Vårt vardagstursprojekt denna soliga dag-före-midsommarafton är att se om vi kan hitta en fin vandring från Slite till Åminne. Vi parkerar på en grusplan strax söder om Sju strömmar, där det finns en liten brygga, några fikabord, en informationstavla om vad som händer i socknen – och en stig som leder söderut längs kusten! Det verkar lovande! 🙂
Stigen passerar reningsverket i Slite och fortsätter sen utanför det höga stängsel som omgärdar Batteri Mojner, ett kanonbatteri som uppfördes i början på 1900-talet men som varit övergett sedan länge. Utanför stängslet har någon uppfört egna byggnadsverk genom att trava kalksten. Här finns både en rund liten ”vaktkur” och ett hjärta på stranden.
Vi fortsätter vidare söderut, ibland med direkt havsutsikt och ibland genom den havsnära skogen. Stigen är generellt lättframkomlig, men ett par avsnitt som är ganska igenvuxna med högt gräs passeras. På ett ställe har ett träd fallit över stigen, men det går bra att kliva över det. Vi passerar också några sankare områden där vackra gula svärdsliljor lyser upp i grönskan.
Efter drygt fem kilometer kommer vi till Ajstudden där vi stannar för att fika sittandes på en stock med utsikt över havet. Det är det sista vi ser av havet på ett tag för nu måste vi gå inåt land – de strandnära beteshagarna söder om oss är inhägnade med taggtråd, det ser ganska blött och snårigt ut, och det finns inga stättor för att ta sig över. Vi följer istället grusvägen nordväst genom skogen, men hittar ingen väg söderut förrän två kilometer senare då vi kommer fram till asfaltsvägen mellan Slite och Ala.
Vi går på led längs vägens vänsterkant och kikar på både karta och verklighet för att se om vi hittar någon väg som verkar leda oss ut till havet igen. Det går sådär, de vägar som finns leder bara ner till hus eller gårdar utan möjlighet att ta sig vidare. Vi överväger att gå tillbaka men efter tips på Gotlands Strumpfabrik går vi ytterligare en bit längs landsvägen och svänger sen in på grusvägen mot Vika Minnesgård. Ingen havsutsikt, men väl en fin gotländsk strandgård med välbevarade byggnader, trädgård och änge.
Boningshuset är inte öppet för besök då vi är där men det går bra att gå in och titta på trädgården och byggnaderna, så vi sätter oss i skuggan av ett träd och tar dagens andra fikapaus medan vi diskuterar hur vi ska fortsätta. De fruktlösa försöken att ta oss ner till havet har resulterat i tolv kilometers total vandring och vi bestämmer oss för att inte gå vidare mot Åminne utan vända tillbaka.
Sagt och gjort, vi fikar färdigt och går sen tillbaka längs landsvägen, men då vi efter ungefär 1,5 km når fram till den grusväg som går tillbaka mot Ajstudden bestämmer vi oss för att gå vidare sisådär trehundra meter och istället svänga vänster in på en mindre väg som leder fram till Klinteberget och Klinteklintens naturreservat.
Det finns flera stigar som leder runt på Klinteberget, och vi tar oss genom den gulnande grönskan till raukområdets nordspets där vi stannar för ytterligare en paus vid den fina stenbordet. Kaffet är slut så det blir bara vatten denna gång. Sen följer vi en grusväg österut ut mot havet, en ganska tråkig, spikrak kilometer innan vi kan svänga norrut igen till lite mer slingrande, omväxlande vägar tillbaka till kusten igen.
Två kilometer senare är vi tillbaka vid vår bil, efter 20 km varierande vandring. Vi får fortsätta vårt letande efter en vandringsväg till Åminne en annan dag, men vi får nog förlika oss med tanken att en del av den kommer att gå på landsvägen.
/Anna, 23 juni
Turkartan nedan är rensad från de utvikningar som inte ledde någonstans.
Om vår tur
Turens längd 18 km. Varierande vandring, stig, grusväg, landsväg. Fikabord vid Vika Minnesgård och Klinteklinten. Vill man göra en kortare tur svänger man norrut då man kommer ut till landsvägen från Ajstudden och går direkt upp till Klinteberget.