Jag har hört att det ska finnas en markerad naturstig mellan Tjelvars Grav och Majsterrojr och en solig lördag i slutet av augusti far vi dit för att se om vi kan hitta den. Vi har besökt både Tjelvar och Majster tidigare, men då såg vi inga tecken på en markerad stig som förband dem.
Vi svänger västerut från väg 146 strax norr om Åminne. Grusvägen in till skeppssättningen är ganska skumpig och det gäller att köra försiktigt om man vill behålla underredet intakt. Efter knappt 1,5 km passerar vi den ena av Tjälders fornborgar och strax därefter når vi en anvisad P-plats. Här finns en informationsskylt om skeppssättningen och bredvid finns en annan om Majsterrojr – Tjelvars Grav Naturstig. Wohoo!
För länge sen var Gotland förtrollat. Ön sjönk i havet under dagen och flöt upp till ytan under natten. Tjelvar upptäckte Gotland och förde med sig eld till ön, och sedan sjönk den aldrig mer. Tack Tjelvar!
Vi börjar med ett besök vid Tjelvars grav, en 18 meter lång skeppssättning från bronsåldern – alltså uppemot 3000 år gammal. Svårt att greppa en sådan tidsrymd. Vid en undersökning på 1930-talet fann man en kista av stenhällar i graven, tyvärr plundrad och det som fanns kvar var brända ben och några krukskärvor.
Tidslinjen går dock inte ihop riktigt, det äldsta skelett som hittills påträffats på ön var förvisso en man men han levde här för 8000 år sedan, och om han inte levde riktigt riktigt länge så är det nog inte Tjelvar som är begravd mellan stenblocken här.
Vi vandrar tillbaka längs grusvägen och svänger söderut. Handskrivna träskyltar pekar oss på rätt väg och vi passerar strax den andra av Tjälders fornborgar. Sist vi var här var denna ganska svåråtkomlig, omgiven av mycket snår och buskar utan någon vettig framkomlig stig upp till den. Så är det även idag, och vi fortsätter istället vidare för att spana in den kommande rastplatsen.
Det finns en rastplats en bit längre fram – ett bänkbord och en extra bänk – där vi tar en snabb provsittning innan vi fortsätter vidare längs denna avvikande stig fram till en grusväg där vi svänger höger och strax är vi tillbaka på naturstigen igen. En skylt pekar ut vägen för oss: Gå västerut. Faktiskt är detta den sista skylt vi ser på sträckan fram till Majsterrojr. Hade varit bra med en skylt femhundra meter senare då grusvägen övergår i en åkerväg rakt fram (fel väg) och en åkerväg som svänger söderut (rätt väg).
Vi har koll på vart vi ska och vandrar söderut, förbi skogsdungen som är markerad som biotop på info-skyltens karta, passerar ett brett, djupt och uttorkat dike som skär tvärs över fälten, och vidare in i skogen igen. Det är verkligen skönt med lite skugga denna dag.
Gläntan med Majsterrojr öppnar upp sig framför oss efter ungefär tre kilometers vandring totalt, och nu är det läge för en fika! Det finns inget bord här men vi plockar fram våra medhavda campstolar och fikar bredvid det imponerande, fyra meter höga röset.
Även röset har daterats till yngre bronsåldern. På den tiden låg det vid kusten, inte så här ett par kilometer inåt land gömd i en skog. Tänk vad några tusen års landhöjning kan åstadkomma.
Vi fikar och funderar på om vi ska försöka ta oss till Svalings naturreservat i närheten, men det verkar vara mest åkrar och diken i vägen, så vi väljer att gå tillbaka samma väg.
Strax innan vi är tillbaka vid bilen gör vi en avstickare upp på Tjälders norra fornborg – en kalkstensknalle som höjer sig upp till tio meter över omgivningen.
Det är som alltid skönt att komma ut på tur, ut i naturen, och det var väldigt rofyllt här idag. Kul också att vi hittade en väg att gå mellan fornlämningarna – får se om webbsidan med mer information dyker upp så småningom.
/Anna, 24 augusti 2024
Om vår tur
Vi vandrar 3 km (6 km tur & retur) mellan bronsåldersgravar. Skeppssättningen Tjelvars grav och röset Majsterrojr, och omgivande mindre lämningar. Hinner med en tur upp på Tjälders norra fornborg. Stigen är delvis skyltad men inte markerad. Fikabord vid Tjelvar samt längs stigen.