Sörmlandsleden Malmköping – Hällaren

En tisdag i slutet av september fortsätter vi vår vandra Sörmlandsleden runt-tur med att ta bussen till Malmköping och kliva på etapp 21 vid sjön där vi lämnade etapp 20 för två månader sen. Morgondimman dröjer sig kvar långt in på förmiddagen men det är behaglig temperatur och skönt vandringsväder.

Etappen börjar med en rejäl stigning längs elljusspåret upp på Plevnahöjden, förbi Malmabackens skidlift och vidare in på åskammen genom Malmköpings naturreservat. Här finns det flera bänkar och fikabord att pausa vid. Vi går sen ner bredvid Skogskyrkogården för en kringgående manöver under och sen över väg 53 och upp på åsen igen, nu i Malma naturreservat.

Leden går längs Strömsholmsåsen – en lång rullstensås som sträcker sig från Sörmland över Mälaren och upp genom Västmanland och Dalarna. Krönet har avsatts ovanför högsta kustlinjen och har inte flackats ut av vågor så det är smalt och brant, en så kallad getrygg.

Efter tre kilometer är det dags för ännu en nerstigning till den grusväg som skurits genom åsen, och sen upp igen på andra sidan.

Och en halv kilometer senare kommer vi fram till kallkällan. Vi har gott om vatten och behöver inte fylla på. I dalsänkan bredvid pågår röjning av granbarkborre-skadade träd, och vi väntar medan röjarna lastar timmerstockarma med en motordriven kran på en kärra som dras av en häst!

Vi vandrar vidare längs leden som går neråt en bit. Nu är det bilvägen som går uppe på åsen medan vi går i den skuggade granskogen på norrsidan.

Den gamla landsvägen mellan Nyköping och Eskilstuna tar oss vidare och vi passerar Mordgrind – den plats där Hjert och Tector år 1874 misslyckades med att råna en postdiligens och mördade en kusk och passagerare på en helt annan vagn. Gärningsmännen blev de sista som avrättades offentligt i Sverige – den 18 maj 1876 halshöggs Hjert på galgplatsen i närheten och Tector på Stenkumla backe på Gotland.

Vi fortsätter vidare med en sejour på en grusväg, genom en hage och sedan tillbaka upp på åskammen. Här finns en fin fikaplats med utsikt. Leden tar oss vidare genom hagar med några enorma granar, över en bäck med ett rejält bäverfälle, och genom låg lövskog till etappslutet vid väg 53.

Vi avslutar etappen med en paus sittandes på ett par stora stenar vid etapptavlan. Leden har gått nära den trafikerade väg 53 och civilisationen har gjort sig påmind hela tiden genom de hus och gårdar vi passerat, men det har ändå varit en rofylld 10,5 km vandring på en mycket vacker och välskött etapp.

Men vi är inte klara än, vi har ungefär fyra kilometer kvar till kvällens planerade lägerplats vid Hällarens vindskydd, så vi ger oss iväg in på grusvägen som inleder etapp 22.

Etappen går genom skog och avverkningsområden på stigar och skogsvägar och är hyfsat lättgången.

Vi passerar Rosmossens naturreservat, kraftigt angripet av granbarkborre men de fallna träden är generellt uppsågade och leden väl framkomlig. Dock är rundslingan i reservatet avstängd pga risk för fallande träd.

Det finns också skyltar som varnar om att det finns gott om vildsvin i område, och vi ser många spår av deras bökande i marken.

Vi avslutar med en dryg kilometers vandring på grusväg förbi Hällarens sydspets.

Sen gäller det att se upp och hålla koll på ledmarkeringarna – vi ska vika av från grusvägen först då vi är i höjd med huset på gräsängen och inte följa sjöns kant som det är markerat på vissa kartor. Och 400 meter senare är vi framme vid vindskyddet, vackert beläget på en udde i sjön.

Klockan är fyra och vi har vandrat drygt 16 km sen vi hoppade av bussen i Malmköping vid halv tio i förmiddags. Vi packar upp våra grejor, hänger tröjor och strumpor på vädring, lägger upp liggunderlag, sovsäckar och hänger upp myggnätet.

Vindskyddet är välutrustat, det finns ett dubbelt torrdass en bit in i skogen bakom och någon har lämnat några mindre vedbitar bakom skyddet. Vi späntar pinnar och sågar ved och får till en eld. Sen chillar vi är allmänt nöjda med tillvaron.

Vi är ensamma här, men det finns flera hus på andra ställen längs sjön, och då mörkret faller ser vi deras lampor och det flackande blåvita ljuset från en TV genom ett av fönstren. Som tur är finns det ett buskage längs sjöstranden precis framför vindskyddet som blockerar det mesta av det ljuset.

Det blir mörkt tidigt och vi lägger oss tidigt – redan vid niotiden kryper vi ner i sovsäckarna och ligger sen och lyssnar på nattens alla ljud (och det är ganska många här) innan vi somnar.

/Anna, 24 september 2024

Om vår tur

Vi går 16 km längs Sörmlandsledens etapp 21 och del av etapp 22.