Vardagstur

Vandring på Gotland & i Sverige

Hejnum hällar & Hejnum Kallgate Norra

En av de första platserna vi åkte till då vi började utforska Gotland var naturreservatet Kallgatburg då jag hade läst något spännande om spänger och blommande guckusko-orkidéer. Spängerna fanns där men det visade sig ta flera år innan vi lyckades pricka in ett besök under den korta tid just guckuskon blommar.

Läs om vår tur längs den markerade naturstigen samt till guckuskons lokal.

Naturreservatet Kallgatburg är beläget i Natura 2000-områdena Hejnum hällar och Hejnum Kallgate och det finns många andra fina blommor och orkidéer att titta på under stora delar av året.

Hejnum hällar är en av de högst belägna områdena på Gotland, 60-70 meter över havet. Här vandrar man fram över en mosaik av av karg alvar, kalkstenshällar och genom tallskogar som betats under lång tid. På de öppna markerna trivs den rödlistade apollofjärilen tillsammans med många andra sällsynta arter.

Hejnum Kallgate är ett stort våtmarksområde med bäckar och källkärr öster om hällarna. Även här trivs många sällsynta arter, t ex brun ögontröst som bara växer på Gotland och väddnätsfjäril, vars största förekomst i Sverige är just här.

Det finns en hel del stigar, skogsvägar och spänger i området så man kan lätt sätta ihop en egen tur av önskad längd. Observera dock att det kan finnas lamm, kor, kalvar och tjurar i hagarna under utesäsongen.

I detta inlägg tipsar vi om två fina turer som kan vandras var för sig eller båda tillsammans. Du får också några bonustips på andra turer i området.

Hitta hit

Parkeringen i Kallgatburgs västra del är en bra plats att utgå från för turer i de norra delarna av Hejnum hällar och Hejnum Kallgate. En grusväg i relativt gott skick leder hit från vägen mellan Hejnum och Tingstäde och det finns gott om plats för flera bilar.

Ett av de två picknickbord som finns vid entrén till Kallgatburg.

Här finns det också ett par picknickbord där man kan avsluta sin tur med en fikapaus bland enbuskarna. Eller varför inte laga lunch på sitt medhavda stormkök?

Det finns ingen eldplats, och man får inte göra upp öppen eld på eget bevåg i reservatet. Det är inte heller tillåtet att tälta.

Vissa tider på året, framför allt efter rejäla höstregn eller vid snösmältningen på vårvintern, är det gott om vatten i vätarna och de södra spängerna står ibland under någon cm vatten. Även den spång-lösa svackan vid Oles änge längs naturstigen ca 300 m in från parkeringen kan vara översvämmad och naturstigen mer eller mindre oframkomlig.

Oles änge efter en synnerligen snörik vinter. Stigmarkör till vänster.

Ett stalltips är att först kolla status på denna svacka innan man ger sig ut på en långtur om man räknar med att passera här då det finns misstanke om att det är blött i markerna.

Södra slingan: Kallgatburg – Klintskog

7 km vandring på stigar, skogsvägar och spänger genom skog och över hällmark och kallkärr. Stättor och cykelfärister passeras. Obs att det kan finnas betesdjur i hagarna. Fikabord vid parkeringen.

Det är helt vindstilla och nästan overkligt tyst i skogen när vi ger oss iväg på en tur från Kallgatburg en gråmulen novembersöndag. Vi följer skogsvägen söderut från parkeringen, längs stängslet som går i reservatsgränsen.

Ut på tur i den stilla skogen.

Knappt en halv kilometer senare är det dags att svänga västerut, över en cykel-färist av trä och in på en annan skogsväg, gräsbevuxen men ändå lättgången.

Svep för fler bilder.

1,5 km senare har vi tagit oss från 35 möh till nästan det dubbla, men stigningen är så jämn och måttlig att det knappt märks. Vi har också lämnat skogen och vandrat ut på öppnare hällmarker. Vi korsar ännu ett stängsel via en cykel-färist, markerad med både blå markör för Gotland Bike Parks cykelleder, och grön markör för Hejnum bygdegårdsförenings cykelturer.

Ännu en cykel-färist. Grön markör & blå markör på stolpen.

Här på hällarnas högsta nivå – ett område som låg ovanför vattenytan då inlandsisen smält bort – finns breda åsar av klappersten och svallgrus som avsattes vid landhöjningen. Åsarna är nu skogsklädda och vi följer den rosamarkerade cykelslingan Klintskogsstigen där den snirklar sig fram genom lingonris och tallskog.

Tydliga skiktningar av svallsediment.

Åsen används som grustag, och tyvärr har en del av stigen grävts bort. Vi får göra en kringgående manöver för att ta oss vidare genom grustaget och gör sen en skarp sväng österut på en grusväg.

Utsikt mot solnedgången från Klintskogs grustag. Bild från februari 2024.

Efter ungefär en kilometer håller vi till vänster och slår in på en något mindre skogsväg som leder fram till den fd landsvägen mellan Bunge och Visby, även kallad ”Karls gata” eller Kallgate. Vägen följer den grusvall som avsattes av Ancylussjön, en föregångare till Östersjön.

Vandring på mjuk skogsväg.

Det finns lite motstridiga uppgifter om varför vägen heter just Karls gata – en skylt längs vägen berättar att ”namnet Karls gata har den fått efter Karl X, som sägs ha färdats denna väg till Slite”, medan informationsbroschyren om Kallgatburgs naturreservat säger att Karls gata/väg är en fornsvensk benämning på allmän landsväg då Karl betydde just fri, enskild man eller bonde. Vem har rätt? Kanske båda?

Södra spängerna över Rövätar.

Vi lämnar sen kallgaten, svänger vänster in i idegransskogen och tar oss ut på Rövätar, den stora våtmarken mitt i Kallgatburgs naturreservat. Spängerna är fuktiga och hala, så vår överfärd blir lite försiktigt stelbent. När vi passerat spängerna går vi ett par hundra meter norrut längs den markerade naturstigen tills vi når den plats där stigen korsar sig själv.

Här svänger vi vänster och följer naturstigen tillbaka till parkeringen, knappt en halv kilometer. Idag är Oles änge torrt och enkelt att passera, och vi avslutar med en fika innan vi far vidare mot nya äventyr.

/Anna, 10 november 2024

Norra slingan: Kallgatburg – Kostigen

4 km vandring på stigar, skogsvägar och spänger genom skog och över kallkärr. Stättor och färister passeras. Obs att det kan finnas betesdjur i hagarna. Fikabord vid parkeringen.

Om man vill vandra lite längre väljer man att svänga höger i stigkorsningen ovan och tar sig över norra delen av Rövätar på ytterligare några långa spänger. Det är gräsigare än i södra delen, och på försommaren finns det gott om orkidéer. Här har vi även hittat kattfötter, från den kända visan.

Kattfot. Mandelblom, gullviva och blå viol får sökas någon annanstans.

När vi kommer ut till allmänna landsvägen igen följer vi den norrut genom den glesa tallskogen. Här uppe på resterna av Ancylussjöns grusvall har man bra uppsikt över de kringliggande områdena.

Efter 750 meter dyker det upp en grind på vänster sida, och där svänger vi in på den sk Kostigen. Som namnet antyder kan det gå brölande boskap i denna hage.

Är man inte bekväm med att gå in bland betesdjur kan man fortsätta ytterligare en knapp kilometer norrut och sedan svänga vänster för att runda hela hagen. Turen blir då ungefär 2 km längre men som bonus får man möjlighet att pausa vid ett halvt undangömt fikabord invid vägen!

Det är ändå ofta ganska lugnt att vandra fram här. Skogsmarken betas och blir då vackert ljus och öppen. Solljuset silas ner genom tallkronorna, och det är sällan man hör störande ljud från civilisationen.

Kostigen är ungefär 1 km lång, sen passerar man över en färist och svänger söderut på grusvägen. Denna har hottats upp de senaste åren, breddats och grusats av någon anledning som säkert har att göra med de många grönmålade byggnaderna i området. Eller inte. Vad vet jag.

Färist in till Kostigen (vandring på andra hållet).

Den gotländska pilgrimsleden mellan S:t Olofsholm och Visby går längs denna grusväg. Här gick vi en gassande het sommardag för några år sedan och kippade efter luft i värmen och kalkdammet.

Pilgrimsleden eller den gotländska S:t Olavsleden är ungefär 63 km lång. Vi vandrade den på tre dagar med två övernattningar i tält.

Det är betydligt skönare att gå här en sval vår- eller höstdag. Skogen ger skydd för vind och man blir ju oftast ganska varm då man går. Jag får nästan alltid stanna och ta av ytterlagret ganska omgående då jag är på tur.

Paus på grusväg för avtagande av jacka.

Sista biten till parkeringen kan man gena på en antydan till stig längs reservatsgränsen, men det går lika bra att följa grusvägen till vägs ände.

/Anna

Som avslutning kommer här ett extra tips för den som vill gå långt och inte har något emot att ta sig fram några sträckor i ostigad terräng.

Om vår tur

En tvådelad tur: Södra slingan, 7 km. Norra slingan, 4 km. Stigar, skogsvägar & spänger, stättor, färister och ev grindar passeras. Fikabord vid parkeringen.

Vardagstur Gotland - länk till hela turkartan

Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2024 Vardagstur

Tema av Anders Norén