Ännu en lördag, ännu en del av Gotlandskusten ska utforskas! Idag far vi till Lergrav för att se om vi kan hitta en fin vandring norrut därifrån. Det jag har hört från andra är att denna kuststräcka kan vara besvärlig att gå, sank och med mycket vass och snår. Vi laddar med rejäla kängor, mycket fika och rejält pepp då vi börjar med att vandra igenom Lergravsvikens naturreservat med fascinerande raukar och vacker utsikt från klinten.
Jag har en idé om att vi ska kunna gå uppe på klinten genom hela naturreservatet, och sen ta oss ner till asfaltsvägen och kusten. Idén är bra men förutsättningarna saknas, och vi orkar inte trixa oss fram genom snåren på klintkanten utan väljer att ta oss tillbaka och gå en bit på asfaltvägen istället.
Vi gör en rejält kringgående manöver runt det ensamma huset längst in i viken och ansluter sen till den skogs-/åkerväg som finns utsatt på kartan. Den finns än så länge även i verkligheten men är täckt av tjockt, vissnat fjolårsgräs och det kommer nog inte att dröja alltför många år innan den växer igen helt.
Ett par hundra meter in stöter vi på ett hinder – en bred, ganska djup bäck som glatt forsar fram. Vi rekar lite åt båda hållen, men hittar inget bra ställe att korsa den. Ska vi behöva ta av oss kängorna och vada? Vi har nästan bestämt oss för det då vi gör en sista rekognoscering några tiotal meter till inåt land.
Och där dyker det äntligen upp ett par bra placerade stenar! De är ganska hala, och givetvis har ingen av oss med sig stavar idag, men vi tillverkar ett stöd av en fallen gren och lyckas ta oss över utan incidenter.
Strandängarna vid udden är också täckta av vissnat fjolårsgräs, och det är en del sanka områden här och där. Det är ändå ganska lätt att vandra fram här just nu, men vi undrar så klart hur det ser ut i sommar då all växtlighet tagit fart.
Det är häftigt att se raukfältet på avstånd, man får en helt annan överblick än då man är mitt inne i det. Ser ut som en spelplan med uppställda pjäser.
När vi rundat udden och klättrat över stättan möts vi av en helt annan natur – skogen är betydligt mer öppen och strandängarnas gräs är kortare och grönare. Vi gissar att området vanligen betas av lamm, även om vi inte kan se några just nu.
Det är lättvandrat men blött även här och vi är glada att vi valde rejäla kängor. Vädret kan inte riktigt bestämma sig om det ska vara soligt eller mulna på, men så länge man går håller man ju sig varm. och lagom till vår första paus blir det riktigt soligt ett tag.
Det finns några bodar här och ett par bryggor omgärdad av ett par stenpirar. Vattnet är alldeles klart och i solvärmen är det nästan så att jag funderar på att åtminstone doppa fötterna. Men de är inte svettiga, bara behaglig varma så jag behåller kängorna på.
Vi vandrar vidare 300 meter till nästa fiskeläge, som kanske heter Sigfride.Här finns en fin brygga med bod, en liten inhägnad för djur och vad vi gissar är en liten pråm-båt för att frakta boskap över till bete på Skenholmen. Idag är det tomt och de enda spåren av djur är de många spåren av klövtramp på strandängarna. Det är riktigt klafsigt och lerigt, men vi tar oss förbi och kommer sen ut på de öppna vidderna på Albyriv.
Hyfsat nytt stängsel och fin stätta möter oss här. Stättan måste vara nästan dagsfärsk, den lyser trägul utan ett enda spår av slitage eller väderpåverkan. Och den fungerar finfint, stadig och stabil.
Vid norra änden av Albyriv är det fullt med grynnor och stenar och det är nästan så att man kan gå över till Sildnäs. Men vi tar det säkra före det osäkra (kanske tänker annorlunda en varm sommardag) och följer istället kusten runt. Längst in i viken finner vi en fornlämning – spåren av ett gammalt fiskeläge med ett 30-tal båtlänningar, dvs förtöjnings- eller uppdragsplatser för mindre båtar, ofta i form av grävda rännor förstärkta av två parallella stenvallarna lagda i rät vinkel ut från stranden.
Strax därefter når vi fram till en skogsväg som tar oss den sista halvkilometern ut till Sildnäs. Det finns några fina öppna områden längst ut på udden, men det är ganska blött och utsatt för den svaga nordanvinden, så vi letar upp en fin, torr plats i lä för vårt eftermiddagskaffe.
Det tog oss 2,5 timmar att vandra de ungefär sex kilometerna hit från Lergravsviken, varav säkert 20 minuter spenderades på att ta oss över bäcken. Det var delvis ganska blött men med bra kängor var det inga problem, och det fanns stättor som hjälp att ta sig över stängslen. Kanske det växer upp massor av vass, brännässlor eller annat elände längs vissa partier, men som det såg ut nu var det helt klart vandringsbart.
Återfärden blir en knappt fem kilometer lång tur via fina grusvägar och ca 1,5 km på asfalt. Det är knappt någon trafik, vi möter inte en enda bil förrän vi svänger av på Lergravsvägen, så det är lugnt och rofyllt att vandra även här idag.
/Anna, 13 april 2024
Om vår tur
Vi vandrar en rundtur på 11 km längs kusten från Lergrav till Sildnäs och tillbaka på vägar inåt land. En bred bäck sätter nästan stopp för turen, men vi hittar ett par kliv-stenar och korsar den torrskodd. Stättor i varierande skick och ålder. Ganska lerigt och blött på en del ställen, men generellt hyfsat framkomligt utan alltför mycket vass eller annan vegetation (vi går i april).