Naturreservatet Mölnermyrs skötselplan från 2013 säger att anordningar för friluftslivet får anläggas i områdets östra del, vandringsstig får anläggas i områdets östra del och en grillplats får anläggas strax sydväst om parkeringen i östra delen av reservatet. Låter trevligt, tycker vi, och kör dit för en vardagstur en solig lördag i oktober.
Vi svänger norrut vid Rute kyrka, och kör längs hela reservatsgränsen utan att se någon skyltning, så när vi kommer till grusvägen som leder in i dess nordöstra del kör vi in där och parkerar. Vi ser ingen info-skylt om reservatet och ingen grillplats, men det finns en stig/väg söderut så vi ger oss iväg på den.
Vi ser cykelspår i leran längs stigen, vilket ju känns lovande och tyder på att stigen leder någonstans! Och efter en femhundra meter eller så kommer vi till ett vägskäl (stigskäl?), där vi väljer att gå höger.
Stigen fortsätter och efter ungefär 1,5 km vandring kommer vi fram till en öppnare yta bredvid en hage. Vi fortsätter rakt fram, där vägen bär tydliga spår av en traktor.
Vägen fortsätter mellan två fina, öppna skogshagar där man ser långt åt alla håll och kan konstatera att vi ser inga betesdjur men det finns gott om myrstackar i alla fall.
En kilometer senare kommer vi ut från skogen, och passerar några fält och en gård.
Därefter – efter lite drygt 2,5 km vandring totalt sen start – kommer vi ut till väg 148 mellan Visby och Fårösund. Vi konsulterar kartan och ser att det ska gå en skogsväg norrut in i reservatet cirka 500 meter längre bort. Skogsvägen ser förvisso ut att svänga nordväst så småningom, men vi har ju haft tur med vägval hittills, så vi tänker att vi ska nog hitta en sätt att ta oss nordost tillbaka till bilen.
Skogsvägen finns där efter 500 meter, precis som både Lantmäteriets karta och Google maps visar, och vi svänger glatt in på den. Efter ungefär 200 meter delar sig vägen, och vi väljer att följa den väg som går längs reservatsgränsen i nordvästlig riktning.
Vi måste passera en grind in i reservatet, men det syns inte till några betesdjur på andra sidan heller. Och snart syns det inte till någon väg heller…
Men skam den som ger sig, vi fortsätter i vad vi tror är rätt riktning och snart ser vi tydliga spår av skogsväg igen! Men då stöter vi på ett annat hinder…
Här stannar vi ett tag och funderar på hur vi ska fortsätta – ska vi gå tillbaka, ska vi försöka göra en tvär högersväng och trixa oss igenom skogen och försöka nå fram till den stig/väg vi tidigare gick på i reservatets östra del, eller ska vi fortsätta längs vår nuvarande skogsväg?
Staketet är stabilt och en lämpligt placerad, klätterbar snedslå avgör saken – vi klättrar över staketet för att fortsätta på vår väg.
Väl över stöter vi på nästa problem…
Så nu har vi samma dilemma igen – gå tillbaka, ta en högersväng eller fortsätta framåt? Vi spanar lite framåt och konstaterar att det är ganska torrt bredvid vägen, det är de djupa hjulspåren som vattenfyllts. Så framåt blir det!
Det går ganska bra att ta sig framåt genom att gå på grästuvorna, men det blir fler och fler vattensamlingar att ta sig förbi ju längre ut på kärret vi kommer. Här hade det suttit fint med en spångad stig.
Det tar oss ungefär 20 minuter att ta oss över 500 meter rikkärr, sen är vi äntligen på fast mark igen!
Klockan är nu 12.45, vi har vandrat i fem km och 1,5 timme sen start, och känner att nu är det verkligen dags för en kaffipaus! Det finns inga bänkar, inte ens en enda sten eller stam att sitta på, men vi har som sagt en fin, fast, torr(ish) hällmark under oss.
Efter fikapausen är vi redo att ta oss vidare, och ger oss glatt iväg. Skogsvägen/-bäcken som korsat rikkärret är fortfarande vattenfylld och svänger dessutom åt väster, så vi måste ta oss ut i bushen för att komma österut och tillbaka till start.
Men det är ingen fast mark att gå på, det är stora svajiga grästuvor med djupa håligheter däremellan (ibland vattenfyllda), så det blir en långsam balansgång varvat med snabbt skuttande på vingliga tuvor. Det tar oss 35 minuter att ta oss ytterligare 700 meter på vår tur. Men, vem har bråttom?
Jag lyckas hålla balansen nästan hela vägen, faller ner på knä en gång men inga stukade fotleder eller annat elände.
Så småningom kommer vi till fast skogsmark igen, och är strax ute på den stig vi tidigare följde i reservatets östra del, och nu följer vi den norrut.
Sen har vi ungefär en kilometers vandring tillbaka till bilen.
Vi har gått knappt sju kilometer, varav 1,5 km på rikkärret. Hade det varit mer vatten hade vi inte kunnat passera den vägen (inte utan stövlar i alla fall), och vi hade nog kunnat få en enklare rundtur om vi valt att följa skogsvägen nordost istället vid vägskälet strax efter väg 148. Inte lika mycket äventyr men lättare att vandra 🙂
Vi kör sen söderut längs landsvägen tillbaka mot Rute kyrka, och då ser vi faktiskt en info-skylt en bit in från vägen, som vi missade då vi kom från andra hållet.
Vi stannar till och kollar, det är ganska överväxt med småbuskar och annan växtlighet, det finns ingen P-skylt, ingen grillplats och det verkar inte finnas någon stig eller skogsväg in i området härifrån, så vill man vandra en tur i området är det nog enklare att parkera där vi stod i nordöstra hörnet. Men vi hoppas att det kommer både spångade stigar och en grillplats för det var ett mycket trevligt område att vandra i!
/Anna, 2 oktober 2021
Om vår tur
Turens längd 7 km. Fin stig eller skogsväg delar av sträckan, en passage på asfalt. Obs! en längre sträcka tvärs över svårframkomlig, sank myrmark.