Tidig morgon. Vi vaknar inte in ett vindskydd utan under ett fluffigt vitt hotelltäcke. Frukosten står dukad i restaurangen – yoghurt, mackor, äggröra, apelsinjuice, kaffe. Vi fyller på våra termosmuggar med tur-kaffe (efter att ha frågat om lov, såklart!), hivar upp ryggsäckarna och ger oss iväg.
Sörmlandsledens etapp 45 slingrar sig genom Nyköpings något krångliga stads-layout där gator, vägar, järnvägar och ån alla går genom centrum. Vi gör dessutom en extra utvikning till Hemköp för att köpa med oss lunch-wraps.
Efter knappt tre km lämnar vi stadsmiljön bakom oss då vi går in på etapp 44 i Svanvikens naturreservat vid Lindbacke. Skylten vid entrén visar att det finns två vägar – den ordinarie som går längs reservatets norra gräns och en bra bit längs en bilväg, eller en alternativ väg över kullen och vidare längs våtmarken. Såklart väljer vi den alternativa vägen!
Om några veckor kommer backen att vara översållad med blommande styvmorsvioler. Nu är den bara klädd i blekt fjolårsgräs, men högst upp på kullen hittar vi i alla fall en ensam tuva med backsippor som hukar i vinden, med sina färgstarka lila kronblad och gula ståndare.
På nästan 30 meters höjd över omgivningen har vi en fin utsikt över Nyköping bakom oss och Ryssbergens skidbacke framför oss. Leden är utmärkt med orange färg som flödigt målats på uppstickande bergknallar. Jag tycker det är fult och på gränsen till skadegörelse att kladda färg så här direkt på hälleberget.
Vi fortsätter västerut genom hagen. Idag är det torrt och lättvandrat även om stigen är lite tuvig, men kanske att det kan vara riktigt blött här under andra tiden på året. Den nordliga vinden för med sig trafikbullret från E4:an, monotont och oupphörligt, obehindrat över de öppna fälten.
Vid Kilakastalen – ruinen av en rund försvarsbyggnad från 1100-talet – ansluter den ordinarie leden till den alternativa.
Vi vandrar vidare längs grusvägen upp i Ryssbergens kommunala naturreservat. Här finns många stigar för vandring, ridning och cykling. Vid parkeringen finns ett fikabord, och längre österut en friluftsgård.
Leden tar oss in på en bred skogsstig som slingrar sig genom det kuperade skogsområdet. På flera ställen finns bänkar utplacerade, och vi väljer en lämplig sådan för dagens första fikapaus. Vi har ju färdigt kaffe i termos och behöver inte gå igenom hela proceduren med att koka vatten, brygga kaffe, vänta på att kaffe ska svalna till drickbar temperatur, och sen fika. På gott och ont – det kan också vara mysigt och avkopplande att ”tvingas” ta en lång paus.
Leden fortsätter på lättvandrad skogsstig och därefter en grusväg. Nu möter vi den första person vi sett sen vi lämnade Nyköpings bebyggelse och Lindbacke bakom oss (och den enda, kommer det att visa sig). Vi nickar kort mot varandra då vi passerar.
Strax därefter når vi källan vid Kristoffertäppan. Källan är fylld med friskt, klart vatten. Kristoffertäppan – ett lustigt namn men jag kan inte hitta någon mer info om det än ett kort från 1960 i Ortsnamnsregistret.
Efter täppan bär det ganska brant uppför till turens högsta punkt – en triangelpunkt på 68 meter över havet. Och sen bär det av neråt igen.
Det börjar att kurra i magen då klockan närmar sig tolv. Vi har vandrat i uppemot nio kilometer men bänkar och fikabord lyser med sin frånvaro. Men vad gör det när man har sina pålitliga campstolar med sig!
Vi hittar en fin plats vid anslutningen till etapp 36:3 till Fada kvarn och monterar ihop stolarna. Solen kikar fram bakom spridda moln och glesa trädkronor och lunch avnjutes i solskenet.
Vi fortsätter sedan vandringen på etapp 44. Leden slingrar sig fram på stigar och gamla körvägar i varierande och kuperade skogsmiljöer. Sjok av vitsippor kantar vår tur, och blåbärsriset börjar få knoppar.
Här och där ligger gamla rotvältor. Jag förundras ofta över hur otroligt tunt fäste träden verkar ha då de växer på hälleberget – det blir ingen djup grop efter dem då de faller utan bara en tunn solfjäder av spretande rötter med en blottad berghäll under.
Efter ytterligare tre km vandring – tolv km totalt – kommer vi till Svalstaskogens naturreservat.
Delar av skogen är angripen av granbarkborre. Leden har därför dragits om och går lite hit och dit och upp och ner på bergknallarna i den kuperade gran- och tallskogen.
Knappt en km senare når vi en grusväg och parkeringen mitt inne i reservatet. Ett stort fikabord är placerat mitt framför P-skylten, vilket ser lite märkligt ut. Men det finns gott om plats för bilar att ställa sig utanför bordet.
Vi tar en paus här innan sista rycket på en lättvandrad körväg genom skogen och i åkerkanten runt gården Sandstugan och når busshållplatsen tjugo minuter före bussens avgång 14.50.
Nu väntar fika på hotellet, en varm dusch, rejält med kvällsmat och hyfsat tidigt i säng för att vara på topp inför morgondagens tur som kommer att vara veckans längsta – hela 20 km!
/Anna, 10 mars 2024
Om vår tur
Vi vandrar Sörmlandsledens del av etapp 46, 45 och 44.
- Start: Nyköpingshus
- Slut: Busshållplats Sandstugan. Se tidtabeller på Sörmlandstrafiken. Obs att vissa bussturer bara går under kommunala skolans läsårsdagar.
- Längd: Ca 15 km. Väl markerad led.
- Tid: Vi vandrar turen på ca 5,5 timmar, inklusive pauser för medhavd fika och lunch.
Gillar du konceptet med dagsturer och kollektivtrafik? Kolla då in vår tur på Sörmlandsledens etapp 1-12.
Läs om våra andra turer längs Sörmlandsleden. Bli medlem i föreningen och stöd arbetet med att underhålla leden!