korsar vi ännu en skogsväg, som man kan svänga av på och gå vidare mot Furillen.

Idag fortsätter vi vidare längs vår nyfunna stig och kommer istället ut vid Husken halvannan kilometer senare. Här hittade vi också en surprise-stig när vi besökte raukfältet för tre år sedan – en slinga runt halvön på stigar och grusvägar. Det är lite trixigt att ta sig förbi en privat tomt precis i nordöstra hörnet, men när man väl gjort det kommer man ut på fina stigar.

Idag går vi inte runt halvön utan fortsätter istället längs kusten västerut. Även här är det några privata tomter man för manövrera förbi, men det går utan större besvär. Tomtgränserna ligger 40-50 meter från kusten, och man har ju alltid rätt att vandra längs stränderna tack vare strandskyddet. Vi ser ändå alltid att hålla oss borta från boningshusens omedelbara närhet.

Utsikt mot Huskens raukfält från västra sidan av Västra djupvik.

Vi vandrar vidare längs vattnet på en antydan till stig på hyfsat framkomlig strandäng, men efter knappt en kilometer väljer vi att slå in på den grusväg som dyker upp och inte riva oss blodiga på snår och buskar.

Det är ganska trevligt att få lite lä från blåsten ett tag, och vi passar faktiskt på att ta en fikapaus i en solig kurva av grusvägen. Men det dröjer inte länge förrän vi åter finner en väg ner till havet.

Vägen in mot husområdet på Vallevikens östra sida. 300 m ner till havet.

Här finner vi återigen en stig som går i gräset mellan buskar, tallar och enar, en bra bit utanför tomtgränserna. Vi passerar ett par småbåtsbryggor där det finns en fin grillplats och fikabord för den som vill ta en paus. Lite för utsatt för blåst idag dock.

Fin stig.

Sen gör stigen som stigar gör ibland, och upphör.

”Stig”.

Det går att ta sig fram ändå, lite snirklande steg med hukande gång och någon stängselpassage och femhundra meter senare kommer vi fram till en fin skogsväg som löper parallellt med Vallevikens inre del.

Mycket lättvandrad (om än ibland lite lerig) skogsväg.

Vi spanar också in gäddfabriken i Valleviken. Här i denna lagun med direktkontakt med havet kommer det förhoppningsvis att kläckas massor av gäddor framöver. Vi går runt halva lagunen, passerar bäcken som leder in sötvatten på en bro och kanalen som har kontakt med havet på en annan.

Bron över gäddfabrikens havskanal.

Sen är vi framme i Vallevikens hamn. Det är stängt och igenbommat så här års, men vi sätter oss på bänkarna utanför båtklubben för en lunchpaus i solen.

Sämre kan man ha det.

Dags att tänka på reträtten. Vi börjar med att gå tillbaka längs Vallevikens inre del, och vidare förbi hus och gårdar, ut på grusvägen från Puttersjaus ner mot Husken. Trehundra meter senare svänger vi vänster in på vad som verkar vara en uppfart men som faktiskt också är en skogsväg som leder österut.

En av årets första vitsippor.

Det har varit ganska tomt på blommor och färgprakt längs vår tur – inte ens särskilt många blåsippor, men här i skogen hittar vi faktiskt några av årets första vitsippor!

Skogsvägen tar oss ut till vad som verkar vara en röjd ledningsgata, dock utan luftledningar.

Ledningslös ledningsgata. Nergrävd? Eller är det en brandgata? Eller skogsmaskingata till/från avverkningsområden?

”Gatan” är bra framkomlig så vi skulle kunnat följa den till vägs ände, så att säga, men då det dyker upp en annan skogsstig in till höger tar vi den istället. Lte roligare att slingra sig fram än att ta en spikrak bred gata.

Dock blir vi lite oroliga när stigen svänger åt fel håll, men det ordnar sig då vi når ännu en stig/skogsväg och kan ta av åt rätt håll. Strax därefter är vi tillbaka på kända stigar, och följer dem tillbaka till Lergrav där vi möts av den pampiga utsikten från raukfältets klint.

Det blev en fin tur och alltid så roligt att utforska nya stigar. Det blev ju inte helt strandnära, men det är ganska många hustomter inklämda på den smala remsan mellan asfaltsvägen och Lergravsviken så det var bra att hitta en fin stig genom skogen. Vi får återkomma en annan dag för att testa framkomligheten runt Sundsnäset öster om Husken.

/Anna, 14 april 2024

Om vår tur

Vi hittar fina stigar att vandra 12 km mellan Lergrav och Valleviken. Delvis längs havet och delvis genom skog.

Vardagstur Gotland - länk till hela turkartan

Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2024 Vardagstur

Tema av Anders Norén