Semestern är över men stan är full av turister så för att få lite lugn och ro och armbågsrum cyklar vi ut till Ölbäcks naturreservat öster om Visby.
För länge sedan fanns det ett värdhus här där bönder på väg hem från Visby stannade till för att förfriska sig. Nu finns det bara fruktträd och syrener kvar som minner om detta.
Vi följer vägen in i reservatet. Vägen delar sig efter bara något hundratal meter, och vi väljer att gå österut. Jag har en plan att vi ska kunna ta oss förbi på norrsidan av Storvidemyr och ansluta till VOK-stugans motionsspår för vidare vandring ner mot Follingbo kalkbrott.
Det är som vanligt massor av blommor på hällarna och alvaren.
Efter bara några hundra meter får vi problem – stigen som var tvåfilig från början blir smalare och smalare och försvinner snart helt.
Vi hittar några korta sträckor här och där som med lite god vilja kan kallas stig, men efter att ha tagit oss igenom ett ormbunkigenväxt parti och kommit ut till de tuviga markerna som är myren ger vi upp och försöker gå tillbaka och cirkla runt längre norrut. Fungerar sådär. Vi väljer att gå tillbaka till vägskälet och gå söderut istället.
När vi väl slagit in på den södergående vägen går det bättre för oss – den är tvåfilig och lättvandrad genom både barrskog och öppna landskap.
Nu stöter vi på ett annat problem – det är full rulle på folkracebanan ett par km sydväst och oväsendet hörs lång väg. Vi väljer därför att inte gå mot kalkbrottet utan svänger österut in på den före detta banvallen mot Barlingbo och Roma för att lägga lite mer skog mellan oss och oljudet.
Den gamla banvallen är just en vall, upphöjd över omgivningen. På ömse sidor har vi omväxlande hällar, alvar, myrar och skog.
Banvallen leder oss till VOK-stugan, där vi sätter oss på en bänk i solen och plockar fram kaffetermosen. Fikadags! 🙂
När vi är färdigfikade går vi vidare längs elljusslingan norrut.
Vid slingans nordligaste loop hittar vi en stig/skogsväg som tar oss ut vidare norrut. Vi hittar några praktfulla exemplar av vad tror är luktärter mitt ute i skogen. Google Lens föreslår dock att det är vial av något slag – knölvial, backvial eller rosenvial. Fina är de i alla fall! Påminner lite om brudorkidée, tycker jag.
Vi kommer ut till Dalhemsvägen och korsar den snabbt – det är inte mycket trafik men bilarna kommer fort! Det finns en stätta över stängslet på andra sidan så vi klättrar in i naturreservatet direkt. Det är dock lika stor brist på stigar här, så vi traskar fram österut i obanad terräng tills vi kommer fram till en annan stätta och en mer vandrarvänlig väg.
Skogsvägen följer reservatsgränsen och vi följer skogsvägen.
Vi kommer snart till den breda ledningsgatan för 70 kV-ledningarna från Visby, och vi klättrar tillbaka in i reservatet för att följa stigen i ledningsgatan.
Backtimjan blommar överallt i reservatet i små lila kuddar som sprider en ljuvlig, kryddig doft då man rör vid dem.
En bit in finner vi en minnessten som enligt uppgift rests över prästen Herr Jörgen som 1336 dödades av en örn då han var på väg hem till Endre.
Stigen är bred, solen skiner, hur bra kan man ha det egentligen?
Trafikbuller från den närliggande Dalhemsvägen hörs då och då, men det är i stort lugnt och avkopplande att vandra fram och lukta på blommorna. Och fota dem, såklart… 🙂
Ledningsgatan fortsätter mot Visby men vi svänger vänster och följer reservatets gräns söderut genom obanad mark igen.
Vi korsar Dalhemsvägen igen och fortsätter söderut på skogsvägen några hundra meter tills vi hittar en stig österut. Och en ny blomma!
Denna stig tar inte slut utan leder ända fram till parkeringen, drygt hundra meter bort – och vad är det som väntar vid turens slut?
Det är alltid så skönt att sätta sig ner efter turen och bara koppla av, njuta av känslan i benen och kroppen och sinnet och av att bara finnas till… Men till slut måste man ju resa sig och cykla hemåt igen.
/Anna, 14 juli 2020
Om vår tur
6 km vandring längs stigar, skogsvägar. Ett parti genom relativt lättframkomlig skog längs stängsel vid Ölbäcks nordvästra gräns. Fikabord, grill, toalett vid VOK-stugan. Obs! Vi försökte gå österut genom reservatet, men fick vända om.