Vi vardagsturar på Fårö och vandrar runt Marpes naturreservat, ett ”starkt betespräglat område med en mosaik av skogsdungar, öppna alvarmarker, vätar, myrar och strandängar.” Det finns en parkering i områdets södra hörn, där vi ställer bilen och sedan ger vi oss norrut längs åkervägen.
Det är fridfullt här, och rogivande att vandra fram i de vackra omgivningarna längs Marpesträsk. Även här är det lite blött i markerna, men inte värre än vad våra vandringskängor kan hantera. Jag är iofs glad att jag vaxade dem i veckan, så de håller vätan ute ordentligt.
Vi har inte gått ens en kilometer men klockan är nästan tre och det är definitivt dags för en kaffepaus – vi har ju faktiskt varit ute på Fårö och vandrat hela eftermiddagen. Så vi stannar för fika vid ett par lämpliga stenar under några höga tallar. Några fåglar äter energiskt på kottarna i träden, men vi sitter tillräckligt långt ifrån dem för att slippa få nedfallande kott-rester i huvudet.
Läs om våra tidigare turer på Fårö: Lansalundar och Dämbaskogens natur- & kulturstig
Det är inte bara vi och fåglarna, en cyklist passerar då vi sitter och fikar så vi är minst tre personer i reservatet. Vi hör också en del skott på avstånd – både gevärskulor och hagel låter det som enligt den som kan sånt – och vi antar att det är någon som jagar längre bort. Fågel kanske, eller kanin?
Solen värmer riktigt gott där vi sitter, men den lyckas ändå inte torka upp daggen i gräset på marken.
Glittrande daggdroppar i gräset och mossan. 
Sumpgas bubblar upp i pölarna som fyller åkervägens hjulspår. 
Här vet jag inte riktigt vad som hände, men det blev en cool bild 🙂 
Grinden och stättan leder vidare norrut, den vägen får följas en annan dag för idag håller vi oss inom Marpes gränser. 
Växtkraftiga tallar sprider sig in på stigen. 
Gröna enbär var blommor förra året, och mognar till blå nästa år. Fick vi lära oss vid Dämbaskogens natur- & kulturstig.
Så småningom är kaffet uppdrucket och vi reser oss och vandrar vidare. 1,5 km efter start kommer vi fram till ett vägskäl vid reservatsgränsen, och här lämnar vi den norrgående vägen och slår in på vägen västerut, in bland den unga tallskogen.
Efter knappt en kilometers vandring genom skogen när vi ut till Marviken med utsikt över Marpesholm. Skyltar informerar om att det är fågelskyddsområde och tillträdesförbud 15/3 – 15/7.
Vi hör fortfarande skott då och då, men det verkar komma mer söderifrån så vi vandrar vidare och hoppas att vi syns tillräckligt bra för att inte misstas för en anka eller en gås. Vägen leder oss ner till ett hörn av reservatet där vi kommer in på riktigt sanka marker, och ännu en gång är jag glad för mina nyvaxade kängor då vi tar oss över stättan och fortsätter längs nordvästra delen av Marpesträsk.
Första delen av vägen är helt översvämmad, men vi lyckas göra en liten kringgående manöver ut i vegetationen och ta oss till den del av vägen som bara är delvis översvämmad. Men snart är vägen relativt torr och fin igen och leder oss längs enbevuxna alvarmarker tillbaka till starten.
Vi passerar sen färisten vid nästa grind och är tillbaka vid vår bil efter en härlig 3,5 kilometers vardagstur genom ett riktigt lugnt och fridfullt naturreservat.
Marpes fick också äran av att bli det 100:e naturreservatet på Gotland som vi besökt och jag skrivit om i ett Vardagstur-inlägg! Det finns ytterligare drygt 50 naturreservat som vi hoppas kunna besöka (och skriva om) så småningom, och vissa vill vi ju besöka igen, och igen!
Men nu börjar solen gå ner och av någon outgrundlig anledning fanns det inga picknickbord någonstans här, så vi rullar iväg i jakt på ett ställe att fixa kvällsmat på.
/Anna, 3 april 2022
Om vår tur
Turens längd 3,5 km. Fin, omarkerad slinga runt reservatet på åkervägar och stigar. Ganska blött i markerna – ha ordentliga kängor eller stövlar! Inga fikabord, toaletter, grillplatser