Vardagstur

Vandring på Gotland & i Sverige

Bara ödekyrka & Baraberget

När vi ändå är i krokarna stannar vi till och besöker Bara ödekyrka och Baraberget. Det finns parkering vid båda platserna, men de ligger bara ett par hundra meter från varandra så man kan lätt gå däremellan.

Bara ödekyrka ligger naturskönt bredvid Hörsne-Bara bygdegård, Kyrkan uppfördes på 1200-talet men har varit övergiven sen 1500- eller 1600-talet (lite olika uppgifter förekommer). Kyrkogården används fortfarande som begravningsplats.

Ingång till kyrkogården och kyrktornet.
Kyrktornet inifrån.
”Spetsbågigt fönster med rikt utformat masverk” i korets östra vägg, beskrivning från Svenska kyrkans broschyr.

Baraberget ligger som sagt lite drygt 200 meter västerut från kyrkan, och dess topp når 38 meter över havet. Det har varit ett offerställe och det finns flera sägner om berget, som att det bodde troll här.

En stätta leder oss över stängslet och in på Baraberget.

På toppen av berget ska det finnas en fornborg, men det är ganska svårt att få en överblick över dess utbredning, det är inga tydliga vallar eller avgränsningar mot omgivningen.

På toppen finns också ett gravröse och några andra stensättningar, delvis övertorvade och svåra att urskilja.

Baraberget är bara 38 m som högst, men man har ändå en fin utsikt över omgivningarna som är 15 meter lägre.

Utsikt sydost.
Utsikt söderut.
Utsikt västerut.

Vi går ett litet varv på toppen av kullen och kollar på utsikten. Man har börjat samla ris till ett bål, och det kommer att synas långt omkring när det eldas upp.

Backglim.
Härligt gula lönnlöv.

Men berget är inte så stort, och vi ser inte till några troll, så när vi flanerat runt ett tag återvänder vi till bilen och kör tillbaka till Visby.

/Anna, 7 oktober 2021


Om vår tur

Besöksmål, Parkering vid berget och kyrkan, torrdass vid kyrkan.

Använd ”Dela”-knappen om du vill ladda ner gpx-filen för denna vardagstur.
Vardagstur Gotland – länk till hela kartan.

Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2024 Vardagstur

Tema av Anders Norén