I Bro ligger ett stort gravröse – Bro Stainkalm – vid sidan av väg 148 mellan Visby och Fårösund. Det finns ett fikabord bredvid, men man stannar aldrig – det är för nära den trafikerade vägen och inte särskilt mysigt. Men idag ska vi stanna där! Jag har rekat lite och hittat en karta över natur- och kulturstigar i Bro, så vi ger oss iväg dit för en vardagstur.
Kartan är handritad och är inte alltid helt enkel att följa – vi upptäcker att det finns inga löpande markeringar längs stigarna, utan det är pilar här och där som pekar mot olika natur- eller kulturmål, och kortfattade skyltar vid de olika sevärdheterna. Man behöver alltså både ha kartan och den beskrivning som hör till för att förstå ungefär vart man ska ta vägen. Det finns inga utskrifter av kartan i brevlådan här, men jag har den på mobilen så det ska nog gå bra.
Så vi börjar med att gå runt stenkalmet (det stora röset), och sen missar vi att vi ska gå rakt över vägen och fortsätta in bredvid hagen där, och går i stället snett över vägen ner i hagens västra hörn då vi ser en stätta där. Vi hittar ojkarna – enligt sägnen två förstenade oxar – sen yrar vi runt lite bland rösen, kalkugn och fornåkrar innan vi hittar rätt igen. Men vad gör det – det är fint väder och vi är på upptäcktsfärd! 🙂
Vi går vidare ut ur hagen, och nu är det enkelt att följa stigen. Efter ungefär 2,5 km vandring kommer vi till de två fornborgarna. Den södra – lilla Åby fornborg – är lättillgänglig och dess stenvall väl synlig. Vi funderar på att fika här, men myrstackar har intagit området och sänt ut sina horder av myror så vi väljer att gå norrut och titta på den andra, som kallas stora Åby fornborg. Många träd har fallit över stigen dit, och själva borgen är mer övertorvad och inte alls lika synlig, men det finns knappt några myror och vi hittar en lämpligt fallen stock i solskenet. Kaffepaus!
Efter pausen vandrar vi vidare längs den spikraka Spodavägen tills vi kommer till Prästvägen. Här har vi gått förut, då vi gick den gotländska S:t Olavsleden (pilgrimsleden från S:t Olofsholm till Visby). Då såg vi vissa av skyltarna, och tänkte att hit måste vi återkomma och utforska.
Vi väljer att gå upp till Bro kyrka och ta en snabb tur inom änget, där vi upptäcker en stig som går norrut över den kraftigt röjda kanalen och vidare. Det får bli en tur en annan dag dock, för nu måste vi vända tillbaka. Men först ett litet stopp vid kyrkan där vi beundrar de vackra uthuggna djuren i stenblocken, och tar en flukt in i inclusoriet och dess hagioskop. Googla det.
För att slippa gå längs den trafikerade väg 148 ett par kilometer väljer vi att ta avtagsvägen söderut ner mot Ytlings och sen följa en av de utritade stigarna tillbaka till stainkalmet och vår bil. Stigen finns där den ska finnas, men det finns fler stigar i verkligheten än det finns på kartan, och inte särskilt mycket skyltning som visar vart vi ska ta vägen. Så vi väljer en av stigarna på måfå vid varje vägskäl – alltid kommer vi någonstans!
Vår taktik går ganska bra – ända tills vi kommer till någonstans i närheten av det som kallas stenbrottet på kartan, där Ytlings körväg och John Olssons stig korsar varandra. Vi fortsätter sydväst på vad vi tror är en stig men som upphör efter ett tag och vi får bana oss fram ett par hundra meter i snårig men ganska lättframkomlig stiglös terräng. Vid bergtäkten/BroGas följer vi sen grusvägen tillbaka till stainkalmet.
Det var en glad överraskning att det fanns så många stigar att utforska i Bro, och vi hann inte gå längs alla idag så det får bli fler besök. Kartan var lite svår att följa emellanåt och det hade inte skadat med fler stigmarkörer på vissa ställen. Men som sagt, det är kul att hitta nya stigar och ”ut på tur, aldrig sur”. 🙂
/Anna, 23 april 2022
Om vår tur
Turens längd 8,5 km. Stigar, skogsvägar, asfaltsvägar. Kartbeskrivningarna finns på baksidan av infoskylten vid Bro Stainkalm, fota dem så går det lättare att följa kartan. Fikabord vid turens start och vid kyrkan.
Obs! Vi missar en stig mot slutet av turen och får ta oss fram genom stiglös, snårig skog ett par hundra meter.