Vi firar nationaldagen med en runda i Ronehamn – samma som vi gick i höstas men nu börjar vi vid Lejsturojr och går rundan andra hållet. Vår blåmarkerade tur följer kulturstigens vita stolpar genom de trädbevuxna ängarna med rösen och resta gravstenar från bronsåldern. Det är fascinerande att veta att de har funnits här i runt 3 500 år, och att kustlinjen låg ända här uppe då.
Stigen är ganska övervuxen och det är gott om nässlor och tistlar, så det blir en del brännade svid och rivande på benen eftersom jag har shorts idag. Passar till de cirka tjugo myggbett jag fick i går kväll och de ilsket röda ringarna av värmeutslag från strumpresåren – fina sommarbruna ben är något en vandrare bara kan drömma om…
Vid Änggårde går vi in i hagen – och eftersom vi gått här förut vågar vi oss in trots varningsskylten.
Idag ser vi inte ett enda kreatur här i hagen, så vi vandrar ostört fram längs åkervägen i den gassande solen. Inte en enda vindpust!
Efter en knapp kilometer svänger vägen österut, och vi har två kilometer att gå ut till havet. Fägatan är ordentligt uppkörd, ser ut som att en harv eller något skurit upp jorden och grässvålen. När vi närmar oss havet ändrar skogen karaktär – från mestadels barrskog till öppnare ängar med stora lövträd och högt gräs. Och blommor!
Nu vet vi ju ungefär vart vi ska – vilket är tur för det är glest mellan stigmarkörerna här och det går flera stigar åt olika håll – och vi kommer strax ut till havet och strandängarna.
Det är här alla kossor är och de betraktar oss nyfiket då vi passerar (på säkert avstånd). Tack och lov nöjer de sig med att titta på oss, det är ingen som börjar trava mot oss, och vi är snart förbi dem.
Det är mycket torrt även på strandängarna – stor skillnad mot sist vi var här då vi kryssade fram för att hålla oss någorlunda torrskodda då både ängar och vägar var översvämmade och sanka. Här, strax innan vi kommer till Ronehamn norrifrån, ser vi äntligen de blommor som är orsaken till att vi åkt hit idag, de små blommor som färgar Ronehamns strandängar rosa kring månadsskiftet maj-juni; trift! Vi stannar och fotar massor av blommor, och sen några till! De växer i tusental!
Vi går vidare mot Ronehamn, men till vår besvikelse är det inget av caféerna där som har öppnat än – vi hade hoppats på en fin fika innan vi går vidare. Inget att göra, vi fortsätter in i Ålarve naturreservat som är lika rosa som strandängen norrut. I Ronehamn byter vi också från den blå till den gula rundan, som gör ett varv söderut.
Vi tar en paus här på en bänk i Ålarve ändå – vi har inget kaffe men vi har vatten, clementiner, kex och choklad så är ganska nöjda ändå. Sen fortsätter vi vår tur vidare söderut. Triftens dominans upphör ganska snart så fort vi lämnat Ålarve – festligt att det är bara precis i närheten av Ronehamn det växer så enormt mycket.
Även här är det mycket torrt, förra årets översvämningar är ett minne blott. Vi genar över de torra strandängarna vid Hästklasen i stället för att gå ut om Kroken och kommer fram till stenvasten längst in i viken, som vi följer sydväst.
När vi rundat viken är det dags att svänga av inåt land på en skogsväg.
Vi kommer fram till Uggarde rojr, som dominerar hela landskapsbilden – sju meter högt och femtio meter i diameter, ett av Nordens största bronsåldersrösen. Det finns en folder som berättar om de olika rojren på Länsstyrelsens hemsida – då de uppfördes låg de bara några hundra meter från strandlinjen och måste ha synts på långt håll.
Vi lämnar fältet och går vidare norrut i en grönskande boskapsfålla norrut, passerar Uggårde gård och svänger höger in på den tråkigaste delen av denna tur – den näst intill spikraka och tre kilometer långa grusväg som tar oss tillbaka till Lejsturojr.
Vi avslutar med en härlig buffélunch på Änggårde saloon. Här åt vi lunch sist vi gick denna runda också vilket innebär att det är nu en tradition! God mat, mycket mat och ett härligt lugnt ställe att sitta länge på.
Idag avslutar vi vår tur här, så när vi är mätta och utvilade börjar vi köra tillbaka mot Visby.
/Anna, 6 juni 2021
Om vår tur
Längd 14,5 km längs stigar, skogsvägar, grus- och asfaltsvägar genom hagar, skog & strandängar. Markerade leder (Kulturstig + Rundor i Rone). Änggårde saloon har lunchöppet året runt.