Vi saknar fortfarande en bit av vandra Gotland runt-kartan mellan Fårösund och Slite men idag, denna ganska mörka april-lördag, är planen att vandra mellan Hultungs och Sildnäs. Jag har hört illavarslande rykten om att det ska vara en riktigt besvärlig sträcka, men vi tänker att kan andra så kan väl vi!
Sist vi körde ut hit – för vår tur Hultungs – Bungenäs i början av mars – kunde vi köra ända ner till havet, men idag är grinden stängd och vi väljer att parkera utanför då det redan står en bil här. Förutom grusvägen ner till fiskebodarna går det också en gräsbevuxen skogsväg sydväst in i skogen (att känna till detta kommer att bli viktigt senare idag.)
Det var blött här i markerna i början av mars, och det är fortfarande blött. Vi får göra en kringgående manöver för att ta oss förbi en tillfällig (?) insjö strax söder om de få fiskebodarna för att sedan komma ut till stranden. Ett par fiskare har också tagit sig hit och står ute i havet med sina vadarstövlar och kastspön. Hoppas det nappar idag.
Vi följer kustlinjen på sviktande underlag av uppspolad släke, fjolårets vass och årets begynnande gräs- och nässelväxt, och något fastare underlag på sten och grus. När vi rundar udden vid Ajnenäs stöter vi på en nybyggd brygga av trä som sträcker sig ut 40 m i det grunda vattnet på östra sidan av Hultungsviken.
Från bryggan finns det en stig norrut som vi följer, och då vi närmar oss de hus som ligger längst in i viken ser vi till att även här göra en kringgående manöver och hålla oss på strandsidan. Det generella strandskyddet som gäller intill 100 meter från strandlinjen ger oss rätt att gå här, men vi väljer ändå att i möjligaste mån hålla oss borta från husen.
Det går inte att följa stranden särskilt långt då den inre viken också mestadels står under vatten och bäckarna glatt fyller på med mer. Vi ansluter därför till grusvägen norrut. Bara hundra meter senare ser vi något lovande – en stätta! Stätta brukar indikera att det finns en stig!
Glädjen blir inte långvarig, det finns förvisso en antydan till stig och faktiskt resterna av en spång över bäcken men det ser ut att vara längesen den fick någon kärlek. Istället lyckas vi korsa bäcken med ett par rejäla kliv vid en ansamling av grus och sten. Och sen får vi trixa oss fram i sank snårskog i knappt hundra meter till innan vi åter är ute vid stranden. Och sen drar snöbyarna in… Aprilväder…
Just nu går det riktigt bra att ta sig fram här. Det är fläckvis ganska blött men inte värre än att det räcker bra med kängor på fötterna. Växtligheten har inte tagit fart, men ängarna kommer nog snart att fyllas av vass, nässlor och annat elände.
Skogen bredvid oss är tät och snårig. Jag ser på kartan att det ska finnas ett par mindre skogsvägar ut till kusten, och spanar efter dem. För plan B, om vi inte alls kommer fram här längs kusten. Den norra vägen hittar vi inte, men den södra är uppenbar och framkomlig så vi gör en kort detour in där för att få med placeringen på vårt GPS-spår.
Men vi kommer hela vägen fram till Sildnäs utan större problem, till och med sankmarken strax norr om udden navigerar vi förbi ganska enkelt. Och nu är det dags för lunch!
Planen är att ta oss tillbaka inåt land, så när vi är färdiglunchade och ihoppackade ger vi oss iväg längs samma skogsväg vi kom på vid vår tur Lergrav – Sildnäs ut till den större grusvägen. Då svängde vi vänster, nu svänger vi höger och går norrut längs inlandsklinten där det börjar dyka upp raukar.
Och plötsligt dyker det upp en stig upp bland raukarna – en riktig, väldefinierad stig. Den måste ju följas! Uppför klinten, nästan 20 meters stigning, och sen slingrar den iväg i skogen till vad som verkar vara ett grustag. Nu svänger tyvärr stigen av åt fel håll, och vi väljer att ta oss igenom den tack och lov ganska glesa tallskogen ner till grusvägen igen.
Nu är det vandring med huvudsaklig riktning nord-nordväst på grusväg och igenväxande skogsvägar som gäller. Vi vill ju ta oss tillbaka till Hultungsstadar och undvika åkrar och breda, vattenfyllda diken vi inte kan ta oss förbi. Efter lite dividerande väljer vi att följa den breda ledningsgata som dyker upp.
Då ett brett dike skär av även denna får det bli lite trixande på halvt igenväxta avverkningsvägar genom skogen och vi lyckas ta oss tillbaka den trasiga spången med efterföljande stätta vi fann tidigare idag. Men istället för att följa kusten runt Ajnenäs väljer vi att leta upp den skogsväg vi observerade i morse och följa den tillbaka till vår bil. Lite knepig att hitta, men med hjälp av flygbilder och intelligenta gissningar lyckas vi få till det.
Jag får nog bekräfta ryktena att detta är en besvärlig kuststräcka att vandra, åtminstone delvis. Kanske det blir såpass torrt på sommaren att de sanka områdena vid Hultungsstadar och bäckarnas utflöde inne i Hultungsviken helt torkar ut, och är passerbara. Men då har man å andra sidan frodig växtlighet – nässlor, vass, gräs, buskar och snår – att tampas med. Har sett något tips om att gå i vattnet sommartid, och det är nog inte så dumt.
Men vi tog oss runt, och fogade ännu en bit till vår karta!
/Anna, 20 april 2024
Om vår tur
Vi vandrar längs kusten (så gott det går) från Hultungsstadar till Sildnäs och tillbaka igen inåt land. Några partier med snårig och sank terräng, breda bäckar/diken måste passeras. Lunchpaus vid Sildnäs, och vi hittar ett rejält raukfält inne i skogen. 9 km totalt får vi ihop.