Vardagstur

Vandring på Gotland & i Sverige

Torsburgen

Denna första söndagen i mars skippar vi att titta på Vasaloppet och åker i stället söderöver för en vardagstur. Det är strålande sol men kalla nordvästliga vindar och vi hoppas på lite lä av skogen och klintarna på Torsburgen. Vi ställer bilen på den norra parkeringsplatsen – Tjängvide luke – och börjar ta oss upp längs en stig.

Många skyltar informerar.

Det går stigar och antydan till stigar lite här och där, men vi hittar markeringar i form av svart-gul tejp och tänker att detta är nog en bra stig att följa!

Snö och fruset på sina ställen. Svart-gul stigmarkör (tror vi).

Men det är nog inte stigmarkörer trots allt, så vi väljer snart vår egen stig genom röran av buskar, fallna träd, klippblock och övervuxna klinter.

Kungsstenen, restes 1927 då kronprinsparet Gustav Adolf och Louise besökte burgen.

Vi tar oss vidare och hittar något stigliknande som slingrar sig fram på en mellannivå strax klinten. Det är skugga men lä för blåsten så vi slår in på den.

Stig mellan klintar.
Liten utsiktsplats på en utstickare.

Vi går ofta precis bredvid berget, och ser på nära håll hur vittrat det är. Det finns flera skrevor och berget ser på många ställen ut som om det hänger i luften.

Inte nudda mark? Stora sprickor vid bergets fot.

Det är lite snårigt att ta sig fram, ”stigen” zickzackar fram över sten och mossa och sprickor och vi får ofta klättra lite för att komma vidare. Och det gäller att kolla vad man håller i för stöd – många av träden och buskarna är torra och döda och knäcks då man belastar dem.

Ut på tur aldrig sur!

Det finns också grottor, mer eller mindre tillgängliga.

Utsikt inifrån och ut.
Grottmänniska på väg ut… 🙂

Vi traskar på och rundar snart klinten och kommer ut i solljuset. Men det är fortfarande lika snårigt.

Span på långdistansplan.

Efter ungefär 1 km och 40 minuters vandring (går inte snabbt på igenväxta stigar :)) kommer vi fram till Linnés grotta på västra sidan (Linné besökte Torsburgen 1741).

Linnés grotta. Hål och fri sikt uppåt.

Här finns också en trappa så man enkelt kan ta sig upp- och nerför klinten.

Trappa!

Ovanför trappan möts vi av en vägvisare. Vi väljer att inte följa någon pil utan en stig in mot mitten av platån.

Vägvisare mot lukorna, dvs in-/utgångar till/från burgen.

Det är fascinerande att gå över denna kyrkogård över brandfällda träd. Inte heller denna stig är utmärkt eller tydlig, men det är plant och snårfritt och vi lär oss snabbt att tolka tecknen – där stigen korsar de fallna trädstammarna är de betydligt mer murkna och sönderfallna.

Torsburgens högsta punkt är enligt uppgit 71 m över havet. Det finns inte utmärkt på kartan var den är, men vi passerar en inmätt triangelpunkt på 69 möh.

69 meter över havet.

Fler stigar ansluter då vi närmar oss mitten på platån, och vi väljer att svänga och gå mot Ala luke för att se mer av burgen. Vi lämnar då brandområdet och kommer in på den skogsklädda delen av platån.

Stig!

Vid Ala luke väljer vi att gå ner en sväng till rikkärret utanför, men det finns såklart inga blommor så här års, bara gult gräs och översvämmade områden, så vi går tillbaka till burgen. Innanför luken finns ett fikabord så vi tar en liten paus innan vi går vidare.

Fika!

Här vid Ala är det inte längre klintar som omgärdar burgen utan ett system av strandvaller och en mur av kalksten som är över två kilometer lång och upp till sju meter hög. Vi blir inte riktigt kloka på vad som är strandvall och vad som är mur, men imponerande är det oavsett.

Vi går österut innanför muren men efter några hundra meter kan man gå upp på murkrönet och vandra vidare där.

Murkrönsvandring.

Vi passerer Arde luke och den andra parkeringen, och går vidare på murkrönet. Här är muren faktiskt lodrät på utsidan och har inte rasat ihop som på den tidigare sträckan. Så småningom övergår den staplade muren till klint och vi svänger norrut längs klintkanten. Det har mulnat på, är bitande kallt i vinden och det singlar ner en och annan snöflinga.

Utsikt!

Stigen slingrar sig upp och ner längs klintkanten och vi passerar några fler lukor och stora skrevor i berget.

Blir några höjdmetrar idag.

Vi kommer fram till Slottet, och här hittar vi en lämpligt placerad bänk med utsikt och i lä för nordvästan. Dags för lunch!

Bänk med utsikt.
Lunch.

Vi går sen vidare och stigen för oss tillbaka till brandområdet igen. Nu när solen försvunnit och himlen har samma blekgrå färg som de döda, fallna gamla träden är det ännu mer mäktigt att gå bland dem – som en kyrkogård full av solblekta drakskelett.

Några nya träd bland allt det gamla döda.
Uråldrigt drakskelett.

Sommartid finns det ju blommor och gröna löv på buskar och sår som livar upp. Idag är den enda färgklicken granarnas gulgröna barr.

Gran med bolliga barr.

Vi närmar oss vår startpunkt och följer stigen ner genom klippskrevorna vid Tjängvide luke.

Stöter på en bekant icke-stigmarkör.

Vi sätter oss vid fikaborden och avslutar med varmt kaffi.

Fika!

Sen är det full värme på i bilen medan vi kör hemåt mot Visby.

/Anna, 7 mars 2021


Om vår tur

6,5 km vandring på stigar runt Torsburgen. Bänkar & fikabord på flera ställen. Torrdass vid Tjängvide & Ardre luke. Obs! Första delen av vandringen går på en rejält igenväxt stig.

Vardagstur Gotland - länk till hela turkartan

Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

2 Kommentarer

  1. Hannas krypin 9 april 2022

    Vi var vid Torsburgen för ett par år sedan och letade efter den där stora grottan men missade den helt. Inser att vi nog inte kommit så långt på väg ändå. Vi gav upp för tidigt. Fantastisk natur och i sommar när jag och familjen åker till Gotland får vi nog göra ett nytt försök med Torsburgen.

    • Anna 12 april 2022 — Inläggsförfattare

      Torsburgen är verkligen jättestort, det inser man när man går omkring där 🙂

Lämna en kommentar

© 2024 Vardagstur

Tema av Anders Norén