Lojsta sjöar & skog

Vi är i grannskapet, vädret är fortsatt fint, och känner att vi har mer ork i benen efter en trevlig tur i Etelhem, så vi bestämmer oss för att ta en liten vardagstur i Lojsta också. Vi har gått den korta slingan runt Broträsk förut, så vi parkerar vid kaféet (ej öppet) och ger oss glatt iväg.

När vi rundat borgen passerar vi gattet mellan Broträsk och Rammträsk via en träbro.

Spängerna är rejält slitna, de sviktar, lutar och är hala av algpåväxt. Men vassen är klippt bredvid spängerna och någon har lagt ut fler bräder och stolpar för en nödtorftig lagning där det är som mest akut, så vi lyckas faktiskt ta oss fram.

Stigen fortsätter och vi med den, söderut på ett övervuxet kalhygge parallellt med den igenvuxna södra delen av Broträsk.

Stigen är väl upptrampad och vi följer den utan att fundera så mycket på att vi nog skulle följa sjön…

Vi missar nämligen den kraftigt överväxta stigen vi skulle tagit av på och fortsätter glatt söderut. Men ingen större skada skedd, det är fint väder, vi har som sagt ork i benen, och vi har ungefärlig koll på var vi är, så vi fortsätter följa den fina skogsvägen.

Vi kommer fram till en korsning, konsulterar kartan och tycker oss se att vägen svänger upp mot Rammträsk, och tänker att om vi följer denna kan vi nog cirkla tillbaka till Lojsta slott. Vägen blir dock efterhand mindre väg och mer spår av skogsmaskin som kört fram över mark och växtlighet.

Och sen blir det inte ens spår av skogsmaskin utan bara rester av överkörd växtlighet…

Men, vi ger oss iväg i terrängen i den riktning vi tror är rätt, och det dröjer inte länge förrän vi hittar en stig igen, som ser ut att leda ned mot Rammträsk!

Vi kommer fram till klintstranden vid Rammträsks södra sida, och svänger av nordost för att följa vår nyfunna stig. Det är väldigt blött i gräset, och det rinner på flera ställen ner mot sjön. Klintkanten är brant, och det fortsätter förmodligen så även under vattenytan (sjön är över 15 m djup enligt Wikipedia).

Men även denna stig upphör att finnas till (eller möjligen är den så överväxt av gräs att vi inte hittar igen den), och vi är inte särskilt lockade av att terrängvandra längs den blöta, hala, branta klintkanten så vi ger oss tillbaka in i skogen för att trixa oss tillbaka till kalhygget så vi kan fortsätta vår tur där.

Efter sisådär trehundra meters off-roadande hittar vi en stig igen. Jubel! Och den här stigen verkar frekventerad av många, så vi känner oss säkra på att den ska leda oss rätt. Den går förvisso parallellt med den skogsväg vi hoppades komma fram till, men det är i alla fall åt samma håll!

Men ännu en gång hamnar vi på villovägar! Denna stig leder fram till en liten rödmålad, mossöverväxt stuga mitt uppe i skogen, precis bredvid klintkanten där man har en fantastisk utsikt över bygden (och ett tio meters fritt fall ner till sjön om man skulle kliva fel).

Tillbaka in i skogen för lite eget stigsbanande igen! Och nu stannar vi inte förrän vi är tillbaka på rätt stig.

Och nu svänger vi av där vi skulle svängt från början (till vårt försvar var avtagsstigen rejält övervuxen!) Stigen fortsätter sen runt södra änden av Broträsk och upp på berget öster om sjön.

Vi hittar en fin plats att fika på, med utsikt över sjöarna och bygden norröver.

Efter pausen går vi vidare nerför berget och följer spängerna tillbaka till fältet bredvid Lojsta slott. Denna del av stigen är helt överväxt, men det går att ta sig fram om man ser var man sätter fötterna.

Vi tar oss tid att rensa kängor och strumpor ordentligt från barr, frö, och allt annat konstigt som ansamlats i dem under turen, sedan kör vi tillbaka till Visby igen. Lite nyfikna på de mågna stigar och vägar som gick kors och tvärs här, så vi kommer att komma tillbaka och utforska vidare någon gång.

/Anna, 5 september 2020

Om vår tur

5,5 km vandring, dels längs en markerad (röda streck runt träden) men mycket eftersatt slinga, dels vandring på stig, skogsvägar och delvis stiglös men lättframkomlig skog.