ÄNTLIGEN är det helg igen och vi kan ta oss ut på en längre vardagstur. Just nu känns det som att dagarna bara består av jobb och efter det är det mörker, stormvindar och allmänt uschkelighet som är lite jobbig att ta sig ut i. Men idag blir det av!
Vi kör sydöst och blir ganska förvånade då Visby är så gott som snöfritt men östsidan har rejält med snö och ett riktigt vackert vinterlandskap! Genast blir man på ännu bättre humör!
Vi parkerar längs vägen strax sydost om Russvätar och följer en skogsväg norrut till reservatets entré, där vi klättrar över stättan för att ta oss in. Det ska finnas en gammal skogsväg som leder österut till grillplatsen, och vi tror oss finna den. Snön gör det både enklare och svårare att hitta de gamla vägarna i området. Efter ett tag ser vi blåvita snitslar som hänger från träden, och tänker att det är nog en början till led-utmärkning.
Men snitslarna svänger av efter ett tag och leder oss rakt mot väten i Russvätar, så vi får backtracka litegrann och sen är vi på rätt håll igen (och hittar andra snitslar)! Efter lite drygt 2 km vandring är vi framme vid den (ganska) nya fina grillplatsen och vår lunchpaus! Tyvärr är picknicbordet fastkedjat i marken så det går inte att flytta in närmare eldstaden, så om man skulle tända en eld kan man ändå inte sitta och värma sig vid den. Men varm mat värmer oss gott!
Efter pausen följer vi skogsvägen norrut, förbi Russvätar och upp till Herrgårdsklint. Här finns det picknickbord både nedanför och uppe i fornborgen, men vi är ju ganska nyätna och väljer att bara gå ett varv, beundra utsikten, och sen fortsätta på vår tur.
Tanken var sen att ta en av skogsvägarna tillbaka och göra en större cirkel runt Herrgårdsklint norröver, men nedanför fornborgen ser det ut som att det faktiskt fortsätter en stig västerut… Så vi går längs den i stället!
Som vanligt vid sådana här stigar så är den enkel att följa till en början, sen blir det mer av en vattenfylld traktorväg (som också går att följa med lite trixande), sen upphör alla tecken på stig eller väg, och vi får göra oss en egen stig. Det är trots snön ändå ganska enkelt att gå här, och mitt ute i skogen hittar vi tecken som tyder på att det tidigare faktiskt varit en väg här som lett fram till Herrgårdsklint!
Efter drygt en kilometers bushvandring kommer vi till en tydligare stig som går norrut – och här ser vi spår av att någon gått här före oss idag! Stigen blir en skogsväg som vi fortsätter på ytterligare en kilometer, och sen – eftersom det är så vackert ute och skönt att vara utomhus – bestämmer vi att vi går upp till Torsburgen och fikar där!
Sagt och gjort, det är ungefär en kilometer dit längs en lättvandrad skogsväg, och vi sätter oss vid picknickbordet vid Ardre luke och njuter av kaffet!
Sen har vi ungefär tre och en halv kilometers vandring söderut för att ta oss tillbaka till bilen. Vi väljer att följa en mindre frekventerad skogsväg ungefär halva biten (och här ser vi återigen spår av att andra människor gått här tidigare idag), som är lite mer blöt och frusen, men det går bra att ta sig fram utan att få blöta fötter. Bra kängor är liksom grunden i alla vandring, särskilt så här års.
En otrolig härlig tur i vackert landskap som gav rejält med energi till själen!
/Anna, 22 januari 2022
Om vår tur
Turens längd: 11 km. Obs! Flera sträckor längs stiglös, emellanåt svårframkomlig skog. I övrigt stigar och skogsvägar. Fikabord på flera ställen i naturreservaten.