Första maj visar sig bli en fin, solig dag – som gjord för en tur i trakterna runt Hoburgen & Husryggs naturreservat för att kika på solgula våradonis bland kalkstensgrus, torrt gräs och enbuskar. Lite listig planering av rutten gör att vi kan äta lunch på fina Körsbärsgården efter halva turen!
Vi parkerar vid Hoburgen och följer sen stigen norrut allra längs ute vid kusten. Det växer mycket björk här och det påminner faktiskt en hel del om Skåneleden mellan Hovs hallar och Båstad. Efter ett par kilometer är det dags att bege sig uppåt på Husryggs vittrade klint i jakt på det vi kom hit för: de blommande våradonisarna. Och halvvägs uppför klinten ser vi faktiskt den första – en knallgul färgklick lyser vid stigens kant! Och sen ser vi fler, och fler!
Våradonis-prakten tar slut lika snabbt som den kom, och vi ser inte någon då vi korsat vägen vid Hallbjäns. Efter halvannan kilometer till på klinten väljer vi att gå ner mot Kettelviks stenmuseum. Det är stängt så här års, men det är ändå kul att kika omkring. Det bröts inte kalksten här utan sandsten, som tydligen finns i ett smalt bälte härifrån upp mot Grötlingbo.
Vi går sen nerför trappan till stranden för vår fortsatta vandring norrut. När det börjar bli dags att ta sig uppåt igen upptäcker vi att det är inte helt lätt – det går en utgrävd ”skyttegrav” längs hela kustremsan, och vi får ta oss fram över högar av stenar och gångar, innan vi hittar ett ställe där vi kan klättra uppåt igen. Kanske var det här gångar där man bröt sandstenen? Får studeras vid nästa besök!
Väl uppe på Husryggs klint igen följer vi den hela vägen norrut till Nackshajd, och här finns också en hel del våradonis som lyser längs stigen. Väl framme vid klinttoppen går vi upp och beundrar utsikten över havet och Storsudret. Härifrån går det också en fin stig syd-sydost upp och ner genom Västbackars kuperade landskap. På stigar och grusvägar tar vi oss sedan till Körsbärsgården, där vi äter en god lunch i deras fina trädgård. Lyx att inte behöva bära maten med sig 🙂
Efter maten tar vi oss vidare söderut längs grusvägar till Hoburgens fyr. Den är inte bemannad, men sommartid kan man besöka den och klättra upp i tornet. Om man vill. Tyvärr är den stängd nu, men det är ändå en fin utsikt runt om från marknivån.
Vi tar oss sen vidare ut till kusten igen och går längs strandängarna tillbaka mot udden Rivet och Hoburgens mistlur & radarreflektor (tror vi det är?), innan vi svänger norrut igen för att ta oss tillbaka till parkeringen och vår bil.
/Anna, 1 maj 202
Om vår tur
15 km vandring på stigar, skogs- & grusvägar. Fikabord på flera platser längs vägen. Säsongsöppna matställen.