1028 drevs kung Olof Haraldson – Olof den helige – ut ur Norge och han flydde till Ryssland. 1030 återvände han till Norge där han stupade i slaget vid Stiklestad. Däremellan hann han med ett besök på Gotland. Enligt Gutasagan lade han sig då i en hamn som hette Akergarn, där gåvor och gengåvor utväxlades, Gotlands mäktiga män tog emot kristendomen och ett bönehus byggdes – Gotlands första kyrka?. Kapellet i trä ersattes av en kyrka av sten i början av 1200-talet. (Fast byggde inte Botair från Akebäck Gotlands första kyrka…?)
Akergarn heter numera S:t Olofsholm, och rester av stenkyrkan finns inbyggda i det magasin som byggdes 1835 och som idag återigen används som kapell. Mellan S:t Olofsholm och Visby finns en pilgrimsled, som vi vandrade för fem år sedan
Nu till domkyrkans 800-årsjubileum har leden delvis dragits om och namnet försvenskats till S:t Olofsleden Gotland. Potato, potato… 🙂 Jag är nyfiken på den nya dragningen, men pga kroppsliga krämpor har det inte blivit av att vi gått den. Men vi har skaffat nya cyklar, och jag tänker att det borde gå att cykla längs leden.
Så en lördagsmorgon vid 9-tiden ger vi oss iväg. Från domkyrkan, ut genom S:t Göransporten, längs kärleksstigen. Vid norra kyrkogården svänger vi ut till strandpromenaden och fortsätter på cykelvägen till Snäcks camping och vidare längs stig och grusväg norrut genom skogen parallellt med Lummelundsväg.
För den som cyklar skulle jag rekommendera att följa leden på stigen förbi Lullyhill, men inte svänga ner mot Muramaris utan istället korsa Lummelundsväg där och ansluta till leden igen en km senare då den ansluter vid Hästnäsvägen. Då undviker man några steniga och snåriga stigar som är lite svårframkomliga på cykel.
Hästnäsvägen är asfalterad och lättcyklad och inte särskilt trafikerad just nu. Vi passerar genom skog och förbi golfbanor, och efter 3,5 km svänger vi norrut in på grusvägen mot Väskinde. Nu är vi på bekant mark igen, den här delen av leden är oförändrad sen tidigare.
Efter tretton km och drygt en timmes cykling tar vi vårt första stopp för dagen i skuggan vid Sandkull-Annas stuga, uppkallad efter Anna Johansson som levde här under mycket enkla förhållanden ända fram till 1978. Stugan är nu ett byggnadsminne som ägs och sköts av Väskinde hembygdsförening.
Omgivningarna skulle behöva lite kärlek och omvårdnad, den fina bersån håller på att växa igen och skylthållaren utanför hänger på trekvart utan spår efter den info-tavla som fanns här då vi var här sist.
Det finns plats att tälta i skymundan utanför trädgården, men inget vatten eller andra faciliteter. Och givetvis gäller allemansskyldigheten om man väljer att övernatta här på sin pilgrimsfärd!
Vägen tar oss vidare norrut, genom skog och förbi stora hagar med kor och kalvar och en och annan tjur. Här blir det lite besvärligare att cykla då grusvägen har förstärkts med grov makadam istället för grus.
Det blir till att cykla lugnt och långsamt för att inte åka på en punktering. Men vi tar oss förbi och är snart ute på ”vanligt” grus igen.
Och snart blir det asfaltcykling en knapp km så benen får sträcka ut och fartvinden fläktar.
När vi lämnar asfalten och svänger österut har vi 3,5 km hyfsat fin grusvägscykling framför oss.
Det finns många stigar och grusvägar kors och tvärs här i Bro så man kan skapa sig en egen tur bland ängar och skogar och fornlämningar. Men idag är det S:t Olof för hela slanten.
När vi lämnar grusvägen och svänger ut på Brorakan-vägen gäller det att ha uppsikt, både för trafik och för ledmarkörer. Leden har dragits om här vid Bro och vi ska inte följa asfaltsvägen ända fram till väg 148, utan svänga av norrut innan dess. Mycket lätt att missa då det inte finns någon upptrampad stig.
Jag vill ju se den nya sträckningen, så jag leder (släpar) fram min cykel genom snåren. Ganska besvärlig väg, men jag tänker att jag drar mitt strå till stacken här och hjälper till att bygga upp framkomligheten. Jag antar att denna dragning är för att undvika att behöva gå längs den trafikerade väg 148. För den cyklande pilgrimen rekommenderar jag att skippa denna del och cykla till kyrkan på bilvägen.
Ledens nya dragning kommer ut bakom kyrkan, på en plan gräsyta som är markerad som tältplats för pilgrimer på den officiella kartan. Här finns också en fin toalett (torrdass) och möjlighet att fylla på vatten vid kyrkogården.
Nu har vi varit på tur i lite drygt två timmar och lagt 19 km bakom oss – dags för förmiddagskaffe! Tyvärr finns det inget kafé i närheten, men vi är förberedda och kan brygga kaffe själva med hjälp av medhavt gaskök för att koka vatten.
Tidigare gick leden vidare söder om kyrkan, via Bro offerkälla och en stig genom skogen upp till bilvägen. Nu går leden norrut från kyrkan, genom änget och via en sväng längs ett grävt, grönskande dike får man se en annan del av Bro samhälle innan man korsar väg 148 och går (cyklar) vidare på asfaltsvägen.
Efter 1,5 km på asfalt är det dags att svänga av igen.
Skogsstigen blir en åkerväg som blir en grusväg som passerar förbi hus, gårdar, och mognade raps- och sädesfält.
En bit på asfaltsväg tar oss till mot Lokrume kyrka. Även här finns det picknickbord, en fin toalett och möjlighet att fylla på vattenflaskorna. Det finns också fina gräsytor på båda sidor om kyrkan, men de är inte är utmärkta som tältplats för pilgrimer likt den i Bro. Kanske det är ok med en natts försynt tältning här ändå, det finns inget pilgrims-härbärge i eller vid kyrkan.
Klockan är nu nästan 13, vi har nu varit ute i knappt 4 timmar och avverkat 26 km. Det är definitivt dags för lunch! Vi plockar fram matlådorna ur kylväskan. Sällan smakar en enkel pastasallad så bra som när man är på tur.
De lätta nordostliga vindarna bygger upp ett stråk av moln tvärs över ön. Det är skönt att slippa den gassande solen, men vi hoppas att regnskurarna som bildas håller sig borta från oss.
Från Lokrume kyrka cyklar vi österut längs en grusväg mellan fälten, och sen in på en skogsväg.
Vi har varit här några gånger tidigare, och det är ett ganska trevligt område att vandra i. Det finns inga anordningar för friluftslivet, men det finns flera skogsvägar som korsar området och några intressanta fornlämningar (som dock kan vara lite svåra att lokalisera…)
Skogsvägen är med viss försiktighet framkomlig för cyklar. Det är mycket växtlighet, rötter, stenar och hällmark men tar man det lugnt klarar man sig med en city-cykel med inte alltför smala däck.
Då vi gick leden förra gången tältade vi här, på kalhygge mitt i skogen.
Efter 2,5 km når vi det enda stället (hittills) där vi måste lyfta cyklarna över ett stängsel. Det blir till att ta av cykelkorgar och sen testa armstyrkan. Möjligen att man kan släpa cykeln över stättan, om man inte känner sig som Hulken. Men vi (=Peter) klarar det galant och kan cykla vidare på andra sidan.
Vill man inte konfrontera detta hinder kan man cykla på asfaltsvägen mellan Lokrume kyrka till Hejnum Kyrka.
Nu har vi två km på grovkorning asfalt att avverka fram till Hejnum kyrka, där vi tar nästa paus vid picknickbordet i trädens skugga.
Inte heller här finns en anvisad tältplats för pilgrimer, men det finns ett pilgrimshärbärge i det lilla bulhuset bredvid kyrkan.
Omdragningen in till Visby blev bra, tycker jag. Istället för att avsluta led och ledmarkering vid brandstationen norr om Visby och tvinga vandraren att leta sig in till domkyrkan via hårt trafikerade 80- och 60-vägar med smala vägrenar, så leds vandraren hela vägen in till Domkyrkan via mindre vägar, gång- och cykelvägar och stadsgator. Biten mellan kyrkan och Solbergakloster finns dock inte med.
Omdragningen i Bro gör också att man slipper bilvägar, men den nya stigen behöver trampas upp och tydliggöras. Lite tråkigt att man missar kulturmiljöerna med sojd och offerkälla längs den gamla dragningen.
Det har gått alldeles utmärkt att cykla nästan hela leden med våra vanliga city-bikes. På ett par ställen skulle jag rekommendera att man cyklar en liten omväg eller leder cykeln genom terrängen, och så klart att man tar det försiktigt då underlaget kräver det. Och ha gärna med en flaska punkteringsspray om olyckan skulle inträffa.
Oavsett om man är traditionellt religiös eller ”bara” upplever en samklang mellan kropp och natur då man är ute på tur till fots eller cykel så är det trevligt att stanna upp då och då och reflektera över tillvaron, och här på denna tur får man många möjligheter till det. Ladda gärna ner appen 100 kyrkornas ö för mer information om kyrkorna och andra tips.
Vid Hejnum kyrka lämnar vi S:t Olofsleden för denna gång. Vi har cyklat 33 km för att ta oss hit, så om kartan stämmer återstår 27,5 km till S:t Olofsholm. Jag är ganska nyfiken på den sträckan då leden har en dragits om på flera ställen – men det får bli en annan dags äventyr.
Nu styr vi istället kosan mot Tingstäde för att cykla hem till Visby via bland annat den gamla banvallen.
/Anna, 19 juli 2025
Mer information
- Visby stifts sida om S:t Olofsleden
- S:t Olofsleden på Naturkartan
- App 100 kyrkornas ö
- Vår förra tur längs S:t Olavsleden Gotland (tidigare dragning)
Om vår tur
Vi cyklar 33 km från domkyrkan i Visby till Hejnum kyrka längs den delvis omdragna och ny-invigda S:t Olofsleden. Får leda cykeln på några ställen, och lyfta den över ett stängsel, men större delen av sträckan går bra att cykla. Fikabord, vatten och toaletter vid kyrkorna.