Kappelshamn – Norsstad, 16 km
Vi tar bussen från Visby 10.35 och 55 minuter senare hoppar vi av i Kappelshamn, mitt framför nyöppnade Kappelshamns Veranda. Vi fyller på rejält med både vätska och god mat här i den lummiga, mysiga trädgården innan vi börjar vår tur.
Ryggsäckar på, sen bär det av norrut längs Oxelstigen. Asfalten övergår till grusväg som blir till en bred stig. Det är plant och lättvandrat men redan mycket varmt så vi är tacksamma för att det är mycket skugga längs vår väg.
Vi följer stigen parallellt med havet. Idag är det vandring som gäller men vi stannar ändå till för att utforska intressanta företeelser vi finner längs vägen.
Här och där finns det bänkar eller andra sittplatser man kan låna för en kort vilopaus, och vi är noga med att dricka minst en gång i halvtimmen.
Stigen leder oss vidare norrut i de fantastiskt vackra omgivningarna med en enorm blomprakt.
Lagom till nästa vilopaus hittar vi ännu några bänkar i skuggan. Vi sitter ner och begrundar livet, universum, och allting.
Knappt två timmar senare, 6,5 km från Kappelshamn kommer vi in i Hall-Hangvars stora naturreservat. Här kommer vi att vara större delen av nästkommande dygn.
Det blir inte riktigt så många stopp för blomfotografering som vanligt, dels för att vi vill komma fram till vår planerad tältplats i hyfsat god tid, dels för att det är betydligt tyngre att sitta på huk och fota med 13 kilo packning på ryggen jämfört med den lilla dagryggan på bara några kilo. Så blomfotograferingen begränsas till de gånger vi hittar något nytt.
Som den här – i skuggan av en låg tall hittar vi ett exemplar av röd skogslilja! Vi kommer att se massor av exemplar senare under vår tur, men det vet vi ju inte nu, så jag trixar mig in under grenarna för att fota.
Vi ser konturen av Hallshuk i fjärran och vi tar oss så småningom upp på grusvägen som leder till just Hallshuks utkiksplats – vi vill inte trixa oss runt udden i strandkanten (om det ens går utan att vada eller simma).
Hittills har vår tur varit platt men det är ungefär 25 höjdmeter upp till klinttoppen på Hallshuk, och det låter ju inte så mycket men det är faktiskt lite småjobbigt i värmen. Men väl uppe har vi ju en fantastisk utsikt!
Det är som sagt blåeld så gott som överallt, men vi har hittills inte sett en enda vit. Mestadels de vanliga blå, en och annan i en blålila nyans, men uppe på klinten hittar vi en ljusblå!
Vi går ner till hamnen i Hallshuk och tar en längre vilopaus i skuggan av en fiskebod. Det är flera som badar i hamnen, och jag är ganska sugen på ett dopp men avstår. Jag ska bada då vi slår läger, tänker jag.
Från Hallshuk går vi sydväst längs stranden. Erosionen av klintkanten blir väldigt påtaglig när man stöter på hängande träd som detta.
Så småningom kommer vi fram till en terrängväg som tar oss hela vägen till Harudden, där vi går in på Klintkustleden som vi kommer att följa i uppemot 30 km. Vi firar detta genom att stanna till och ta en riktig fikapaus med kaffe och Hob-Nobs.
En bit in på leden stöter vi på ett problem! En hel flock kor betar aggressivt vid stättan vi måste ta oss över!
Som tur är flyttar hela flocken på sig då vi närmar oss så vi lugnt kan gå över stättan! Jag lyckades fånga sista delen av ko-flytten på film. Stättan är längst till höger, ko-flocken var ursprungligen ute i det fria ända ute vid vattnet.
Bruna kor betar på ängen på andra sidan, men de är långt från leden och inget omedelbart hot så vi vandrar vidare i lugn och ro.
14 km, 3,5 timmar eller cirkus en miljard blåeld från starten av vår tur ser vi äntligen en vit blåeld!
Och ungefär 200 meter senare ser vi ännu en!
Efter skjulen och bodarna vid Norsstad klättrar vi över ännu en stätta. Det börjar bli dags att hitta ett tältläger här på den breda strandängen, innan vi kommer in på den högre strandvallen. Vi klättrar över en stätta till, men här finner vi tydliga spår av kossor, så vi klättrar tillbaka och slår upp vårt tält på strandängen utan spår av större djur.
Vi försöker tänka till och placerar tältet där vi får skugga både från kvällssol och från morgonsol. Det blir varmt i tältet när solen ligger på och att vakna i en bastu kl 4 i morgon bitti lockar inte särskilt mycket.
Tyvärr är det mycket algblomning i vattnet och det inbjuder inte längre till ett dopp. Lätta nordliga fläktar driver algblompuffarna över vattnet och jag gör ett listigt arrangemang av drivved för att dämma upp puffarna och skapa en fri vattenyta där jag kan blöta handduken och ägna mig åt basal hygien.
Maken har gjort ett annat, minst lika viktigt arrangemang där vi kan sitta och laga mat, äta den, och sedan bara njuta av solnedgången.
Denna ljusa, vindstilla kväll blir vi också påminda om hur svårt det är att hitta en verkligt avskild, rofylld plats.
De få handels- eller passagerarfartyg som passerar förbi är ute vid horisonten men ljudet av deras dunkande dieselmotorer färdas obehindrat över vattnet och ger oss en lätt störande ljudmatta i bakgrunden. Svallvågorna från fartygen brusar ordentligt då de bryts vid pallkanterna en bit ut från stranden. En bit inåt land är det någon som kör vad vi tror är skogsmaskiner som slamrar och dunkar till och från hela kvällen fram till midnatt.
Detta till trots är det ändå ganska avkopplande att sitta här och titta på när solen går ner 🙂
Vi går och lägger oss efter solnedgången. Det är fortfarande ljust länge till, ljudet av motorer i den övriga tystnaden är svårt att koppla bort, och jag har svårt att somna.
En gigantisk spindel kryper ovanpå innertältets ljusgula tak och jag är tacksam för att vi har ett mycket insektstätt men ändå välventilerat innertält.
Jag måste ändå ha somnat till för vid kvart i ett vaknar jag av oljudet från inkommande svallvågor – först förstår jag inte vad det är utan tror att det blåst upp till storm. Men tältet är helt stilla och efter några minuter avtar svallet, och jag somnar till igen efter ett tag.
Dieselmotordunk, skogsavverkning, svallbrus, spindelskräck, snarkningar, nattliga toabesök, letande efter och påklädning av tröja då det blir riktigt svalt frampå småtimmarna och sen morgonsolen som hittar en kanal genom det skyddande buskaget omkring oss och lyser mig rätt i ögonen genom tältduken vid fyra-tiden gör att det blir en rätt kass natt sovmässigt. Men då jag får fatt på min sjal och lägger den över ögonen så det blir lite mörkare sover jag bättre och får ändå hyfsat med sömn.
Det kommer jag att behöva för morgondagens strapatser 🙂
/Anna, 24 juni 2020
- Dag 2: Norsstad – Nyhamn
- Dag 3: Nyhamn -Visby
Om vår tur
16 km vandring längs stigar, vägar och Klintkustleden. Badplatser, fikabord & grillplatser längs vägen. Sommartid finns restaurang i Kappelshamn.