Jag har sett att Fröjel hembygsled har fått en hel del kärlek och omvårdnad på sistone, och en solig lördag i oktober far vi dit för att vandra den igen. Sist började vi med att gå pilgrimsleden från Klinte kyrka till Fröjel kyrka, men idag har vi cyklarna med och tar istället en cykeltur längs bilvägen från Klinte till Fröjel.
Ungefär halvvägs måste jag stanna för att ta av min jacka – det är i slutet av oktober men alldeles för varmt att ha jacka på när jag cyklar. Vi stannar vid en stätta invid vägen, och när vi ändå är här passar vi på att besöka fornborgen.
Fornborgen ligger på en brant sluttning med utsikt västerut, och man kan se Klintehamns höga silos. Det mesta av borgen är överväxt nu och vi kan inte riktigt avgöra hur stor den varit. Men fin utsikt är det!
Vi cyklar vidare till Fröjel kyrka. Väl där kan vi inte se några nya ledskyltar som visar var leden börjar eller någon ny informationstavla som berättar om den, men på anslagstavlan vid kastalen finns en ny, orange ledmarkör!
De nya markörerna visar vägen – samma väg som de gamla mölla-markörerna. Nedför en sliten stentrappa, och vidare in på en spikrak åkerväg, nästan en kilometer lång och kantad av buskar och träd. Vi öppnar grinden vid vägs ände och kliver ut på strandängarna.
Nu har vi två kilometers strandängsvandring framför oss. Leden är mestadels bra utmärkt med band på trädstammar, orangemålade stenar eller skyltning på stolpar. Havet på ena sidan och skogen på den andra, och där emellan går leden.
Leden följer inte en upptrampad stig utan går delvis ostigat över gräset, och jag tror att markörerna dragits ut en sväng lite närmare kustlinjen än tidigare.
Kul att se att leden rustats upp, den var ganska sliten och förvildad här på strandängarna då vi gick den sist. Nu finns det nya stängsel, och nya stättor för stängselpassager – även över gamla grindar 🙂
Vi ser också en hel del av de gamla markörerna, som får leva vidare med hjälp av en kludd färg.
Det betar både hästar och lamm i hagarna, och de tittar nyfiket på oss då vi går förbi.
Ungefär tre kilometer in på vår vandring stannar vi för en lunchpaus här i hagen. Solen tittar fram mellan molnen, men emellanåt driver tunna tunna dimsjok in. Skumt väder. Vi spanar ut över svanarna som lojt glider fram på vattnet i Gannarveviken medan vi njuter av varm gulaschsoppa ur våra mattermosar. En klassiker.
Vi fortsätter turen förbi hagarna, ut ur Fröjels socken och in i Klinte socken och en skogsdunge med massor av blåhallon. Här passerar vi också blekta röda markörer som hör till en annan stig: Mulde 4 km naturstig, som vi har gått som en del av en tidigare långtur i området.
När vi når kusten på andra sidan dungen ser vi en glädjande syn – ett sprillans nytt fikabord vid havet med utsikt mot Karlsöarna. Vi har ju nyss pausat men måste ändå provsitta. Klart godkänt!
Leden går norrut på grusvägen längs med kusten. Det regnade i natt, och det är rejäla pölar i hålorna.
Vi passerar den lilla badstranden (inget dopp idag), och när vi når Djauvik – en samling bodar som ser ut att vara ett fiskeläge fast 100 m inåt land – ser vi ännu en glädjande syn: ett nytt fikabord igen! Här fanns det förvisso både fikabord och eldplats sen tidigare, men nu finns det ett med ryggstöd!
Fun fact: Djauvik ligger faktiskt i Fröjel socken, en tunn utlöpare Fröjel-mark som klämt sig in här.
Då vi lämnat Djauvik lämnar vi alltså Fröjel socken för andra gången denna tur, men vi kommer att hålla oss i Klinte socken resten av turen.
Leden har dragits om en bit här längs kusten. Istället för att svänga höger in i skogen mellan ett par hustomter en knapp km efter Djauvik fortsätter vi norrut på grus-/skogsvägen närmare kusten ytterligare en halv kilometer innan det är dags att ta av.
Som synes på vägvisaren har man nu två val – att gå till Klinte kyrka eller Klintehamn. Idag är det ett enkelt val, vi har ju bilen vid kyrkan och 9,8 km känns som en lagom tur idag. Vi har gått stigen till Klintehamn tidigare, en fin och lättvandrad tur.
Men först en fikapaus. Här finns nämligen ett tredje sprillans nytt fikabord!
Nyfikade och nöjda med tillvaron vandrar vi in i skogen. Vi går genom dungar av hassel och lövträd där de höstgula löven prasslar och singlar ner, och tallskog där vindkraftverken sticker upp som kolosser över trädtopparna.
Efter 1,5 km kommer vi ut på ett fält. Sist vi gick här var det gyllengult av mogen råg, nu är det kål av något slag som brer ut sig.
Vi passerar väg 140 till Fidenäs och Burgsvik och går vidare på gamla skogs- och åkervägar längs fälten. Här är det lite ont om markörer (om de inte gömmer sig bland alla höstfärgade löv) och det gäller att hålla koll på när man ska svänga och var man ska gå rakt fram.
När vi når Värsände svänger vi vänster och går längs den böljande asfaltsvägen mot Klinte. Sista biten, ca 750 m, går på den större och mer trafikerade väg 140.
Här är det också lite ont om markeringar, och det finns ännu inga vägvisare eller nya info-skyltar vid församlingshemmet i Klinte. Några av de tidigare markörerna med blå mölla mot vit bakgrund visar vägen mot kyrkan, och man kan ju kolla på kartan som finns uppsatt på anslagstavlan eller Naturkartan.
Så trevligt att leden rustats upp, och med lite nya info-skyltar och kartor kommer den säkert att bli mycket välbesökt. Vi är nöjda med vår tur idag, och nu återstår bara att köra till Fröjel och hämta våra cyklar.
/Anna, 26 oktober 2024
Om vår tur
Vi vandrar längs den 10 km långa upprustade hembygdsleden mellan Fröjel och Klinte.
Kolla in vår tur från 2021 om du vill se sommarbilder från leden.