Klockan nio står vi på kajen i Klintehamn. Vi har hämtat ut våra förbeställda biljetter på hamnkontoret, både till båt och restaurang. Det blir köttbullar till lunch.
Sydvästbrisen är frisk och kylig och vi försöker hitta en plats i lä medan vi väntar.
Halv tio – fem minuter före avgång – kommer kapten och matros ut från hamnkontoret och släpper på de 25 passagerarna på turbåten. De flesta sällskap får varsitt eget bord med fönsterplatser.
Båten drar på mot Stora Karlsö, rakt mot vinden och vågorna. Det stampar och skummet yr. Inga känningar av sjösjuka, tack och lov!
35 minuter senare förtöjer vi vid bryggan i Norderhamn. Branta klintkanter höjer sig på båda sidor om viken.
På 1800-talet fanns det 80 fiskebodar här. Nu återstår bara två, men i gengäld har det byggts nya hus för restaurang och museum och övernattning.
Alla passagerare samlas vid flaggstången för tillsynspersonens välkomsttal med obligatorisk information. Stora delar av ön är fågelskyddat område med tillträdesförbud 15 mars – 15 augusti. Guideturen som ingår i båtresans pris börjar 10.45. Ha uppsikt på marken och följ befintliga stigar – fåglar kan få för sig att lägga ägg var som helst utan tanke på kringvandrande besökare.
Vi börjar med en fika i solskenet. Kaffet köper vi på restaurangen och vi har listigt nog köpt med oss ett par äppelbullar från Warfsholms bageri i Klintehamn. Det blir inte lunch förrän vid 13.30 då guideturen är slut och då kommer vi att vara vrålhungriga.
Guideturen börjar i muséet – en riktig tidskapsel från 1960-talet med glasmontrar och monterade fåglar och insekter och fossiler. Utställningen med tema ”Människan och naturen på Stora Karlsö” visar nästan tiotusen år av historia på ön.
Vår guide berättar utförligt och inlevelsefullt om fåglar och forskning på ön.
För 150 år sedan fanns det 25 sillgrisslor på Stora Karlsö. Hänsynslöst jagade för nöjes skull till utrotningens brant. Nu får det vara nog, sade Willy Wöhler, godsägare i Klintehamn. Han bildade Karlsö Jagt- och Djurskyddsförenings AB, som köpte upp all mark och helt sonika förbjöd all fågeljakt på ön.
Idag finns det 75 000 sillgrisslor på ön! 25 000 häckande par!
Sen är det dags att se allt i verkligheten. Guiden leder iväg oss på rundturen i makligt tempo så vi hinner fota och titta och lyssna. Vi förstår snabbt vad tillsynspersonen pratade om – det är verkligen ruvande fåglar överallt 😀
Vid den dagliga inventeringen räknade forskarna till (minst) 11 ruvande ådor längs fyrtrappan. Deras färger och teckning gör att de smälter in i omgivningen. Ser du båda ådorna i bilden?
När vi kommer upp på fyrplatån öppnar världen upp sig. Lilla Karlsö i nordost, Gotland ännu längre bort. Blått hav och blå himmel.
Fyren är byggd av sten från ön. Den tändes första gången 1887 och hade fast bemanning till 1989 – i mer än hundra år!
Som mest bodde det fyra familjer här. Självhushåll i ordets rätta bemärkelse, med kor, grisar, höns, trädgårdsodlingar och fiske. En gång i månaden kom försändelser med proviant. Guiden berättar att en kall vargavinter då isen lagt sig på havet och båtarna inte kunde ta sig fram, ja då gick en av fyrvaktarna över till land för att köpa snus.
Det är 16 km fågelvägen till Klintehamn, kortaste sträckan till land är 6,5 km till Kronvalds fiskeläge. Långt att gå i bistert vinterväder men vad gör man inte när man försmäktar på en ö utan snus…? 😀
Vi vandrar söderut längs den imponerande kustlinjen, men gör en avstickare ner i en sänka vid Myren – sankmarken som fungerar som öns vattenreservoar, varifrån vattnet letar sig ut i berggrundens sprickor. Stora Karlsö har därför eget grundvatten som används på ön.
Men givetvis bör man vara sparsam med vattnet! Stora Karlsö:s webb berättar att ön är ett av Sveriges regnfattigaste områden, med en årsnederbörd på 400 mm. Som jämförelse faller det enligt SMHI i snitt 530 mm per år i Visby.
I sänkan, skyddat för vindarna och med den fuktiga Myren nära, fanns fyrvaktarfamiljernas trädgårdar. Omgivande buskage börjar inkräkta på den öppna ängen men det finns fortfarande spår av trädgårdsblommor och fruktträd.
En liten utkiksplats vid Stornasen på öns västra sida låter besökare se ut över klippkanternas fågelliv, med ett stadigt stängsel att luta sig mot medan man hänger över kanten och förundras. Nästan hela strandzonen och klinterna runt ön i övrigt är fågelskyddsområde med tillträdesförbud mellan 15 mars och 15 augusti.
Grisslor och deras kusiner tordmularna trängs på de branta klipporna – fågelbergen – där de häckar nu i maj. Ett päronformat ägg per par, i olika nyanser av turkost, obrytt lagt direkt på en smal klipphylla 20-40 meter över marken.
Vi spanar men kan inte se några ägg – de är väl dolda bakom den ruvande föräldern tills ägget kläcks i mitten av juni.
När ungen är en månad gammal är det det dags för det dödsföraktande klivet rakt ut i tomheten. Mamma grissla flyger utanför och lockar, pappa grissla väntar i vattnet nedanför. I skymningen kastar sig ungen ut. Den är inte flygfärdig och flaxar desperat med sina små knubbiga vingar. Otroligt nog överlever de allra flesta det hårda nedslaget.
Pappa grissla och ungen simmar iväg tillsammans för att spendera vinterhalvåret i södra Östersjön, mamma grissla flyger efter. Först frampå vårkanten återvänder de till Stora Karlsö.
Sen är det dags för oss att vända tillbaka mot Norderhamn. Vår guide leder oss längs stigen över de karga ängarna.
Det solgula våradonisarna sjunger på sista versen men lysande ceriserosa orkidéerna har börjat dyka upp. Snart kommer ängarna vara täckta av färgsprakande orkidéer med fantasieggande namn som Adam och Eva eller S:t Pers nycklar eller krutbrännare.
Om någon vecka kommer årets leverans av lamm med pråmbåt till ön. Deras betande håller landskapet öppet – en förutsättning för att orkidéer och andra torktåliga men ljuskrävande växter ska frodas på den karga marken.
Vi går ner i sänkan mellan öns platåer. Buskarna är fyllda med fågelkvitter och andra läten. Det finns inte längre några kaniner på ön – de planterades in men jagades slut – så marken har inte den där perforeringen av grävda kaninhål som är så vanlig på på Gotland. De enda vilda däggdjur som finns på Stora Karlsö lär vara fladdermöss.
Vårt sista stopp är vid Hässelby läde, som fått sitt namn av att folk från Hesselby gård i Linde socken förvarade fiskeredskap här. Läden – ladan – är en raukport där mjukare delar av berget eroderats bort och lämnat ett hål. Givetvis finns det också flora av sägner, som t ex att en kyss i porten är en garanti för evig kärlek.
Guiden tackar för sig och vi tackar henne för en fin upplevelse och spännande guidning.
Klockan är nu kvart över ett och vi är verkligen vrålhungriga – nu är det dags för lunch! Mycket smidigt att ha förbokat mat, vi bara lämnar in våra kuponger i restaurangen och några minuter senare njuter vi av köttbullar med potatismos i solskenet.
Och då båten går tillbaka till Klintehamn först kl 15 har vi en timme för fri lek på ön. Vi hinner med ett besök både i grottan Stora Förvar och röset på öns högsta punkt. Mer om det i ett kommande inlägg.
Det var 15 år sen jag var på Stora Karlsö, men det kommer inte att dröja 15 år till nästa besök. Det var kul att gå den guidade turen och höra om öns historia och se alla fåglarna så klart. Men det finns fler stigar att gå på, och efter den 15 augusti får man ju också vandra längs stränderna. Eller varför inte sova över i någon av de små stugorna?
/Anna, 17 maj 2026
Om vår tur
Guidad tur på Stora Karlsö, ingår i priset för överfarten: Mer info och biljetter.
- Start: Muséet, Stora Karlsö
- Slut: Hässelby läde
- Längd: Drygt 3 km
- Tid: 2,5 timmar