Årets hittills varmaste dag ger vi oss ut på en vardagstur i Ire. Kommer du från Visby, kör förbi avtagsvägen till Ireviken och ta nästa vänster och sväng sen höger efter vandrarhemmet, sen ser du parkeringsplatsen och naturreservatsskylten.
Vi börjar turen med att gå uppför klinten, mot Ire norra fornborg, en av 85 registrerade fornborgar på Gotland.
Fornborgen är mest övervuxna stenrösen, men stigen vi går på längs klintkanten är enkel att följa och har en fin utsikt över Ireviken. Emellanåt går stigen väldigt nära klintkanten och vi får se var vi sätter fötterna för att inte snubbla.
Naturen är karg, mest barrträd – döda och levande tallar, enar och en och annan gran – och sprider den där härliga doften av kåda och barr och sommarvarm skog. Men det finns massor av blommor!
Djuplila-cerise Sankt Pers Nycklar lyser överallt, och för första gången ser vi också vita och ljusrosa sådana.
När vi närmar oss havet får vi fantastiska vyer över kusten.
Här ansluter vår led till Klintkustleden, och vi väljer att följa de orange markeringarna till Sigsarve, bara för att knyta ihop vår ledkarta över Gotland. Och det passar bra det, för vi finner ett lämpligt placerat fikabord!
Vi rundar skylten vid Sigsarve och vänder tillbaka söderut mot vår gulvita Ire-led. Passar på att ta några fler foto av den fantastiska utsikten och naturen. Vid Svarthäll finns det en trappa som tar oss ner för den högsta klinten.
Och sen finns det ett rep att hålla sig i då vi tar oss ner för nästa. Trädrötter, rullgrus, jord – jag är glad att det är torrt idag och vi slipper regnvåta trädrötter, regnvått rullgrus och lera.
Vi är nere på strandnivån och följer leden söderut, i skuggan av klinterna vi precis gått på.
Leden har varit mycket tydligt markerad med både gulvita och orange markörer, men då vi kommer till parkeringen på Svarthäll tappar vi bort den. Efter lite letande finner vi den igen, den följer stranden söderut och vi traskar iväg över sanddynerna, som är översållade av fältsippor.
Vi kommer fram till Ireåns naturreservat och följer leden in i den lummiga skogen längs ån. Leden korsar ån via rangliga gamla träbror på ett par platser, och på sina ställen går stigen precis intill de urholkade å-bankarna.
Stigen slingrar sig fram och vi stöter på både konstnärliga utsmyckningar och blommor av en typ vi inte ser på de torra, karga kalkmarkerna.
Stigen är delvis väl underhållen, och det finns nylagda spänger för att ta vandraren torrskodd över särskilt leriga områden.
Knappt två timmar efter start är vi tillbaka vi vår bil igen för hemfärd.
En lagom lång vandring i fantastisk, omväxlande natur, och det sköna vädret gjorde ju sitt till. Hit kommer vi att återvända fler gånger.
/Anna, 22 maj 2020
Om vår tur
6 km markerad led längs klintkant och Ireån. Fikabord, grillplatser, badmöjligheter längs vägen.