Vardagstur

Vandring på Gotland & i Sverige

Sörmlandsleden: Myrgryten – Knorranvägen

Vi vaknar på måndagsmorgonen till en lugn och stilla skog, men stillheten bryts snart av det avlägsna ljudet av en flismaskin från andra sidan sjön någonstans… tack och lov är den inte alltför störande så vår frukost kan avnjutas i lugn och ro trots allt.

Det verkar bli en fin, solig dag med behaglig temperatur för vandring (dvs runt 20 grader) och vi är redo att ge oss av vid halv nio. Vi säger hejdå till vår nyfunna vandrarvän som ska åt andra hållet, och ger oss iväg mot Katrineholm på andra halvan av Sörmlandsledens etapp 25.

På andra sidan sjön finns det också några vindskydd, stugor och en kolarkoja. Det verkar vara någon skolverksamhet här ibland, men idag är det inte något på gång. Efter ungefär 2,5 kilometer på lättvandrade stigar och gamla skogsvägar genom grön, lugn skog skog kommer vi till Gölstugruvan, en gruva från 1800-talet med ett antal hundra meter djupa gruvhål och varphögar i området. Gruvhålen är nu vattenfyllda och inhägnade, och en friluftskyrka har uppförts i området. Det är inget folk här, bara vi, och det känns faktiskt lite andaktsfullt då vi sätter oss för en paus på en av bänkarna.

Altare av varp (gråberg, dvs ej malm).

Leden går vidare in i skogen, och en kilometer senare korsar vi en grusväg och vår vidare in mot sjön Mellan-Malmen. Nu är vi definitivt i befolkade områden, för det finns en drös med brevlådor vid vägen, vi passerar flera stugor och vi hör det avlägsna ljudet av trafik och vad vi tror är en röjsåg.

Här finns också den enda av de markerade kallkällorna som vi faktiskt använder och fyller på våra flaskor – en kran i en backe bredvid vägen där vattnet rinner med självtryck. Vattnet ser fint och friskt ut, men för säkerhets skull filtrerar vi det ändå.

Vi fortsätter längs sjön, och stannar till vid ett picknickbord vid stranden. Här finns det också en brygga och en eldplats med vedförråd. Tyvärr har någon slängt en massa skräp bakom vedförrådet istället för att orka ta det med hem igen. Det är för mycket för att vi ska kunna ta det med oss, så vi får nöja oss med att sucka över människors idioti och egoism.

Det är i alla fall gott med förmiddagskaffe!

Några hundra meter senare har vi nått etappslutet vid Vallmotorp, markerat av en skylt vid landsvägen. Vi fortsätter på etapp 26 som går längs denna landsväg i halvannan kilometer innan den svänger av in i skogen igen.

In i den solbelysta skogen igen.

Leden går nu genom skog och avverkningsområden som har några år på nacken, med högt gult gräs och sly och hallonbuskar. Efter ungefär 1,5 km kommer vi till vindskyddet vid Häggsjön. Det är välutrustat och ligger fint (om än med viss utsikt mot husen på andra sidan sjön) men det är en enorm myrstack ganska nära och badbryggan med en helt vanlig stege nedstucken i vattnet används nog på egen risk.

Vi är definitivt nära civilisationen igen, leden närmar sig den trafikerade väg 55/57 mellan Katrineholm och Flen, och går parallellt med den i 1,5 km. Först utom synhåll längs en skogsväg, sedan korsar vi vägen och går den sista biten på cykelvägen. Inte direkt någon rofylld vildmarkskänsla här inte.

Men det finns ju fördelar med civilisationen också – idag blir det inte frystorkat till lunch utan snabbmat på Burger King! Och om en skulle vilja kan man proviantera på intilliggande Matpiraten eller laga en trasig stav på Biltema.

Leden kommer ut ur skogen och ansluter till den civiliserade världen.

Vi ska avsluta vår vandring idag, men vi vill gå hela etappen färdigt, så efter vår svullo-lunch fortsätter vi på etapp 26 längs en asfalterad gång- och cykelväg genom handelsområdet i drygt två kilometer innan leden svänger in i mer skogsliknande miljö i utkanten av ett villaområde för den sista kilometern fram till etappslutet vid Knorranvägen, dit vi kommer strax före klockan två på eftermiddagen och efter totalt 14 km.

Check på vår längsta vandringstur med egen packning någonsin – fem dagar och fyra nätter, och totalt 68 kilometer!

Jag är lite sugen på att fortsätta, att vi skulle ha provianterat upp för lika lång tid till och vandra vidare – det känns som jag kommit in i andra andningen, att kroppen vant sig vid att bära, att de blåmärken och blessyrer jag fått inte stör vandringen, och jag känner (tror jag) att jag är snubblande när det där lugnet och fokuset som infinner sig när all oro, alla funderingar, alla tankar på omvärlden och vad som händer sen skalas bort och en verkligen lever i nuet. Men det får bli en annan gång.

/Anna, 7 augusti 2022


Om vår tur

14 km vandring längs Sörmlandsledens etapp 25 (del av) och etapp 26. Ledkarta och information finns på Sörmlandsledens hemsida, det kostar 200 kr att bli medlem och få tillgång till all information och stödja ledens arbete.

Vardagstur Gotland - länk till hela turkartan

Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2024 Vardagstur

Tema av Anders Norén