Vardagstur

Vandring på Gotland & i Sverige

Holmsjöleden

Söndagens vardagstur går till Västervik och Holmsjöleden i Överum. Det finns en fin beskrivning av leden på kommunen hemsida, så vi följer bara instruktionerna där och parkerar vid ”Stenkrossen” öster om Överum.

Leden kallas Strövstig från början.

Efter bara hundra meter svänger strövstigen av åt vänster på en grusväg medan Tjustleden fortsätter rakt fram. Och efter ytterligare några hundra meter svänger den av åt höger ut över kalhygget.

Någon har omtänksamt ställt en bänk här.

Vi kommer ut på en grusväg igen genom stora kalhuggna områden – det ser ut som att det kanske ska byggas något för det är ordentligt röjt. Strax före gården Knuvebo svänger vi vänster in på en stig i skogen och passerar ett vattendrag.

Bättre begagnat hus vid vattendraget. Utgångspris 495 000 kr, eller vad tror ni? 🙂

Nu går vi på en slingrande stig parallellt med asfaltvägen, som vi korsar ungefär en halv kilometer senare.

Ex träd.

Stigen är smal och slingrande men ändå lättgången, och här i skogen blåser det knappt någonting så vi håller oss ordentligt varma. En knapp kilometer senare når vi en annan grusväg som tar oss vidare sydost in i skogen.

Ut på tur aldrig sur!
Måltavla för hagelskytte.

Sen är det dags att bege sig ut på stig igen och korsa ännu ett gammalt hygge.

Översvämmade spår av skogsmaskin – men det går bra att gå bredvid.
Spår av älg (?).

Leden är välskött och framkomlig, det finns inga nedfallna träd eller snår som växt över stigen, och här ute bland den halvvuxna skogen träffar vi på en man som fräschar upp ledmarkeringarna.

Sprillans nymålad markering!

Stigen är ganska mysig att gå på, den är ganska smal och man känner sig nästan lite omfamnad av de unga träden och den täta växtligheten så nära bredvid.

Blåsippor och vitsippor – växer ofta tillsammans i små tuvor har vi sett.

Mitt ute i skogen finns det en brevlåda med en gästbok, där vi skriver in våra namn. Här ska det också finnas en rastplats enligt ledbeskrivningen men den lyckas vi inte hitta 🙁

”Eldning förbjuden” tyder ju ändå på att det bör finnas en rastplats i närheten.

Här lämnar vi den något yngre skogen och går in bland höga tallar och granar.

Dessa träd har några år på nacken, undrar hur gamla de är egentligen.
Frösättning!

Det finns tydliga spår av pågående avverkning (men inte idag för det är söndag!), men någon har sett till att de uppkörda skogsmaskinsspåren går att passera för vandraren.

Tegel fyller ut leriga hjulspår.
En annan variant av ledmarkör.

Vid torpet Källsåker går leden ner som i en gryta i den kuperade omgivningen, en liten välskött oas nästan helt avkopplad från verkligheten. Därefter går det uppåt igen och vi ser första glimten av Holmsjön.

Första skymten av Holmsjön.

Vi ska inte följa grusvägen ner mot sjön utan leden svänger av till höger och leder oss över ett gammalt hygge. Och där uppe på en kulle hittar vi en fin plats att fika på – en stock att sitta på och en reva i molnen släpper igenom solen och det är riktigt varmt och härligt! Ett tag… Sen rockar dagens största snöby loss och snöar ner kalla små hagelliknande snöflingor på på oss. Men då har vi nästan fikat färdigt och är strax på gång igen!

Det snöar!

Nu kommer vi snart ner till Holmsjön, som vi ska följa i knappt tre kilometer framöver.

Holmsjöns mörka vatten.
Någon har satt upp fina fågelholkar på flera ställen längs vattnet.
Blåbärsriset knoppas.

Vi rundar sjöns sydspets och strax därefter finner vi den andra rastplats som ledbeskrivningen nämnt, fint läge bredvid sjön och i solen.

Aprilvädret syns tydligt på himlen.

Därefter passerar vi mellan Holmsjön och Lilla Holmsjön på en bro, och även här har någon sett till att vandrare ska slippa alltför leriga kängor genom att placera ut lastpallar att gå på.

Holmsjön till vänster, L Holmsjön till höger.

Nu går vi norrut längs den kuperade sjökanten på en fin slingrande stig på mjukt sviktande underlag.

Något djur har bökat upp jorden i jakt på godsaker.
Pors (?) i strandkanten.

Ungefär mitt på sjöns östra sida är det en bergknalle som sticker upp 15 meter eller så som vi måste ta oss över.

Uppåt!

På toppen finns det en fin bänk där man kan sitta och filosofera och beundra utsikten.

Vila och filosoferande.
Utsikten som beundras.

Vi går ner på andra sidan och strax därefter är det dags att lämna sjön bakom oss och ge oss in i skogen igen.

Vitsippor.

Även här är det sönderkört av skogsmaskiner, men stigen går bredvid och där vi måste korsa de djupa, leriga spåren har någon tillverkat en liten bro av stockar och mossa så även här klarar vi oss utan alltför leriga kängor.

Leden håller hög klass på tillgängligheten.

De sista två kilometrarna går genom barrskog med lite John Bauer-känsla igen. Mossa, block, och solsken som strilar ner genom trädkronorna.

Bara trollen som saknas 🙂

Väl framme vid parkeringen ser vi faktiskt årets första maskros också!

Som en liten sol i gräset.

Nu skiljs våra vägar åt – vi ska köra ner till Oskarshamn och färjan tillbaka till Gotland men våra vänner ska åt andra hållet, så vi avståndskramar och hoppar sen in i våra bilar – tills nästa gång!

Småland har gett mersmak på låglandsvandring, och det finns ju så oerhört många stigar och leder att utforska så man knappt vet var man ska börja 🙂

/Anna, 24 april 2021


Om vår tur

9,5 km vandring runt sjön i skog och kuperad mark.

Vardagstur Gotland - länk till hela turkartan

Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2024 Vardagstur

Tema av Anders Norén