Onsdag. Dag tre av vår dags-vandringstur på Sörmlandsleden. Trots att jag bär en hyfsat lätt packning är benen möra, jag har ett par ömma fläckar där ryggsäckens ram har tryckt mot höfterna, och någon form av skav har utvecklats under mina stortår. Men inget alltför allvarligt, och efter en rejäl hotellfrukost och med termosmuggarna påfyllda med hotellkaffe ger vi oss med glatt humör iväg på dagens tur.
Bussen lämnar Nyköping 10.05 och 16 minuter senare kliver vi av vid busshållplats Vretavägen. Vi korsar den stora vägen och går in på grusvägen och Sörmlandsledens etapp 47.
Stora asymmetriska block står utspridda bland tallarna längs vägkanten. Mässingsplaketter visar citat från sörmländska psalmförfattare. Varför står blocken här? Väntar de på att placeras ut någonstans? Har de tjänat ut sitt syfte och hamnat här för att vittra sönder? Många frågor, inga svar.
Vi går förbi några hus och gårdar. Skyltar påminner om att det inte är ok att ta paus i husens trädgårdar eller sitta på deras bänkar.
Landskapsbilden domineras av kalhyggen (”föryngringsavverkning”) och enfaldiga planteringar. Leden alternerar mellan grusväg och stig. Välhållen och lättframkomlig.
Bergsknallarna har aningens mer varierande växtlighet, och vi väljer att ta dagens första fikapaus i solskenet på en sådan. Fram med campstolar, termosmuggar och HobNobs.
Solen skiner, det är lagom varmt vandringsväder, och trots de sorgliga hyggena är det skönt att vara ute och vandra.
Det dröjer inte länge förrän vi är framme vid nästa stora bilväg och tavlan där etapp 47 övergår i etapp 46. Vi har vandrat drygt 5 km på 1 timme och 45 minuter. Nu har vi bara 15 km kvar…
Benen är fortfarande pigga och vi traskar glatt vidare. Nedsågade och/eller vindfällda träd ligger lite huller om buller. Kåda tränger ut från det färska träet och fångar insekter som kommit för nära. Kanske det kommer att bli spännande fynd av bärnsten om (minst) 20 miljoner år…
Civilisationen gör sig återigen påmind genom bullret från en bilväg och dunket från en bergtäkt då vi vandrar nerför kullen på en gammal körväg.
Vid halv ett är det definitivt dags för lunch, och vi slår oss ner på en hyfsat plan yta i backen. I morse var det helt utplockat i Hemköps färdigmatshylla, så vi köpte med oss nudlar på burk. Jag plockar fram gasköket jag bär med mig för att koka vatten till nudlarna.
Leden tar oss ut på bilvägen för en knapp km vandring. Det är inte särskilt trafikerat just nu och vandringen går snabbt. En B&B-stuga längs vägen tillhandahåller vatten för törstiga vandrare.
När vi närmar oss Hovrasjön viker vi in i skogen på ett elljusspår, och vidare på grusvägen mot Söra friluftsgård, där det finns gott om fikabord och en grillplats. En flytbrygga tar oss över sjön.
Vi ser inte vindskyddet som ska vara någonstans på höjden efter bryggan, men vi kan inte undgå att se det lilla vindskyddet vid Hovrasjöns strandkant. Skyddet är ganska kort, och det är knappt man får plats att ligga raklång med huvudet ut och fötterna in (eller tvärtom). Men det går alldeles utmärkt att ta en fika här!
Klockan är kvart i två, vi har vandrat i 3,5 timmar och nästan tio km – vilket bara är halvvägs av dagens planerade tur. Det är inte längre samma stuns i ben och fötter, men med regelbundna pauser och energipåfyllning ska de nog bära oss hela vägen till hotellet.
Nu följer en lång sträcka genom produktionsskog i olika stadier. Granbarkborren har härjat i ett område, där de döda träden knäckts. Andra områden är rejält gallrade och de kvarvarande träden står som tunna, höga spiror bland gallringsrester och mossbeklädda stenar.
Efter tre km når vi den trafikerade väg 53 mot Nyköping. Vid vägkanten står en av Sörmlands 436 milstolpar – fornlämningar som är skyddade enligt kulturmiljölagen och inte får skadas. Milstolpar som står längs mindre och osaltade vägar i prima skick, men de som står längs större vägar var illa åtgångna av vägsalt och höll på att rosta sönder. Trafikverket har därför målat dem i ursprungsfärgerna för att skydda dem.
Milstolpen pryds av Gustav III:s monogram och är undertecknad av Per Abraham Örnsköld, Sörmlands landshövding.
När vi passerat väg 53 tar vi en paus i Trumpetarbacken med fin utsikt västerut över fält och Nyköpingsån. Vi hade kunnat sitta här och njuta av tillvaron vid ett picknickbord, om det inte vore så att någon har haft sönder det och slängt iväg delarna på berget…
Landskapet förändras. Lövträd och ängsmark tar över när vi vandrar in bland gamla övertorvade husgrunder och gravfält. Vi korsar Nyköpingsån på en gång- och cykelbro och når etapptavlan på andra sidan.
Etapp 46:1 går mot Skavsta flygplats, vi svänger vänster in på etapp 45 mot Nyköping.
Här vid etapptavlan känns det som att vi nästan är framme – vi är ju i Nyköping! – men vi har faktiskt uppemot sex km kvar att gå genom grönområden och bebyggelse längs Nyköpingsån.
Knappt tre km senare passerar vi under E4:an och kommer in i naturreservatet Hållet-Marieberg-Stenbro. Vi ska inte gå på den spännande hängbron över ån, utan ta oss uppför en rejält brant backe till någon av de rastplatser som är spridda i området.
Väl på toppen inser vi att detta verkligen är ett populärt stadsnära friluftsområde med många cyklister, flanörer och motionärer. En trappa leder ner till Gustav Adolfs silvergruva , det enda gruvhål som fortfarande är öppet. Övriga gruvor i området fylldes igen under 1960-talet, men det finns en markerad 600 meter lång gruvstig som berättar om forna tiders verksamhet.
Vi parkerar oss på en bänk vid cykelstigen för en fikapaus. Planen var att koka eget kaffe – jag har ju släpat med mig både gaskök och kaffe-attiraljer – men orken finns inte riktigt utan vi nöjer oss med det vi har kvar av övrig dryck (svart vinbärs-MER) till våra tilltrycka muffins.
Nyköpingsån är verkligen en levande del av staden, med kraftverk och kvarn och kanotslalombanor, många serveringar längs ån och många bänkar att ta en paus på.
Vi når vårt hotell vid 16.45 – drygt 19 km vandring på 6,5 timmar. Ben och fötter är rejält möra och jag ser fram emot en varm dusch och benen i högläge ett tag innan kvällsmaten 🙂
/Anna, 29 april 2026
Om vår tur
Vi vandrar Sörmlandsledens etapp 47, 46 och del av etapp 45.
- Start: Busshållplats Vretavägen. Se tidtabeller på Sörmlandstrafiken.
- Slut: Nyköpingshus.
- Längd: Ca 19 km. Väl markerad led.
- Tid: Vi vandrar turen på ca 6,5 timmar, inklusive pauser för medhavd fika och lunch.
Gillar du konceptet med dagsturer och kollektivtrafik? Kolla då in vår tur på Sörmlandsledens etapp 1-12.
Läs om våra andra turer längs Sörmlandsleden. Bli medlem i föreningen och stöd arbetet med att underhålla leden!