Några månader före jul såg jag av en händelse en notis om ett pågående projekt i Eke som bland annat ska mynna ut i ett arkeologiskt rekreations- och kunskapslandskap med kulturstigar längs kusterna och inåt land mellan de många fornlämningarna i området.
Projektet – Arkeologi i strandzonen – är ett samarbete mellan Eke hembygdsförening och Arendus som har pågått i några år, och nu finns det ganska mycket information om det, bland annat kartor med ett par lämpliga rutter för den nyfikne vandraren!
Så en solig lördag i januari är det ÄNTLIGEN dags att åka dit för att spana in den ena rutten. Vi väljer Eke Gudings för den är närmast, och parkerar vid angiven P-plats, en liten nygrusad yta med plats för några bilar.
Tips: ta ett foto på kartan eller ladda ner den från webbplatsen. Det finns ingen egentlig stig att följa – därav benämningen ”rutt” och inte led – och de vita markeringar som faktiskt sprayats på träd eller stenar är inte alltid helt enkla att urskilja. Även Fornsök med platstjänster påslaget på mobilen kan vara bra att ha tillgänglig om du skulle behöva någon fast punkt i tillvaron att orientera efter.
Vi följer grusvägen österut i trehundra meter, sen viker vi av. En ålderstigen men stabil bro tar oss över det vattenfyllda diket.
Det må vara 18 januari men det är 7-8 plusgrader, strålande solsken och nästan helt vindstilla så det är riktiga vårkänslor i luften. Och massor av vatten i alla diken och markerna, resterna av helgens blötsnöstorm som smälter bort. Det blir en hel del kringgående manövrar och skuttande på tuvor här i det öppna, vattenmättade landskapet.
Vi konsulterar kartan och sick-sackar oss fram mellan fornlämningarna. Rejäla rösen – eller rojr, som de kallas på gotländska – dominerar det öppna landskapet och man känner sig ganska liten bredvid dem.
Någonstans mellan punkt EG 4 (gravfält) och EG 5 (stensättning) irrar vi bort oss. Enligt kartan ska det finnas en stätta bredvid EG 5, så vi tar givetvis sikte på den enda stätta vi ser, men den ligger en bit för långt norrut. Men det gör inget, vi tar en liten tur på Uggarde rojrs kulturstig när vi ändå är här.
Uggarde rojr är 7 m högt och 50 m i diameter och därmed Gotlands största bronsåldersröse. När det uppfördes för sisådär tretusen år sedan var strandlinjen 250 m bort, idag är det 1-1,5 km till havet.
Idag rundar vi röset och tar oss tillbaka till rutten vid Eke Gudings. Vi hittar ingen annan stätta men det går bra att kliva över trådstängslet, och vi följer det sydost ner till EG6, som är ett naturföremål.
Enligt Fornsök säger sägnen att en trollkäring bar en sten under vardera armen, men när hon kastade iväg en tredje sten – Bastusteinen – mot Rone kyrka tappade hon dessa och de blev liggande. Lantmäteriets karta benämner dem Käldustenar, Fornsök skriver Keldu stainar, och jag undrar om det finns en källa i närheten. Det finns i alla fall ett porlande, vattenfyllt dike men det är ju ett ganska modern anläggning.
Rutten gör sedan en 90-graders sväng igen ut till grusvägen. Ett annat vattenfyllt dike passeras med ett rejält skutt, och nästa via en traktorväg.
Vi går sen in i skogsdungen, där det under växtligheten hittats många spår av tidig bebyggelse med boplatser, båtplatser och gravar. Strandlinjen var betydligt högre upp än idag så hela området var en udde som stack ut i havet.
Nordväst om skogsdungen öppnar Gudings slott upp sig – en vallanläggning med upp emot tretusen år gamla spår av mänsklig aktivitet och ett stort antal gravar från framför allt vikingatiden både innanför och utanför vallen.
Idag är det tyst och stillsamt här. Vi har utsikt över ett vattenfyllt vät, och jag tänker att det vore en fin plats för ett vindskydd med en eldplats – om man nu skulle våga sova över mitt i ett gravfält… 🙂
Det har varit arkeologiska sommarkurser här några år, och det syns tydligt vilka delar av vall-muren som undersökts – stenarna där är frilagda och fria från mossa och annan växtlighet.
Rutten tar oss sedan sydväst genom dungar av tall och ene och över sanka alvarmarker där vi balanserar på tuvorna.
Vi passerar EG 11 – en lång stenrad – och kommer ner till ett område med flera husgrunder, gravar och rester av fundamentet till ett högt torn. QR-koden berättar att tornet daterats till tidig vikingatid (800-talet) och sannolikt varit en ”fyrplats”, dvs en anläggning för att leda in båtar till hamnen.
När vi utforskat området är det bara att följa den moderna grusvägen – idag två parallella bäckfåror – norrut till ruttens start. Ungefär halvvägs stannar vi vid sista QR-koden, som berättar om tre tomma stensättningar på rad.
Vi är tillbaka vid vår bil efter ungefär 6 km vandring, som tog oss lite drygt tre timmar inklusive lunchpausen. Det blev en fin tur, även om det var lite blött. Ett eller två fikabord på lämpliga ställen hade inte varit fel, men det kanske kommer på sikt.
Vi har fortfarande Eke Ronnings kvar att utforska, men jag tror att vi väntar med det några månader tills triften och orkidéerna börjar blomma på hedarna.
/Anna, 18 januari 2025
Om vår tur
Vi utforskar rutten Eke Gudings mellan fornlämningarna på hedarna i Eke. 6 km inklusive en avstickare till Uggarde rojr.
Hitta hit: Parkering vid färisten