Skogen mellan Lickershamn och Ireviken genomkorsas av många stigar och skogsvägar och det är ganska lätt att sätta ihop en egen tur efter väder och dagsform. Idag blir det en vardagstur efter jobbet där vi utgår från Gardestugan med planen att ta oss till fornlämningarna vid Höglundar. Vi upptäckte dem första gången för några år sedan på en tidig vardagstur, och då var det mest övervuxna husgrunder och oläsliga skyltar:
Nu har det röjts och fixats, man kan gå hit via en markerad slinga som utgår från Klintkustleden mellan Ire och Lickershamn, och det är skyltat ”Höglundar” via en gropig grusväg från väg 149. (Obs att man får parkera utanför stängslet och gå sista biten.)
Men idag börjar vår tur vid Gardestugan. Det står ett par husbilar vid ställplatserna, i övrigt är det helt tomt på folk då vi ger oss iväg i eftermiddags-solskenet med sikte på den skogsväg som leder till Höglundar (inte den skyltade bilvägen ovan). Vi går över maskrosklädda fält norr om stugan och får sen korsa ett skogsparti för att komma på rätt väg. (Vill man kan man istället gå norrut 300 m längs väg 149 och sen svänga vänster för att komma in på denna skogsväg.)
Det är tyst och lugnt i skogen – fågelkvitter och vindsus i träden tillhör liksom skogens tystnad – och vår väg är kantad av gullvivor, orkidéer och ett och annat stenröse. Skogsvägen leder oss längs inhägnade hagar ända fram till Höglundar, där det finns fikabord och en ny informationsskylt om området:
”Höglundar är en boplats från järnåldern med spår efter ett flertal hus och stenhägnader. Alldeles intill finns två mindre gravfält. Gården övergavs någon gång på 500-talet, troligtvis efter att ha bränts ned. Arkeologerna har nämligen hittat rester av förkolnat trä från tak och dörrposter husgrunderna.
Länsstyrelsens informationsskylt vid Höglundar
I området finns sex husgrunder i olika storlekar. I husen har arkeologerna hittat fynd som berättar om livet på gården. På golven mitt husen fanns ofta en härd där järnâldersmänniskorna lagade sin mat. Runt härden har arkeologerna hittat skärvor från enkla lerkärl. Några av kärlen är ornerade med ett motiv, vilket var vanligt på 400-500-talet. Tillsammans med kärlen har man funnit rester av silkärl, lertrissor, en järnkniv, bearbetade hornbitar, malstenar och tre brynen.
På gården fanns djur av olika slag som getter eller får, kor, hästar, grisar och fåglar. Djuren hölls utanför åkrarna med hjälp av stenhägnader, enklare stenmurar, som skulle skydda skörden. Fynd av ben från fisk och säl skvall rar om att fisket också var viktigt för gårdens överlevnad.
I ett av husen hittades även rester av en krossad människoskalle. Några av bitarna kunde sammanfogas till en kalott, som visade sig tillhöra ett kvinnligt kranium. Varför kraniet fanns huset är oklart. Järnåldersmänniskorna begravde vanligen sina döda på de intilliggande gravfälten strax söder om gården. Gravarna där var enkelt uppbyggda rösen med hällkistor i mitten. De är idag delvis förstörda efter plundring.”
Det röjs fortfarande i området och det är högar upplagda med ved och ris, men idag är det ingen verksamhet och det är lugnt och fridfullt och vackert. Härlig plats för en fika!
Efter fikat följer vi den rödvit-markerade Höglundarslingan längs en fin skogsstig mot kusten och det gamla kustvärnet på klinten som kallas Hellenbergs bunker. Jag har inte lyckats googla fram vem Hellenberg var och varför hen hade en bunker – någon som vet?
Förutom bunker finns det fikabord, grillplats och en fantastisk utsikt över Gotlands kust och Östersjöns obrutna horisont. Och en bänk, perfekt för en liten halvvägs-vila! 🙂
Vi väljer sen att inte gå hela Höglundarslingan runt utan går tillbaka en bit längs den gräsklädda skogsvägen men istället för att gå hela vägen tillbaka till Höglundar följer vi träskylten som pekar mot Gardestugan – är det månne en ny ledmarkering på gång hit från Gardestugan?
Skogsvägen vi går på finns utmärkt på Lantmäteriets karta och är lättvandrad till en början, och dessutom utmärkt med solblekta band, vilket talar för vår idé om att det är en led på gång. Men sen kommer vi in i ett avverkningsområde med traktorspår kors och tvärs, och ”vår” skogsväg börjar bli mer och mer igenvuxen, så när vi korsar Gardestugans röda 5 km spår svänger vi höger där och fortsätter en extra tur nerför backarna mot havet.
Och har man gått neråt måste man ju gå upp igen! Sista biten av vår tur följer Grausne Källmyr-leden tillbaka till Gardestugan och vår bil.
En härlig efter jobbet-tur i vackert vårväder!
/Anna, 17 maj 2022
Om vår tur
9 km vandring längs stigar och skogsvägar. Delvis stiglös mark, men relativt lättframkomligt. Fikabord & grillplats på flera ställen, toalett vid Gardestugan.