En solig lördag i slutet av maj kör vi till Barläst för en lång vardagstur och övernattning i minicampern. Parkeringen vid Barläst är helt tom när vi kommer dit strax efter lunch, så vi ställer oss mitt på och ger oss sen iväg söderut.
Här finns en grillplats, en kaj med badstege och en massa fikabord. Men än är det inte fikadags så vi går vidare söderut på stigen längs kusten.
Vi gick stig längs stranden förra gången vi var här och liksom då så försvinner den emellanåt och vi får bana en egen väg genom snår och buskar, och sen dyker den upp igen. Vill man slippa rivsår på bara armar och ben och minska risken för fästingar kan man gå en bredare skogsväg från Barläst istället.
Medan vi tar oss fram ömsom på upptrampad stig, ömsom på obanad mark hinner jag stanna och fota en mängd fina blommor.
Efter lite drygt en och en halv kilometers stigfinnande kommer vi ut på grusvägen som leder ut mot Asunden.
Vi har hela tiden Slite och Cementas fabrik väl synliga i väster på andra sidan Vägumeviken. Det är festligt hur det upplevs som så dominerande i verkligheten, medan det bara blir en liten liten del på fotot.
Länsstyrelsens reservatskarta säger att det ska finnas ett fikabord vid parkeringen, men det lyser med sin frånvaro. Eller så har det gömt sig bakom en buske. Här finns däremot en toalett, en lysande blå baja-maja som är helt ok. Vi skippar därför att fika här och går vidare ut mot raukfältet.
Raukfältet består av flera meter höga raukar och lager av kalksten som brutits av och tippat ner i det som nu är hav.
Raukfältet är bara en del av ön och vi vandrar vidare söderut. Tidigare fanns det två pjäser för kustartilleriet på ön men det är numera nedlagt och vandrare och lamm får ströva fritt.
Vi går inte runt hela ön, bara en liten sväng upp mot de gamla, numera borttagna pjäserna och sen följer vi grusvägen norrut tillbaka.
Vår tur runt delar av Asunden blev tre kilometer, sen går vi tillbaka samma väg vi kom, grusvägen på det smala näset mellan ön och den större ön Gotland.
Vi följer en knotig, gropig skogsväg runt Nybroviken, Näsudden och in i Hideviken där vi strax kommer till Hidevikens naturreservat och raukfält. Sist vi var här fanns det ett stort, nästan cirkulärt bord med en stor grill i mitten. Grillen är kvar men bordet är utbytt mot vanliga picknickbord/-bänkar.
Efter en härlig paus med något kyliga vindar går vi vidare längs kusten in mot Hide
Stigen går genom skogen och vidare på klinten längs Hideviken, fram till en liten hamn med fina bodar och härliga fikaplatser i solen. Kan vara bra att veta till nästa gång.
Vi fortsätter längs kusten på grusvägen in i Hide, och svänger av vid en bekant skylt – Gotlands S:t Olavsled från S:t Olofsholme till Visby, som vi gick förra sommaren.
Vi följer vägen nordväst ut ur Hide och vidare genom skogen tills vi kommer till en annan bekant – skylten mot Hammarsänget och Dagghagens naturreservat. Det är skönt väder och vi har ork i benen så vi svänger in mot änget.
Hammarsänget är ännu ett av de fina ängena på Gotland, grönt och vackert och välskött och med massor av blommor!
Men ingen kattfot någonstans. Jag tror faktiskt inte att jag någonsin sett en kattfot. (Spoiler alert: det kommer jag snart att göra.)
När jag (nästan) är nöjd med blomfotograferandet följer vi den röd-vita stigen söderut ut ur reservatet, och sedan grus- och skogsvägar tillbaka till Barläst. Vi är inte längre ensamma på parkeringen, det har parkerat två husbilar bredvid oss och en hel flock vanliga bilar på andra sidan.
Vi packar fram vår bordsgrill och sätter oss vid ett av fikaborden på kajen för att inviga den. Kabanosser till kvällsmat!
Det är mycket sjöfågel och mycket skrän, men som tur är tystnar de framåt kvällningen och det blir tyst och rofyllt när vi bäddar ner oss i minicampern.
/Anna, 27 maj 2021
Om vår tur
15,5 km vandring längs stigar & kustremsor.