Ännu en varm, härlig sommardag i juli och vi åker till Klintehamn för en lång vardagstur. Det blåser lätta västliga vindar som mildrar värmen lite och vi tar badkläder med oss för ett dopp då vi kommer till kusten. Men vi börjar vid kyrkan i Klinte och ger oss iväg på pilgrimsleden genom skogarna mot Fröjel kyrka.
Vi tar oss upp på Klintberget och följer leden söderut längs klinten. På flera ställen finns det fina utsiktsplatser med vackra vyer över landskapet och havet.
Leden följer delvis de välskötta motionsspår som finns på Klintberge, och det går lätt att vandra i skogens behagliga skugga.
Skogen är genomkorsad av olika stigar och skogsvägar, men det finns oftast en ledmarkör som visar vägen och vi har rätt bra koll på var vi ska gå då vi gått denna led flera gånger tidigare.
Vi är inte kyrkliga eller religiösa, men det är något andligt med att gå så här i skogen, trädens löv prasslar i vinden, doften av varm skog fyller näsborrarna, det finns grönska och blommor och livskraft vart man än ser. Avslappnande och rofyllt.
Det är också massor av orange fjärilar – pärlemorfjärilar – som fladdrar från blomma till blomma. Men bara de rosa blommorna, aldrig man ser att de sätter sig på en gul eller vit blomma.
Det är också flera fjärilar som flyger i par, en fladdrar och en hänger fast undertill med hopfällda vingar så den är platt. Undrar om de parar sig i luften eller vad det är som försiggår?
Eftersom det är en pilgrimsled vi går på finns det många bänkar för vila och andakt längs vägen, och det går lika bra att ta en paus för vatten och klementin där.
Sedan lyckas vi faktiskt irra bort oss, vi missar en avtagsväg och fortsätter rakt fram men efter några hundra meter anar vi oråd då vi inte alls känner igen oss. Vi konsulterar kartan och konstaterar att vi får gå tillbaka en bit, och sen svänga västerut
Men sen kommer vi strax ut på en gammal bekant skogsväg som för oss söderut i en knapp kilometer, innan det är dags att svänga av mot Hoxelmyr och följa stigen i skogsbrynet.
När vi gått här på hösten har det varit ganska sankt på vissa delar och då man måste passera den smalaste delan av Hoxelmyr finns det en liten spång för att kunna ta sig över torrskodd. Spången är riktigt hal då den är blöt, men idag behövdes den inte ens – myren var helt torrlagd här och det gick att gå rakt över.
Efter myren fortsätter stigen genom varierande skogsmarker, både äldre skog med myrstackar och öppnare ormbunksbeväxt tallskog ut mot åkrar, grusvägar och upp på Haugklintar med en fin utsikt över Fröjel och Karlsöarna.
Efter Haugklint kommer vi ut på grusvägen mot Vallhagar. Vi följer den ner till stora vägen, och på andra sidan ligger vårt mål – Fröjel kyrka.
Här sätter vi oss på en bänk under de lummiga lövträden och äter vår enkla medhavda lunch. Det finns även ett enklare torrdass och fikabord söder om kyrkan, och en fin fikaplats med utsikt norr om kyrkan.
Den här pilgrimsleden mellan Klinte och Fröjel är lugn och rofylld att vandra, det är skog och vackra miljöer och längs större delen av sträckan är det väldigt få ljud från civilisationen. Stort plus för bänkarna längs vägen där man kan ta en paus med eller utan fika.
Broschyren om leden nämner att man kan åka buss till Fröjel och/eller Klinte, men det bör kollas ordentligt innan man ger sig iväg – kollektivtrafiken på Gotland är tyvärr inte alltid anpassat för en vandrares behov.
Efter en lång skön paus är det dags att ta sig tillbaka till Klinte längs Fröjel Hembygdsled.
/Anna, 18 juli 2021
Om vår tur
Vi vandrar en 18 km rundslinga mellan Klinte & Fröjel. Pilgrimsleden är markerad med små skyltar och är 8 km lång. Irrar man bort sig som vi gjorde på ett par ställen blir den längre. Fikabord & vattentag vid båda kyrkorna, toalett i Klinte och torrdass i Fröjel.