Klintehamn är utgångspunkt för dagens vardagstur, denna riktigt varma lördag i augusti. Temperaturen går upp emot strax under 30 grader och det blåser nästan ingenting, så vi väljer en tur där vi kan ta några dopp i havet.
Vi parkerar i hamnen och går sen över gångbron till Warfsholms pensionat. Gångbron lutar lite på sina ställen, gnisslar, knakar och gungar men den tar oss dit vi ska!
Vi börjar med ett bad! På holmen finns en liten sandstrand, går man ut i vattnet är det mestadels sand eller grus, en del stenar och släke på botten en bit ut. Jag är lite klen när det gäller sånt, uppvuxen med somrar vid Skäldervikens och Toftas kilometerlånga sandstränder, så det blir mer av ett sittbad för mig här.
Maken, däremot, tar sig igenom släken och ut till släkefria områden. Det är så enormt långgrunt här att han är halvvägs till Karlsöarna och ändå når vattnet honom bara till strax över knäna.
Han gör ett fynd där ute i vattnet – det blommar! Små vita blommor flyter på ytan, på långa smala stjälkar som växer från sandbotten.
Efter badet soltorkar vi snabbt, klär på oss och går till pensionatets restaurang för att äta lunch – grekisk sallad till maken och en laxsallad med gotländska linser till mig.
Stärkta på detta sätt går vi tillbaka över gångbron och fortsätter söderut genom hamnområdet, genar över strandängen efter hamnområdet och kommer fram till ett fint utegym.
Vi fortsätter söderut, förbi Kalkugnskajens fiskeläge. Vi går delvis på grusväg, delvis på små stigar närmare vattnet.
Höstfärgerna börjar redan uppträda på många växter – torra, gula eller röda blad, blomställningarna är torkade eller håller på att släppa fluffiga frön. Vi ser också att salmbären är mogna – nästan förtorkade.
En härligt kryddig doft slår emot oss då vi går genom gräset vid gamla skjutbanan – det är oregano som gått i blom. Luktar varmt och gott!
Vi går igenom en liten vindpark med fem möllor, som snurrar sakta i den svaga vinden. Det blåser för lite för att de ska producera, tror vi, de baxas nog bara för att undvika ojämn belastning på lagren och maskineriet.
När vi passerat möllorna går vi in på en mindre skogsstig, som sen blir en stig mellan buskar och äppelträd och gula, torra blommor.
Då och då får vi en fin utsikt över havet och Karlsöarna, ofta vid vad vi tror varit små hamnar eller röjda områden för att ta upp ekor och andra mindre båtar.
Så småningom kommer vi fram till en liten sandstrand, där vi stannar för ännu ett bad. Det är sandbotten några meter ut, sen blir det sten och släke, så även här blir det lite av ett sittbad. Men skönt att svalka sig ordentligt! Och sen blir det soltorkande på stranden.
Vi funderar på hur vi ska gå vidare – min ursprungliga plan var att trixa oss fram till Gannarve skeppssättning och sen ta oss norrut igen via Mulde naturreservat och tillbaka till strandvägen igen. Vi har redan gått knappt sju kilometer och vi har en bit kvar, så vi bestämmer att vi går till udden söder om oss och bestämmer där.
Så när vi är torra igen fortsätter vi vidare söderut, och kommer fram till en grind med en skylt som informerar om att den betande boskapen på andra sidan grinden går hårt åt hundar, men är i övrigt avståndstagande. Jag vågar mig in 🙂
Mölla-skylten på stättan har vi sett på några fler ställen på vår tur – vi undrar om det är en ledmarkering och i så fall vart mölla-leden leder.
Det är en fascinerande geologi här på udden, det är på flera ställen skifferliknande plattor eller skivor och inte som den ”vanliga” kalkstenen. Vi ser dessutom plattor med urgröpningar som påminner om skålgropar, men som måste vara resultatet av en naturlig process.
Snart kommer vi till vägs ände längst ut på udden. Framför oss finns bara sumpiga strandängar och grynnor, och en hel flock av de avståndstagande betesdjuren som tittar nyfiket på oss.
Vi vänder tillbaka längs den väg vi kom, och nu ser vi att den finns några röda ledmarkörer! Vad är detta för markerad stig, undrar vi.
Vi ser också fler mölla-markeringar, och beslutar att följa dem en bit och se vart de leder, så viker av längs skogsvägen sydöst.
Stigen går genom betesmarken, passerar en gammal bosättning, över en stätta och vidare i först öppen skog och sen öppen strandäng. Det finns några sanka partier, de flesta så smala att man tar sig över med ett rejält kliv, och på ett ställe har någon omtänksamt lagt ut en liten spång.
Stigen går dock inte riktigt dit vi tänkt oss – vi går rakt söderut nu – så vi får stanna till och kolla kartan.
Vi vänder! Tillbaka i samma spår ett par-trehundra meter, sen hittar vi faktiskt en stig som leder österut, och vi tänker att när vi ändå gått så långt kan vi ju lika gärna gå upp till skeppssättningen och kolla.
Och det är vi glada för – vi måste gå genom Gannarve gård för att komma dit och där är gårdscaféet öppet! Så det blir fika i skuggan under deras fina lövträd med ljuvlig hemgjord glass och kaffe och en lång skön paus.
Sen går vi faktiskt upp till skeppssättningen!
Och till Mulde naturreservat!
Mulde naturreservat är en tallskog och det finns ingen stig genom det, utan vi följer en väg bredvid som leder till de få stugorna i området och som sedan blir en före detta väg, en igenvuxen skogsväg.
Men vi lyckas trixa oss fram längs reservatsgränsen, och då reservatet slutar trixar vi oss ner till stora vägen igen och över till Mulde Gård och Fritid, som vi går igenom på vägen ner till havet. Här får vi också förklaringen till de röda ledmarkörerna vi såg tidigare: det är en av två naturstigar som utgår härifrån.
Vi är tillbaka på vägen vid havet strax före den lilla stranden, och börjar gå tillbaka norrut. Vi har nästan fem kilometers promenad framför oss, men det är lite svalare och skuggigare nu och vi vet att vi ska hålla oss på grusvägen och inte göra några avstickare, så det rullar på bra och blir en riktigt behaglig vandring.
Och givetvis finns det tid att stanna och fotografera fina fynd och intressanta fenomen vi stöter på längs vägen 🙂
Vi är tillbaka i Klintehamns hamn strax innan 18. Vi har varit ute sen halv tolv, ätit gott, badat, fikat gott, hittat nya stigar och sett en del av Gotland vi inte sett förut – en alltigenom lyckad tur!
/Anna, 8 augusti 2020
Efter lite googlande när vi kommit hem finner vi att den mölla-markerade leden är Fröjel Hembygdsled, som går från Fröjel kyrka till Klinte kyrka.
Om vår tur
17,5 km vandring längs stigar & grusvägar. Följder delvis markerade slingor. Obs! En sträcka genom stiglös, något svårframkomlig skog i Mulde naturreservat.