I Buttle finns det inte bara bildstenar utan också ett vägminne, och vi lyckas luska ut att det ska nog finnas en stig i anslutning till detta. Så en kylslagen decemberdag far vi dit för en vardagstur i området.
Det går en stig från parkeringen till bildstenarna, som står på sin ursprungliga plats längs den gamla vägen mellan Lojsta och Etelhem. En av de två stenarna är den största bevarade bildstenen på Gotland – 4 meter hög! De är ganska väderbitna men man kan ana de huggna relieferna. Har man en iPhone kan man ladda ner en VR-app som visar hur de såg ut i sin glans dagar med all färgprakt. Vi har android-lurar så får nöja oss med att använda vår fantasi.
Strax bredvid parkeringen börjar också vägminnet. En skylt berättar om vandringsstigen som går längs den forntida vägen mellan bildstenarna vid Buttle Änge till festplatsen. Tyvärr är kartan aningens svår att följa – en blå streckad led på en helt blå bakgrund där det går inte att avgöra om det är åker eller skog eller äng. Ett viltvatten är utmärkt men det finns viltvatten på båda sidor om stigen. Men det finns åtminstone vägminnes-stolpar längs stigen så vi klättrar glatt över stättan och ger oss iväg.
Vi passerar de låga husgrunderna från järnåldern och sen förbi vildvattnen – ett fd grustag – och på andra sidan ser vi en ganska stort röse som vi så klart tror är ett gravröse. Men icke sa nicke – den utgrävning som gjordes 2017 slog fast att det är ett röjningsröse. Och strax därefter kommer det ytterligare några mindre röjningsrösen.
Vägminnesmärkena indikerar att vi ska gå över en stätta, men på andra sidan finns en åker och väluppfostrade som vi är vill vi inte traska rakt över en sådan. Det är förvisso mest gräs på den, men ändå. Vi spejar efter fler stigmarkörer men kan inte se några, och kartan var som sagt inte superenkel att tyda. Det slutar med att vi går en bit i åkerkanten, och sen tar vi istället sikte på den gård som finns på kartan och som vi ser i verkligheten och traskar ditåt genom hagen. Väl där hittar vi både en infoskylthållare (dock utan info), en stätta och ett vägminnesmärke.
Vi följer inte bilvägen ner till festplatsen utan väljer att gå tillbaka längs den forna vägen vi nu hittat tillbaka till, förbi husgrunder från ännu en järnåldersgård och fram till andra sidan av den tidigare nämnda åkern. Det finns faktiskt ett vägminnesmärke här i åkerkanten, men det är så litet och lågt och halvt skymt av fjolårsgräset så inte undra på att vi inte såg det från andra sidan. Vi vill fortfarande inte gå på åkermarken, så vi tar en liten omväg och följer kanten runt till den stätta där vi tidigare stod och spejade. Och sen är vi ju på kända marker, men för att utforska lite mer går vi på stigen söder om det vildvuxna fd grustaget tillbaka till vår bil.
Det finns ännu en infoskylt här där stigen börjar, med information om att området används för forskning och fältkurser av Uppsala universitet Campus Gotland, och att det finns en webbplats (tjelvargotland.se) med mer information. Tyvärr är denna webbplats stendöd, och det finns inget intressant att hämta där. Lite tråkigt, för området här kring Buttle är rikt på historia och arkeologiska fynd, t ex hittades den s k Buttlekrigaren här.
Om vår tur
Vi går 3 km i gamla kulturmarker och hagar. Gotlands största bildsten finns här.