Det är strålande solsken men kulingvarning på Östersjön så vi väljer att åka inåt land för dagens vardagstur – till Fjälängars naturreservat. Det tar knappt 40 minuter att köra från Visby och sen svänger vi av från 143:an mot Fjäle längs en smal grusväg – tur vi inte får möte!
Fjäle är ett populärt ställe – det står redan tre bilar på den lilla parkeringen och det kommer en till då vi tar på oss ryggsäckarna och gör oss redo för tur.
Fjälängar och Fjäle ödegård ligger isolerat mitt i skogen, men det är en fin hagmark med hassel och lövträd och det finns ett par rekonstruerade medeltida hus med en grillplats. Där är det fullt med folk just nu så vi går förbi och följer kulturstigen inåt hagen.
Strax kommer vi fram till en skylt ”Gravfält” som pekar söderut, så vi klättrar över stättan, lämnar Fjälängar och kommer in i Mallgårds haids naturreservat.
400 meter senare kommer vi fram till gravfältet. Det finns en solblekt skylt som berättar om fältet, enligt Fornsök ca 35 gravar i tre grupper varav en grävts ut och daterats till 600-talet e Kr.
Den lilla stigen vi kom på verkar fortsätta sydost, så vi traskar vidare. Så småningom ser vi både hästspår och en något flagnad orange markering längs stigen – goda tecken på att den faktiskt leder någonstans!
Ungefär en kilometer efter gravfältet kommer vi faktiskt till en skogsväg som finns både i verkligheten och på kartan! Och efter en knapp kilometer till svänger den mot söder och verkar fortsätta rakt fram i all oändlighet…
Vi konsulterar kartan och ser att det finns en ansamling av fornlämningar ungefär 1,5 km längre ner längs vägen, så vi tänker att vi går dit och ser om det är något. Vägen går genom skogen, förbi öppna fält och djurlösa hagar. Och se – plötsligt uppenbarar sig en vit pinne med en pil. Och vi vet ju vad en vit pinne betyder, så vi slår glatt in på denna sidostig.
Vi går längs en öppen mark med tydliga spår av gamla husgrunder, och plötsligt uppenbarar sig ett fikabord! Som på beställning, vi har vandrat en timme, klockan är kvart över ett och vi är ganska hungriga.
Vi har hamnat vid Visne ängar, ett av Gotlands många kulturhistoriska besöksmål, och vi bestämmer oss för att gå hela kulturstigen genom änget.
Trots den gråbleka färgskalan så här innan vårgrönskan tar fart är det vackert i änget, med en bred bäck som porlar igenom, lila blåsippor och gul svalört som lysande färgklickar bland de torra fjolårslöven.
Kulturstigen är ett par kilometer lång, och så småningom är vi tillbaka vid fikabordet och där slår vi in på den skogsväg som leder västerut. Vägen upphör enligt kartan halvvägs in i Mallgårds haid, men vi tänker att vi hittar nog ett sätt att ta oss fram – det har ju gått bra hittills!
Skogsvägen är till en början uppkörd av avverkningsmaskiner men blir snart fin och promenadbar igen, och sedan blir det mest hällmark ett tag. Då vi når hörnet av Guffride naturreservat svänger vägen norrut men vi tycker oss se att det finns nog en gammal skogsväg längs reservatsgränsen västerut, så vi väljer att följa denna.
Det går ganska bra, det är lite blött här och där men man kan gå på grästuvorna och hålla sig torrskodd. Ända tills vi kommer till Mallgårds haid, här är det sankt och mycket vatten överallt.
Vi försöker hitta en framkomlig väg, men till sist lessnar vi och klafsar rakt över en smal remsa vät till priset av blöta kängor och blöta byxben. Men det är varmt i solen, byxorna torkar fort och ullstrumporna håller fötterna varma i kängorna. Och nu har vi ju passerat de sanka områdena så vi trixar oss vidare genom skogen mot skogsvägen vi vet ska finnas längre västerut.
Och bara några hundra meter senare stöter vi på ännu en gammal skogsväg och vi ser den ”riktiga” vägen längre fram!
Skogsvägen vi kommer ut på är spikrak och slutar också enligt kartan mitt ute i skogen.
Men även här slutar inte vägen i intet, utan fortsätter rakt fram.Det är mycket hällmark i dagen, tunna jordlager och även om det är en del vät längs vägen är de enkla att gå förbi.
Även här är det en tydlig väg/stig längs reservatsgränsen, och vi följer den österut och när den svänger av norrut. När vi är i höjd med gravfältet viker vi av österut igen och följer sen den lilla skogsstigen norrut tillbaka till Fjälängar.
På Fjälängar tar vi den sista biten av kulturstigen bara för att, och stannar sen till vid de medeltida husen där det nu är tomt på folk och avslutar vår tur med en kaffipaus i solskenet.
Det är inte bara vi som tycker om solskenet, en hel svärm körkmackar värmer sig i solgasset på husväggen bakom oss.
Ännu en härlig tur avklarad! Med varma kinder och något trötta ben hoppar vi in i bilen för återfärd till Visby.
/Anna, 4 april 2021
Om vår tur
12 km vandring längs markerad kulturstigar, skogs- och grusvägar samt en sträcka genom stiglös sankmark – här krävs stövlar! Alternativ är att gå tillbaka samma väg eller att gå hela vägen söderut till gårdarna och cirkla tillbaka därifrån. Se även vår senare tur i området.