Efter ett par dagars regnande plockar vi beslutsamt fram devisen ”det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder” och ger oss iväg nordost för en vardagstur i området kring Kyllaj och Smöjen.
Vi parkerar utanför strandridaregården i Malms-Kyllajs naturreservat och ger oss iväg söderut upp på raukfältet.
Efter en halv kilometer svänger stigen österut nerför klinten och vi lämnar naturreservatet och går ner mot Kyllajs hamn. Idag är här tomt och ödsligt, men sommartid brukar det vara livat och glatt här.
Det finns flera fikabord här, en badplats och en toalett som är öppen åtminstone sommartid (kollar inte den nu). Vi fortsätter söderut längs kusten, förbi sommarhus och gamla kalkugnar i varierande skick.
Efter lite drygt två kilometers vandring går vi ut på den grusväg som leder ner mot Lörgeudd, som varit naturreservat (eller motsvarande) sedan 1931 för det lilla raukfält som finns på uddens östra sida. Här finns också resterna av ett par kalkugnar och den hamn som användes för att skeppa ut kalken, och en modernare liten småbåtshamn. Utöver detta finns det ”en rad mer eller mindre väl dolda militära anläggningar” enligt reservatets skötselplan, men vi ser inga spår av dessa så antingen är de faktiskt väl dolda eller så har de raserats eller nedmonterats sen skötselplanen skrevs 1986.
Vi funderar på om vi ska sätta oss och fika här, men det är ganska utsatt för vindarna så vi bestämmer att gå vidare mot Smöjen där vi hoppas hitta något mer vindskyddat läge för kaffipausen.
Det passerar några få bilar, men vi ser ingen annan som cyklar eller promenerar i området, och det är definitivt ingen som badar. Vi är inte heller särskilt sugna på ett dopp, trots härligt turkost vatten.
Vi ser inte några fikabord någonstans och det är ganska exponerat för vind och stänk även här, så vi går vidare västerut uppför slagghögarna så vi kommer upp på samma nivå som den nedlagda fabriksbyggnaden.
Här uppe gör vi en kringgående manöver genom området och går sen längs det största och djupaste kalkbrottet i området. Det är verkligen helt folktomt nu, inte ens en enda liten husbil någonstans.
Efter två kilometers vandring genom kalkbrottet lessnar vi på att leta fikabord och då vi hittar ett gäng fina stenar på en grönyta sätter vi oss där i stället för en efterlängtad kaffipaus.
Medan vi sitter på varsin sten och njuter av varmt kaffe diskuterar vi hur vi ska ta oss tillbaka till bilen – antingen fortsätter vi cirkla runt kalkbrottet och går tillbaka via Lörgeudd, samma väg vi kom, eller så går vi norrut längs de vägar som enligt kartan ska finnas kors och tvärs över Kyllajhajdar.
Vi börjar med att gå in i en återvändsgränd (det vi trodde var en väg tar slut, helt överväxt och ej passerbar), och får gå tillbaka och västerut ut till vattnet där vi rundar några slagghögar och går vidare norrut tills vi når den skogsväg vi hoppas kunna följa.
Lantmäteriets kartor är generellt mycket pålitliga men då och då händer det att det inte finns särskilt mycket kvar av ”vägen” som är utritad, så idag andas vi lättade ut då vi faktiskt hittar en fin, lättvandrad skogsväg i rätt riktning – precis som på kartan!
Vi har klarat oss från regn hittills men nu börjar det stänka ganska rejält så det blir regnjacka på!
Efter ungefär en halv kilometer svänger den fina breda skogsvägen av mot nordväst, men – precis som på kartan – finns det en annan (mer gräsövervuxen) som fortsätter norrut vidare in i skogen. Vägen/stigen varierar i bredd och skick, men det går alltid att se var den är och följa den.
Det myckna regnandet på senaste tiden märks av – det är rejäla pölar på flera ställen och vi får kryssa lite försiktigt för att inte bli alltför blöta om fötterna. Vi korsar en av de större grusvägarna som går ner till Smöjen utan problem – när det är torrt dammar det så enormt mycket från dessa kalkgrusbelagda vägar, men idag är allt damm bundet av regnvatten.
”Problemet” uppstår när vi ska fortsätta på skogsvägen på andra sidan – lika bred streckad linje som söder om Smöjenvägen men definitivt inte så i verkligheten. Men man kan enkelt se var vägen har varit och vi traskar glatt vidare, med vissa omvägar för att ta oss runt översvämningar.
Vi passerar en annan mindre grusväg och några hus och sen är det det stigar över Kyllajhajdars hällmark som gäller. Större regn verkar hålla sig undan och det är skönt att bara gå, så vi väljer att fortsätta norrut nästan ända fram till stora vägen mot Malms-Kyllaj, och där svänger vi sydost för att ta oss tillbaka till starten.
Det finns flera stigar som korsar hajdarna, men vi håller oss till den som Lantmäteriet ritat ut – måste ju hjälpa till så att verkligheten inte avviker från kartan!
Stigen över Kyllajhajdar går som sagt på hällmark, och den blir riktigt rejält hal när den är blöt så det blir lite konstig gångstil ibland – lite som då den första frosten kommer och man inte riktigt vant sig vid hala kullerstenar.
Efter en och en halv kilometer hällmarksvandring närmar vi oss den södra änden av raukfältet vid Kyllaj, och hittar strax en stig som leder norrut och tillbaka till parkeringen.
Det är lite stänk i luften så vi pausar inte vid fikabordet här utan hoppar in i bilen för lite värme och torka.
Dagens tur var riktigt fin, trots blåst och regnstänk, och även om jag ju är väldigt förtjust i markerade leder och stigar finns det också en oerhörd charm i att ”frivandra” så här (även om vi så klart fuskar med karta för att se att vi inte hamnar alltför långt bort).
/Anna, 28 augusti 2021
Om vår tur
Längd 12,5 km. Stigar, skogsvägar, en del vandring över stränder och öppen mark. Fikabord & badplatser längs vägen, även sommartoaletter.