Liksom våren är vi på besök i Skåne. Trolska dimslöjor på morgonen, härligt tvåsiffriga temperaturer och solgass i ansiktet på eftermiddagen. Spektakulärt röda solnedgångar över Kullaberg. Och såklart en hel del turer i de gamla hemtrakterna.
Denna dag bär det iväg till Grevie backar för en vardagstur med storslagen utsikt över Bjärehalvön.
Om några veckor kommer sydsluttningarna att skimra lila av tusentals blommande backsippor, men just nu är det i början av mars och barmarken är bara just bar.
Skåneledens orange markeringar för etapp 21 (Ängelbäcksstrand – Båstad) leder oss genom lövlösa träddungar och över gärdsgårdar av sten.
Egentligen följer vi den blåmarkerade stigen – Grevie backar runt – som går parallellt med Skåneleden till en del. Reservatets informationsskylt visar hur den blå stigen går, och vi har såklart tagit en bild på skyltarna vid entrén innan vi gav oss iväg. Men vi kommer så småningom att bli varse att verkligheten växt ifrån kartan, och att den östra lilla slingan är på väg in i glömskan…
Grevie backar gör skäl för sitt namn och trots den svala, fuktiga luften blir vi snart riktigt varma av att gå upp och ner längs den kuperade stigen. Mössan åker av och dunjackan komprimeras ner i ryggsäcken.
Diset får havet och himlen att flyta ihop och vi ser inte ända bort till Kullaberg, men vi ser långt ut över Bjärehalvöns fält och gårdar och byar här på 80+ meter över havet.
Hallandsåsen är inte en rullstensås utan en horst, berggrund som tryckts uppåt mellan olika förkastningar. Grevie backar däremot är rullstensåsar, mängder av sten och grus som lämnats kvar i långa strängar då inlandsisen drog sig tillbaka för 14 000 år sedan. Just nu går vi på en åskam och snart ska vi – enligt kartan – svänga av och gå tillbaka.
Men när vi passerar under en kraftledning inser vi att vi gått för långt, snart är vi framme vid östra entrén och det var inte meningen att gå ända dit. Vi gör ett försök att synka verkligheten med kartan och leta upp den saknade stigsnutten, men inga blå markörer dyker upp. Vi orienterar ändå oss tillbaka hyfsat enkelt – en gärdsgård med stängsel att klättra över och en liten skogsdunge att irra runt i hanteras utan större problem.
Vi ser senare att Länsstyrelsens webbGIS har en annan variant av stigen, och den Open Street Map jag använder i bloggen har ytterligare en.
Snart är vi åter på den rätta stigen – dvs den som är utmärkt i fält – och följer de blå markeringarna norrut längs en fägata och vidare i en rundslinga över de öppna gräs- och åkermarkerna.
Vi vandrar över och sedan längs en djup dalgång. Stigen tar sig neråt i dalen och korsar Tinabäcken, som tydligen aldrig fryser till under ens de kallaste vintrar. Strax därefter når vi Skåneleden igen, som vi följer västerut tillbaka till entrén och vår bil. Märkligt nog tog jag inte en enda bild på denna sträcka…
Det vore kul att komma tillbaka då backsipporna blommar, men det är ju en månad kvar tills de börjar synas. Jag får nöja mig med en tur till Russvätar hemma på ön och beundra de endemiska gotlandssipporna där.
/Anna, 8 mars 2025
Om vår tur
Vi vandrar en rundslinga på ca 4,5 km i de böljande Grevie backar med fantastisk utsikt. Tar man bara den ”stora” öglan på slingan blir det ca 3 km.