På besök i Katrineholm gör vi en utflykt till Ramsjöhults friluftsområde öster om stan. Här finns en grillplats med vindskydd i Friluftsfrämjandets regi, och flera motionsslingor utgår härifrån. Idag hänger det regn i luften men vi hoppas på det bästa och ger oss glatt iväg på Ramsjöhultsslingan, en sju kilometer lång rundslinga som till en liten del går på Sörmlandsledens etapp 27.
Stigen är mjuk av barr och slingrar sig fram genom den höga tallskogen.
En del av sträckan går det en mountainbike-led på samma stig, men detta är väl skyltat och den enda cyklist vi möter längs denna sträcka kör lugnt och försiktigt så vi hinner kliva åt sidan.
Vi passerar ett avverkningsområde, och efter ungefär två kilometers vandring kommer vi till Stora mossen, där stigen går på spänger mellan små holmar i mossen. Det doftar kryddigt av skvattram och det är trolskt och stillsamt. Utom när de nordliga vindarna för med sig ljudet av förbipasserande tåg eller tung trafik från järnväg och väg strax norrifrån…
Vi lämnar mossen och går vidare i tallskogen. Stigen är så där lagom kuperad, lite upp och lite ner så benen får jobba och man blir varm. Vilket är ganska skönt, för det kommer lite lätt stänkande duggregn då och då.
Det finns mängder av svamp i de fuktiga, mossklädda markerna. Tyvärr har jag så dålig koll på vilka som går att äta, så får nöja mig med att fota dem och använda Google Lens för att försöka identifiera dem. Går sådär, kan jag meddela…
Vi lämnar stigen och fortsätter en halv kilometer på en grusväg. Längs vägen finns flera fångstgropar för älg och varg, och vi funderar över hur djuren visste vilken grop de skulle falla ner i… (dåligt skämt 🙂 )
Efter ungefär en halv kilometer slutar grusvägen vid en upplagsplats och vi fortsätter på en av stigarna in i skogen. Någonstans här tappar vi bort Sörmlandsleden för snart ser vi inte längre några orange markeringar, bara grön-vita.
Sträckan här går över hälleberg och ner i dalarna mellan klipporna på spänger över sankmarker.
De sista dryga hundra metrarna tillbaka till Ramsjöhult går på grusvägen, och när vi kommer fram är det alldeles lagom tid för en fikapaus med medhavt kaffe och chokladbollar vid ett av borden.
Eftersom vi gick fel blev det inte sju kilometer, men vi fick nog ihop åtminstone 5,5 km. Området var mycket trevligt med många fina stigar att utforska, lite tråkigt med trafikljudet från järnvägen och riksväg 55 i områdets norra delar, men det var lugnt och trevligt i övrigt så det blir nog fler besök här.
/Anna, 24 september 2021
Om vår tur
Vi vandrar 5,5 km genom vacker skog och avslutar med fika.
1 Pingback