Vi fortsätter söderut på vår road trip och stannar till vid Hovdala slott söder om Finjasjön i Hässleholm för en tur i Hovdala Naturområde & Vandringscentrum. Här finns det många vandringsleder av varierande längd och vi tänker att vi ska nog få ihop en lagom tur så vi får lite luft och natur och härlig vandring innan vi sätter oss i bilen igen.
Slottsrestaurangen är stängd, caféet är stängt, det är bara några få bilar på parkeringen och de enda människor vi ser är en ensam person som går med en lövblåsare och ett sällskap med tre andra vandrare som går före oss.
Det är lite knepigt att förstå vart vi ska gå eftersom flera av lederna går som i åttor och korsar sig själva och varandra i slottet, så det pekar pilar åt alla möjliga håll. Vi svänger av söderut då vi passerat slottet, och fortsätter sen söderut en knapp kilometer på en stig med många avtags-stigar och korsningar tills vi kommer till det som heter Mjölmöllan på kartan där det också varit någon form av kraftverk.
Vi fortsätter vidare sydväst uppför kullen och kommer fram till Hammarmölledammen, där vi går på träbron över fördämningen och de stora vattenrör som leder vattnet ner till kraftverket.
Det är gråmulet och regnet hänger i luften, men än har det inte börjat falla. Det är ganska så svalt, men vi blir ju rejält varma av att gå dessa kuperade stigar så vi klagar inte.
Dammens södra ände ligger i ett område med många mossbeklädda klippblock, och en skylt berättar om att det enligt gammal folktro bodde troll och andra väsen bland mossorna och det var viktigt att hålla sig väl med dem.
Vid sjöns sydspets går den blå leden och Skåneledens orange markering vidare söderut,men vi svänger av västerut på den gula och vita leden och korsar sjöns tillflöde på en rejäl träbro. Vit led leder upp på en kulle, emellanåt något svår att följa då det inte finns en synlig stig utan man får ta sikte på nästa vita markör och hitta sin egen stig över löv, stenar och rötter.
Vi traskar vidare och kommer sen ut till en grusväg som leder fram till en biblioteksruin. Inte likt något bibliotek jag sett, och det blev tyvärr aldrig färdigt då mannen som byggde det dog innan det blev klart och hans arvingar ansåg att pengarna kunde läggas på annat.
Från biblioteket fortsätter vi norrut längs grusvägen. Är nästan som att gå i en pelarsal, med de svarta träden på var sida och alla deras röda torra löv ligger på marken.
Efter en knapp kilometer korsar vår gul-vita led en slinga av de orange-blå, och nu har det även kommit en rödmarkerad led! Vi svänger vänster och följer denna röda (och blå) led vidare uppåt längs grusvägen tills vi kommer upp på över 100 meters höjd och får en riktigt fin utsikt över omgivningarna. Här uppe är det mer ängs- och hagmarker än skog, och det finns flera fina utsikts- & fikaplatser.
Vi fortsätter längs leden över de öppna markerna och kommer sen in i skog igen, vid Hovdala Trädhus. Det är tyvärr också stängt och man kommer inte upp på balkongen utan får nöja sig med att kika på det nerifrån.
Strax bredvid Trädhuset finns tre mindre kojor med eldplats och en härlig utsikt. Vi funderar ett tag på att kanske hämta våra sovsäckar och övernatta här, men kojorna är hänglåsförsedda så vi kommer inte in och de måste bokas via Hässleholms kommun. Nästa gång! 🙂
Istället går vi vidare nedför bland björkarna i den ganska branta sluttningen. Lite försiktiga får vi vara, det är lite hala rötter, löv och stenar som ska navigeras, men det går bra och vi kommer ner utan några missöden.
På vägen ner passerar vi ett gravfält med mestadels övertorvade röse och domarringar, sen går vi över grusvägen och svänger höger in på stigen parallellt med sjön – och stöter på ännu en markörfärg! Och en till!
Vi fortsätter sen längs strandkanten i en och en halv kilometer. Ännu har det inte regnat på oss, men molnen håller fortfarande sitt grepp om himlen.
Den blå och orange leden svänger söderut tillbaka mot Hovdala slott, och då det snart kommer att bli mörkt väljer vi att följa den.
Leden går genom skog och sen över fälten tillbaka mot slottet, men strax innan vi är framme ser vi några färgglada pinnar ute på fältet som måste undersökas!
Det visar sig vara markörer för ett fornminne på fältet – en stor sten med skålgropar.
Sen har vi bara några hundra meter tillbaka till slottet och vår parkerade bil.
Hovdala naturområde var väldigt fint, och det var skönt med en rejäl, backig vandring efter flera timmars bilkörning. Vi lyckades nog gå åtminstone en liten bit på alla de markerade leder som finns i området, men jag vill nog gärna gå fler bitar! Så förhoppningsvis blir det fler besök här.
(Och det blev ingen kaffepaus då alla kaféer var stängda och vi inte hade något eget med oss, så det fick bli bensinmackskaffe längs vägen på vår fortsatta roadtrip. Också bra!)
/Anna, 11 november 2021
Om vår tur
10 km vandring längs en kombination av de många markerade leder i varierande längd som finns i strövområdet. Fikabord, grillplatser & toaletter på flera ställen.