Det regnar under natten men i vindskyddet är det torrt och gott att sova. Dimsjok över sjön gör morgonen dämpad och trolsk. Som vanligt ligger jag och tittar ut på världen en lång stund när jag vaknat (och väntar på att Peter ska vakna).
Ur ögonvrån ser jag rörelse på marken. En fågel? Nej, det är en mus som skuttar omkring, och sen upp i vindskyddet och in bland våra grejor! Den skuttar skrämt iväg när vi sjasar bort den, och vad vi kan se har den inte gnagat på något. Faktiskt första gången vi stött på möss uppe i vindskyddet. Vad vi vet… Detta vindskydd är riktigt lågt, ena sidan vilar direkt mot marken, så det är kanske extra enkelt för mössen att ta sig upp.
Det regnar inte längre men allt – buskar, blad, blåbärsris – är genomblött så jag drar helt sonika regnbyxorna över understället och bestämmer att det får vara min vandrings-utstyrsel för dagen. Vi har inte så mycket att packa ihop och redan vid kvart i nio är vi redo att ge oss iväg för sista delen av etapp 22 mot Hälleforsnäs.
Vi följer en liten vik av Hällaren, men strax viker leden av med en rejäl backe uppför bergsknallen och vidare genom skog, avverkningsområden, granbarkborreangripna områden där vi sicksackar fram och sankare områden där vi försiktigt balanserar på de våta, hala spängerna.
Två km in på dagens tur når på sjön Gyringen. Här går vi genom lårhöga skvattram och odonbuskar och jag är mycket nöjd med mitt beslut att ha regnbyxorna på.
Jag har hört att det ska finnas tältplatser vid sjön, och vi hittar en liten glänta bland buskarna, stor nog för en par mindre bänkar och möjligen plats för ett mindre tält, om man är ok med att man kommer att ha en del av tältet på stiget.
Vi går vidare i den kuperade terrängen. Efter 1,5 km når vi Gårmossen, där leden slingrar sig fram på bergsknallarna bredvid.
Vi passerar sen in i Holmsjöbergs naturreservat, och går bredvid branta klippor ner mot södra änden av mossen.
Längst ner i söder går vi längs med och sedan över en bred bäck. Området här är kraftigt härjat av granbarkborrar, och knäckta träd ligger som plockepinn kors och tvärs, men leden är väl röjd och det är inga problem att komma fram.
Mitt i plockepinnet passerar vi en skylt ”Pilati sjö”. Här spanar jag efter den tältplats jag läst ska finnas i närheten, men kan inte se någon plan yta stor nog för ett tält. Och med tanke på alla angripna träd runt om är det nog inte läge att tälta här ändå.
Det ser tråkigt ut med alla döda, knäckta träd, men vill man se det från den ljusa sidan kan detta på lite sikt ha en positiv inverkan på rödlistade arter som är beroende av död ved. Sägs det.
Några hundra meter senare når vi en grusväg, och då det börjar bli kaffedags slår vi oss ner vid vägkanten för en paus.
Leden fortsätter in i skogen bakom oss, och vi vandrar på skogsstig i en kilometer fram till grusvägen mot Norrsätter, ett litet hus som ligger alldeles för sig själv här i skogen. Grusvägen är riktigt brant då den går ner i dalsänkan mellan Holmsjön och Stora Mögsjön och upp igen på andra sidan.
En km senare når vi bilvägen mellan Hälleforsnäs och Eskilstuna. Rakt över ligger ett annat ensamt hus – Hellmanstorp – och bredvid, på det som nu är ett kalhygge, finns en välfylld kallkälla. Dags att bättra på packvikten lite 🙂
Leden fortsätter uppåt, touchar gränsen till naturreservatet Stora Fjällsjön men svänger sen söderut på skogsstig och grusväg. Klockan är halv ett, vi har vandrat nio kilometer på snart fyra timmar och vi slår oss ner vid en annan grusväg för att göra lunch.
Det är fortfarande blött överallt och mina kängor och strumpor är genomsura. Jag har mina sommarkängor som inte är vattentäta, inköpta för att jag tänkte de skulle vara luftigare och mindre varma och torka snabbt vid sommarvandring men ”torka snabbt”-delen fungerar bara om de inte hela tiden blöts ner på nytt. Får nog ta ett nytt tänk kring detta.
Så efter maten blir det på med blöta strumpor och blöta kängor igen, och fortsatt vandring.
En knapp km senare korsar vi järnvägen, och efter 1,5 km till tar vi en 100 m avstickare till den lokala sevärdheten ”Vaggande stenen”.
Stenen lever upp till sitt namn, med lite ansträngning går den att vagga. Här finns också en bänk där den nu ansträngde vandraren kan ta sig en paus.
Strax därefter skymtar vi våtmarken norr om Hälleforsnäs bruksdamm, och efter drygt 12,5 km vandring idag når vi broarna på Bruksslingan, rundslingan runt just Bruksdammen. Följer man bron når man slutet på etapp 22 och starten på etapp 23. Vi passerade förbi etappskylten för drygt två år sedan, då vi gick vår allra första flerdagstur på Sörmlandsleden från Flen till Katrineholm.
Men först ska vi ta oss de nästan två km till stationen, och vi går och går. Lagom till vi kommer till busskuren bryter ett regn ut, men vi sitter skyddade och torra (inte mer blöta i alla fall), och efter 15 minuter kommer vår buss.
Nu har vi knutit ihop alla de etapper vi hittills gått på leden, från etapp 1 i Björkhagen ända till etapp 31 i Stavjsö och är därmed halvvägs i mål! Ikväll ska det firas!
/Anna, 25 september 2024
<< Hedsjön – Mögsjön via Hälleforsnäs
Etapp 23:2 och del av etapp 23, totalt 15 km
Malmköping – Hällaren >>
Etapp 21 och del av etapp 22, totalt 16 km
Om vår tur
Vi går 12,5 km på Sörmlandsledens etapp 22 + 2 km på anslutningen till stationen i Hälleforsnäs.