Dagen börjar med ett dopp (två, faktiskt) i havet vid Mullvalds strandskogs långa sandstrand. Jag som är uppvuxen vid Skäldervikens kilometerlånga, långgrunda sandstrand har aldrig riktigt vant mig att bada vid Gotlands – i övrigt fantastiska – klapperstens- eller klippstränder, och det är så skönt att gå ut i havet på en fast sandbotten <3
Det kommer att bli ännu en varm dag, och vi har planerat för en tur mestadels i skog och skugga. Vi utgår från parkeringen vid Mullvalds och följer skogsvägen söderut.
Vi har rekat i förväg på Lantmäteriets karta, och efter ungefär 1,5 km vandring lämnar vi både Mullvalds strandskog och kusten och börjar gå inåt land på stigar och gamla skogsvägar.
Efter ungefär två kilometr till kommer vi ut till en grusväg, och restaurangen Lammkrogen vid Ljugarns golfklubb. Det är fräscha, välskötta blommor i amplar och krukor och hoppet tänds om att få förmiddagsfika men nej, det är stängt med bara lite självservice för husbils-ställplatserna 🙁
Här vid golfklubben ansluter vi till en led vi gått tidigare – Långa leden – och vi följer de rosa ledmarkeringarna vidare upp mot fornborgen Kaupungs slott.
Vid fornborgen följer vi den vitmarkerade Vildmarksleden norrut längs klintkanten. Efter ungefär fyrahundra meter når vi Klivet – en genväg upp på klinten över block och sten. Vi klättrar upp och fortsätter norrut till vi kommer till utsiktstornet, som vi glatt klättrar upp i.
Väl uppe ser man långt åt alla håll, och konstaterar att det finns mycket skog även på Gotland… För så mycket mer än mycket skog ser man inte… Vi klättrar ner igen och fortsätter. Det är ganska mycket skugga men ingen fläktande vind att tala om och vi är ganska varma. Vi har svalkat oss vid ett källsprång vi passerade tidigare, och nu som på beställning dyker det upp ett fikabord, förträffligt bra placerat i skuggan under en stor tall!
Vi sitter ganska länge och filosoferar i skuggan, tömmer strumpor och skor från sand och barr och gräs och luftar fötterna, men så småningom ger vi oss iväg igen.
VIldmarksleden gör en rundpall och vi med den så vi går söderut, passerar Kaupungs slott igen och korsar grusvägen mot Ljugarn. Nu kommer vi in i ett trevligt skogsområde med höga träd som skuggar skönt, tillräckligt glest mellan träden för att man ska se långt och en härligt mjuk och lättgången stig att gå på.
Efter ungefär 2,5 kilometer i denna fina skog passerar vi väg 143 mellan Visby och Ljugarn och kommer sen ut på ett öppet område där solen gassar, och efter ytterligare någon kilometer kommer vi fram till en av Regionens pumpstationer och bredvid den, en skylt med en kåsa och en pil mot ett källflöde. Det finns ingen uppenbar stig till källflödet, men vi traskar ut dit vi tror det är och finner källan. Vi provsmakar inte vattnet men plaskar lite i ansikte och på armarna – svalkar gott!
Lite senare är det dags att korsa väg 144 mellan Ljugarn och Hemse, och sedan svänger leden österut in mot Ljugarn.
Vi följer skylten mot vilobänken och tar ytterligare en fikapaus innan vi går vidare. Nu tappar vi faktiskt bort de rosa markörerna och går ut på den asfalterade Storvägen tidigare än vi skulle gjort, så vi får följa den några hundra meter innan vi ansluter till den korsande Långa leden igen.
Sista delen av leden ner mot Vitvärs camping går genom ännu ett fint skogsparti med stora, höga träd och skugga.
Vi är rejält hungriga när vi kommer fram till campingen och kollar in deras matutbud. Tyvärr har jag mindre bra erfarenhet av att äta en stabbig galette en sån här varm dag så vi går vidare längs Strandvägen till Ljugarns Strandcafé. Det är mycket folk men ganska lugnt och vi får ett bord för två i skuggan.
De har mycket gott på menyn men vi fastnar båda två för Spicy Tuna Tekkadon, och det är helt otroligt gott! Fräscht, smakrikt och lagom mycket så man inte blir övermätt.
Efter det en Limoncello Spritz för mig och en Aperol Spritz för Peter och en lång paus medan vi smuttar på dem – så lång att vi faktiskt hinner bli lite småsvala i skuggan! Vi fyller på våra vattenflaskor och ger oss sen iväg norrut igen.
En och en halv kilometer senare kommer vi in i Folhammars naturreservat med fantastiska raukar och klippor.
Idag stannar vi inte och beundrar raukarna, dels är det ganska mycket folk här, dels är det väldigt varmt i solen så vi håller oss i skuggan.
Vi lämnar Folhammar och kommer snart in bland de stora, lummiga tallarna i Mullvalds strandskog igen.
Nu är det en hel del folk på stranden vid Mullvalds, men inte fler än att vi också får plats med riktigt rejäla corona-säkra avstånd och vi avslutar dagen som den började – med ett dopp i havet!
Dagens tur var lång, varm och solig, men det var skön skugga i de högväxta skogarna, gott om bänkar och fikaplatser längs vägen och härlig natur! Särskilt Ljugarns leder – den rosa Långa leden och vita Vildmarksleden – var generellt bra markerade, välskötta och lättvandrade. Rekommenderas!
/Anna, 19 juni 2021
Om vår tur
Längd 18,5 km längs stigar, skogsvägar, asfaltsvägar. Följer till stor del markerade leder (Östkustleden, Långa leden & Vildmarksleden). Gott om fikabord, bänkar, grillplatser, badmöjligheter.