Kusten längs Histillesviken och norrut mot Skarnviken är en del av Gotlandskusten vi inte utforskat. Vid tidigare turer i området har vi mestadels följt Östkustleden som går på skogs- och grusvägar långt från havet.
Vi har gjort några turer längs kusten både norr och söder om den här namnlösa (?) halvön mellan de båda vikarna och erfarenheterna därifrån vittnar om att det kan vara både blött och bitvis ganska svårframkomligt. här. Men exakt hur framkomligt det är vet vi ju inte förrän vi varit där, eller hur? Så vi ger oss iväg mot Stenstugu skogs naturreservat, där vi parkerar vid informationsskylten längs grusvägen som skär rakt igenom dess norra del.
Det skrivs att man i Stenstugu skog kan ”vandra på gamla stigar och körvägar och se gammal storslagen barrskog med gott om kulturlämningar”. Men det skrivs också i skötselplanen att ”Inom reservatet finns flera stigar och före detta traktorspår där besökare kan lätt ta sig fram. Det finns dock inga utmärkta stigar eller vandringsled och de befintliga stigarna håller dessutom på att växa igen.”
Vi gör ingen hjälpande insats med att trampa upp stigarna idag, utan följer grusvägen norrut ut ur reservatet och sedan sydost mot kusten.
Denna väg har vi gått på för några år sedan under en riktig långtur:
Längst ute vid kusten finns en ensam fiskebod med en nygjuten betongbrygga. Vattnet står riktig lågt och tången har den där rosaskimrande färgen som tyder på pågående nedbrytning av svavelbakterier.
En gräsig körväg fortsätter norrut men vi väljer att gå riktigt kustnära. Det låga vattenståndet och att det inte regnat på väldigt länge gör att det är torrt och lättframkomligt.
Strax söder om Djaupviks fiskeläge bryter ett stängsel den fria passagen längs stranden, så då tar vi oss till körvägen för att passera genom grinden.
Fiskeläget består av fem bodar i varierande skick och tre bryggor, också i varierande skick. Här finns också ett fikabord i fint skick, som gjort för en paus och vätskepåfyllning.
Innanför Djaupvik finns ett sankt vassbevuxet område. Vid andra tider på året måste man nog gå runt, men eftersom det som sagt är så torrt så genar vi över det.
Längre norrut mot Hammarudden blir det lättvandrad stenstrand och så småningom även en gammal kustnära körväg att gå på.
Både kartan och verkligheten visar några sankare områden framför oss, så vi väljer att i stort följa den gamla körvägen vidare i en rundsväng inåt land innan den tar oss ut till kusten igen vid ett gammalt värn. Några bilar står parkerade där, och några personer håller på att fixa sin grill vid värnet, så vi väljer att gå vidare en bit och leta upp en läskyddad plats för vår egen fikapaus.
Vi rundar Garnuddens ensamma träd där och har nu nått Skarnviken. Det går en stig (lammstig?) helt nära stranden, och vi följer den tills vi hittar en rejäl dunge enar som skyddar oss mot den lite för svala vinden från havet.
Vi följer sen stigen vidare längs Skarnvikens strand.
Körvägen tar oss vidare, men då den efter ett par hundra meter lämnar kusten väljer vi att istället gå vidare längs de fjolårsgräsiga, fjolårsvassiga, tuviga strandängarna. Det har ju varit hyfsat torrt hittills, så vi håller tummarna att det ska gå.
Och det går ganska bra. Vi har nog valt helt rätt årstid att gå här, tillräckligt torrt och varken gräs, vass eller eventuella brännässlor har vaknat för året och vuxit sig frodiga. Efter drygt en km stöter vi på ett hinder – ett högt stängsel som skär av skogen och strandängen. Men som tur är (för oss) har stängslet lagt sig ned närmast havet, och vi kan enkelt ta oss över det.
Längst inne i Skarnviken stöter vi på ett annat hinder – Lösåns breda utflöde i havet… Vi följer vattendraget förbi ett litet hus (ser till att hålla oss långt utanför tomtgränsen) och fram till skogsvägen.
Här tar vi en paus och funderar på om vi ska vada över för att verkligen knyta ihop denna tur med vår tidigare tur i de norra delarna av Skarnviken:
Vi bestämmer att den delen av Gotlandskusten får utforskas en annan dag och vandrar istället söderut på skogsvägar och grusvägar tillbaka till Stenstugu skog.
Efter elva km och fyra timmar är vi tillbaka där vi startade – en fin tur denna vårsoliga aprildag.
/Anna, 12 april 2025
Om vår tur
Vi vandrar 11 km på körvägar, grusvägar och över mer eller mindre framkomliga strandängar.